Min relativa tystnad den senaste tiden beror inte på att jag hållit på att lära mig något nytt och intressant. Jag sysslar med något jag verkligen ogillar – hantverksarbete. För några år sedan lovade jag mig själv att anlita proffs för alla kommande arbeten i och på radhuset. I sommar är jag emellertid tvungen av kassaflödesskäl att renovera innedörrarna på egen hand. Och jag hatar varje sekund av det.
De här människorna hör verkligen inte till mina favoriter.
Alla bloggare med självaktning har en eller flera gånger länkat till en ”quiz”. Jag vill naturligtvis inte vara sämre. Se här ett dussin samvetsfrågor som testar hur uppriktiga vi orkar vara mot oss själva.
Leverantör av testet är Det Bästa, vanligtvis en pålitlig källa till ”regurgiterad kunskap”. För en gångs skull låter man dock deltagarna tänka själva.
Själv besitter jag en i alla avseenden oförvitlig moral och svarade naturligtvis rätt på alla frågor. Nej, skojar bara … Men, är det egentligen en hållbar ursäkt att (alla) andra är värre?
Hur ärlig är du själv?
om man svarade med hög moral på 33% av frågorna är det ju nästan hälften och då borde väl jag vara halvärlig.
Absolut.
1 Kan man inte köpa biljett ombord på pendeltåget????
2 Överträda med 30 kmh skulle jag aldrig göra (i Sverige)eftersom körkortsgränsen lär gå där. Men 28 kan nog förekomma.
Bengt:
1. Jo, men vill man?
2. Troligen riskfritt, alla bilar har ”glädjemätare” +5 km, polisen ger också 5 km ”rabatt” (sägs det). 129 km/h borde därför vara ofarligt, men dyrt om, utifall …
I föregående inlägg utlovade jag en del kommentarer till EMU-frågan. De genomtänkta inläggen (åtminstone med mina mått) sparar jag till efter semestern då debatten bör komma igång på allvar. Det kan möjligen bli ett eller annat spontant inlägg under juli om nej-sidan kommer med något extra dumt utspel.
I några tidigare inlägg har jag varit starkt kritisk mot sjukvården i Västra Götalandsregionen. I det senaste utlovade jag ett avslutande inlägg i ämnet. I detta fall behöver jag lite mer bränsle för att elda upp mig till den ilska som är nödvändig för att ge serien en värdig final. Väntan bör inte bli alltför lång, det kommer säkert ett larm om oväntade miljardunderskott efter halvårsbokslutet, ännu längre vårdköer eller något annat.
Bengt O. Karlsson lyckades sno mitt planerade inlägg om EMU som ett politiskt projekt. Även jag hade, inspirerad av Ola Olssons artikel i dagens G-P, tänkt att skriva om att EMU i första hand är ett politiskt projekt, inte ett ekonomiskt. Därmed blir de ekonomiska argumenten, om inte irrelevanta så åtminstone, av underordnad betydelse. Den svenska EMU-debatten är alltså ”out of focus”.
Jag hade tänkt att avsluta med några högstämda ord om internationellt samarbete, minskad friktion mellan folk och nationer etc, etc. Nu kan ni läsa det, med undantag för det högstämda, på Euroblog i stället (högst sannolikt ett bättre alternativ).
Själv återkommer jag med lite tankar om optimala valutaområden, folkligt missnöje och om de långsiktiga konsekvenserna av ett svenskt nej till EMU.
När Jonas gjort Blind Höna ännu bättre med permalänkar och kommentarfunktion samt fått fantastiskt mycket besökare till På Kornet på grund av en utmärkt artikel om Telias webbplats så sjunker han i ranking på weblogs.se.
Jag är en av de medskyldiga till det. Inte av missunsamhet, utan med de bästa avsikter. Eftersom Blind Höna fått ny webbadress tog jag bort den gamla länken från mina favoriter och lade till den nya istället. Jag hoppas att alla andra som har Blind Höna som en av sina favoritbloggar gör samma sak så att Jonas återtar sin rättmätiga plats långt upp på listan.
Jag har gjort detsamma så jag är också medskyldig.
Det var ett omtänksamt inlägg, Thorvald – tack så mycket!
Men det intressanta är kanske att fundera över hur beroende många system är av oväntade teknikaliteter?
Det här är ju en trivial effekt, men tänk på den nyligen hittade datamissen som felaktigt överdrev statistiken över våldsbrott med dödlig utgång:
”Överskattningen av det dödliga våldet i anmälningsstatistiken har ökat sedan i början av 1990-talet då polisen datoriserade registreringen av polisanmälningar. Övergången medförde att många av de manuella kontrollstationerna försvann.”
(Från BRÅ http://www.bra.se/extra/press/?from=latest&id=146 )
”…ökningen började visa sig i statistiken från och med år 1992, då det dödliga våldet ökade till en nivå som är påtagligt högre än tidigare. Denna förändring kan i huvudsak förklaras av det nya anmälningssystemet rar (Rationell Anmälans Rutin), som successivt infördes hos polisen från och med år 1991.
