Det är tur att man inte byter hårddisk varje vecka. Dells servicetekniker lyckades inte spegla min gamla hårddisk så det var bara att börja installera operativsystem, program och alla uppdateringar (en j***a massa). Nu har jag hållit på nästan på heltid två kvällar och är ändå inte riktigt klar. Nu är i alla fall nätverket igång så att jag kan blogga på alla datorer och skriva ut på alla skrivare från varje dator. Som tur var hade jag tagit backup på alla dokument.
-
Dagens scoop!
I radions nyhetssändningar i morse kunde vi höra att Arbets-förmedlingen förmedlar svartjobb. Det är de grävande journalisterna i P3-programmet Front som gjort detta scoop.
Efter detta omskakande avslöjande återstår inget annat än att ge AMV större resurser så att man kan bygga upp en massiv kontrollapparat. Varje arbetsgivare som vill anlita Arbets-förmedlingen måste granskas och godkännas av (minst) en arbetsgivarinspektör för att få tillstånd att söka arbetskraft via myndigheten. En försiktig uppskattning ger vid handen att AMV behöver dubblera antalet anställda för att kunna ge en ”vita jobb-garanti”. Men det är ett pris som vi måste betala.
Det går ju inte att lita på de arbetssökandes egna omdöme. Särskilt unga människor kan ju lätt få för sig att det är rätt att arbeta svart eftersom arbetsgivaren har annonserat hos Arbetsförmedlingen!
-
Fåraktig undergivenhet
Jag har idag läst ut En tysk man historia av Sebastian Haffner. Ett avsnitt som särskilt fångade mig var hur det tyska folket i inledningen av nazisternas ”Machtübernahme” utan motstånd accepterade inskränkningar i den personliga friheten:
”Att de flesta tyskar då, i februari 1933, trodde på att kommunisterna låg bakom mordbranden kan man väl efter allt detta inte klandra dem för. Det som man kan klandra dem för, och där deras förskräckliga kollektiva karaktärssvaghet visade sig för första gången under nazitiden, är att saken därmed var avklarad för deras del. Att man tog ifrån dem, var och en personligen, deras lilla grundlagsenligt garanterade personliga frihet och medborgarvärdighet bara för att det hade brunnit lite i riksdagshuset – det fann de sig i med fåraktig undergivenhet som om det måste så vara. Om kommunisterna hade satt eld på riksdagshuset var det ju helt i sin ordning att regeringen ’tog i med hårdhandskarna’! Nästa morgon diskuterade jag dessa saker med ett par notariekolleger. Alla var mycket intresserade av gärnings-mannafrågan och mer än en yttrade med en blinkning sina tvivel på den officiella versionen. Men ingen tyckte att det var något särskilt med att man i framtiden fick avlyssna hans telefonsamtal, öppna hans brev och bryta upp hans skrivbord. ’Jag uppfattar det som en personlig förolämpning’, sade jag, ’att man hindrar mig från att läsa vilken tidning jag vill eftersom en kommunist påstås ha satt eld på riksdagshuset. Gör inte ni det?’ En svarade glatt och beskedligt: ’Nej. Varför det? Brukade ni kanske läsa Vorwärts och Die Rote Fahne förut?’”
Även idag finns det, också i västvärlden, anledning att vara vaksam mot inskränkningar i den personliga – eller, för den delen, den konstnärliga – friheten. Det som börjar litet och oskyldigt kan snabbt växa sig stort och farligt.
Boken innehåller också ett tänkvärt avsnitt om ”kamratskap” som jag återkommer till i ett senare inlägg.
-
Trånande minister
I en artikel i dagens G-P funderar samordningsminister Pär Nuder på hur vi ska få mer handlingskraftiga regeringar. Han förnekar natur-ligtvis kraftfullt att det handlar om hur man ska trygga det social-demokratiska maktinnehavet. Om det brittiska majoritetsvalsystemet som gynnar det största partiet säger han:
”Inget skulle komma på tanken att beskylla Storbritannien för att inte vara en demokrati, men deras system är nog för radikalt för Sverige”.
Den formuleringen inrymmer ett stort mått av längtan.
3 svar till ”Trånande minister”
-
Tjena – sanningen om Chadie och Tonårsmamman finns nu i Tonårsmammans dagbok.
-
En bagatell men i alla fall – man skriver inte G-P bara GP 🙂
-
Jag skriver nog rätt ibland. Här satte jag dock in bindestrecket medvetet för att ingen skulle läsa förkortningen som Göran Persson, Nuders chef. 🙂
-
-
Hatet hotat
Inläggen om ”Snövit-affären” haglar i den svenska bloggsfären. Den ende bloggaren som helt delar Zvi Mazels uppfattning om konstverket är, något förvånande, Bengt O. som i en kommentar hos Björn Fritz kallar makarna Feilers installlation för ”glorifiering av en massmörderska”.