(—)Polisens anmälningssystem är i första hand skapat för det polisiära arbetet och inte för att användas i kriminalstatistiskt syfte. (—) Ett exempel kan vara att det finns fyra misstänkta i ett fall med ett offer, men polisen har registrerat ett brott på var och en av de misstänkta.”
(Från BRÅ
http://www.bra.se/extra/apropa/?button_read_article.59.13.15.0.=1 )
Jonas: Fascinerande historia. Jag säger bara System Dynamics, d.v.s. systemets struktur, återkopplingar och fördröjningar avgör dess beteende. Så fick jag med det här också ;-).
Idag har jag upptäckt en nackdel med att ha en ”skuggblogg” där jag skriver rent mina inlägg och kollar att de blir layoutmässigt OK innan jag publicerar dem på förvetet. Jag måste ha järnkoll på var jag befinner mig. I tron att jag var ”i skuggan” lyckades jag för en stund sedan radera mitt inlägg från i förrgår.
Det var kanske inget viktigt inlägg, men det hade i alla fall lockat till en kommentar. Med gratisversionen av Blogger kan jag inte rätta till misstaget. Jag räddade dock den aktuella html-snutten innan denna uppdatering av sidan. I början av augusti kan jag därför stoppa tillbaka kommentaren på rätt plats i juli månads arkiv, förhoppningsvis med kommentar och allt.
I snart ett år har jag varit verksam som fristående konsult. Den tröga konjunkturen i kombination med långa insäljningsprocesser för den typ av tjänster som jag erbjuder har gjort att uppdragen varit för få för att det ska gå att leva på dem. Det har visserligen blivit lite bättre de senaste månaderna, men någon bestående förbättring är inte att vänta förrän konjunkturen vänder uppåt om, i bästa fall, ett år.
Jag är dock så lyckligt lottad att jag kan välja mellan konsultandet och en annan verksamhet som jag tycker är lika stimulerande och utmanande, men med fast månadslön. I september börjar jag ett nytt jobb som personalchef. Det blir en come back inom personalområdet efter fem års uppehåll och det känns mycket bra. Företaget är ett verkstadsföretag med ca 600 anställda.
Säkert kommer jag igen som konsult och egenföretagare någon gång i framtiden, men de närmaste fyra-fem åren är det alltså personalarbete som gäller.
Man får gratulera! Det är inte alla som har privilegiet att få jobba med något de tycker om.
Jag gissade att det var det det handlade om. Känner väl igen din beskrivning av konsultproblemen nu… Lycka till på nya positionen!
Grattis!
Jag vill också gratulera! Personalchef låter spännande.
Alla: Tack så mycket!
Mats: Nej, inte i varje vid varje tidpunkt, men vi lever i ett samhälle som trots många brister gör det möjligt för alla att förändra sin situation så att de med tiden kan få jobba med det de tycker om (om de verkligen vill).
Niklas: Det är alltid företaget som gör ett sådant här jobb spännande, inte befattningen i sig. I det här fallet känns det som om jag kommer att hamna på ett mycket intressant företag.
Beslutet är fattat, avtalet är underskrivet, steget är taget.
Så här känns det (mp3), fast lite så här också (mp3). Mer om det i morgon.
Fotnot: Det går bra att hoppa över registreringen, klicka på ”Skip It”.
Kan knappt vänta! Det är ”imorgon” om 40 minuter.
Glöm det! Nu ska jag dricka upp den sista ”finölen” och lyssna på Boombastic. Någon gång efter lunch i morgon kanske…
Kooom ige nurå!!! Klockan är ju redan 07!
..och nu är den över nio, hur länge ska man behöva vänta egentligen!? 🙂
3 svar till ”Inte tycka om …”
Jag förstår, och delar!, din avsmak för hantverskarbete. I helgen tvingades jag hålla på med städning och trädgårdsarbete av det tyngre slaget, tillsammans med min syster. Då kom vi på en programidé som gick ut på att göra en mer realistisk verion av flåshurtiga Sommatorpet. Programmet skulle heta Kråkslottet och skulle tex handla om hur man gräver fram en altan under allt ogräs som växt mellan plattorna, hur man hittar en bland ogräs försvunnen hallonhäck och hur man öppnar källarfönster som inte varit öppnad epå 20 år osv. Så kunde vanliga människor få luta sig tillbaka och tänka att ”så där illa har vi det inte ialla fall…” istället för att som med dagens program, enbart få dåligt samvete.
Tycker det är en utmärkt programidé!
F.ö. är det inte hantverksarbete som sådant jag ogillar (och säkert inte du heller). Jag har den största respekt för hantverkare och deras arbete. Min motvilja gäller det arbete jag själv är tvungen att utföra, med i bästa fall mediokert resultat.
Naturligtvis är det som du säger. Tackar Gud för att det finna hantverkare som kan och vill göra ett bra jobb!