Några bloggare, t.ex. Monica, Skeptikern och Francis anser att man kan ha förstålse för ambassadörens reaktion, men inte hans handlande.
En tredje grupp, Stefan Geens, veckans bild och 45RPM kritiserar konstnärerna och/eller kuratorn för att verket är dålig konst. Stefan därför att det saknas ett facit, veckans bild för det finns ett facit som verket inte fungerar utan och 45RPM därför att det inte har ett korrekt genusperspektiv.
Slutligen finns det ett antal bloggare, bl.a. Blind Höna, bajs.se, Chadie och den tidigare nämnde Björn Fritz, som refererar vad som hänt utan att ta någon tydlig ställning.
Vi börjar från början. Vad är det i installationen som glorifierar självmordsbombare? Den röda vätskan i dammen kan tolkas som blodet från offren för Hanadi Jaradats attentat och/eller blodet från offren för Israels politik i Palestina. I den anslutande texten sägs uttryckligen att hon mördade 19 oskyldiga civila. Inte mycket glorifierng där, enligt min mening.
Jag tror istället att installationen väcker så mycket känslor för att det tvingar oss att fundera på hur vi ska förhålla oss till självmordsbombare. Det enklaste är att oreflektrat hata dem för att de begår fruktansvärda handlingar. Vi kan anta att det är något genetiskt – araber är mordiska av naturen, de kanske inte ens är riktiga människor – eller något i deras kultur eller religion som formar (alla) araber till presumtiva självmordsbombare. Så länge vi kan intala oss att de inte är som vi är det lätt att hata. Installationen är ett hot mot vår möjlighet att hata eftersom den visar oss en individ och hennes historia. Det finns en bakgrund till vad hon har gjort.
Och så ler hon. Det är inte det triumferande leendet hos en fanatiker. Det visar att hon någon gång varit en annan än den brutala mördare hon slutade som. Kanske var hon – fruktansvärda tanke! – en gång som du och jag.
De starka reaktionerna visar att detta är något som vi inte vill förstå. Men om vi vägrar att förstå den värld vi lever i kan vi inte heller förändra den.
Tilläggas bör kanske att förstå och förlåta två helt skilda begrepp, åtminstone för mig. Det finns ingen ursäkt eller förlåtelse för det brott Hanadi Jaradat begick.
12 svar till ”Hatet hotat”
-
(Egentligen gillar jag inte såna här hypotetiska jämförelser, men … så gör jag det igen:)
Jag undrar om det inte är just det, att bilden visar en vacker kvinna, som är så provocerande. Om seglet visade en man med ovårdat skägg, oren hy och brinnande, fanatiska ögon – skulle det fortfarande självklart uppfattas en hyllning till terrorismen?
Som Israels ambassadör sa: ”There was the terrorist, *wearing perfect makeup*, and sailing placidly along the rivers of blood…”
Möjligen är det vad 45rpm menade (eller tvärtom), jag förstod tyvärr inte riktigt.
-
Jo, det var precis det jag menade. 🙂
-
Jag värjer mig bestämt mot att Du förknippar min reaktion med ordet ”hat”. Så långt det är mänskligt möjligt försöker jag rensa ut denna känsla från mitt tänkande och agerande. Även här
-
Bengt: Jag beklagar djupt om du känner dig utpekad som en av dem som hatar. Tanken har aldrig föresvävat mig, jag tror att du är alldeles för klok för att välja en så lätt utväg.
Hat, avsky, raseri, förakt eller vad man nu vill kalla det är en naturlig initial reaktion,som inte heller jag kan svära mig fri ifrån. Om du läser avsnittet om hat ser du att det är skrivet i vi-form, det är inte en slump.
Det är när man fastnar i denna fas som det börjar bli otäckt. Nästa steg är att avhumanisera den man hatar/föraktar/etc. Det är då mardrömmen börjar… Avsnittet var en reaktion på tendenser åt det här hållet som jag noterat på vissa håll, dock inte hos dig eller någon av de bloggare som nämns i inlägget.
Men jag är fortfarande förvånad över att du gör en så ensidig tolkning av verket.
-
Angående självmordsbombare noterade jag tidigare att även i väst är detta en ädel och förståelig handling – i rätt kontext. Se notisen ”Propaganda föder självmordsbombare”
-
Har någonstans någon palestinsk representant fått ge sin syn på installationen?
Länkar?
-
Jag ser i DN att man tar ner tunnelbanereklamen. Djupare än så satt alltså inte känslan för ”konsten frihet.” Men själva installationen skall vara kvar. Dubbelmoral är kanske bättre än ingen moral alls men här blottas etiska avgrunder hos utställningsorganisatörerna som f.ö. (enl. DN) i reklammaterialet talar om ”kvinnlig palestinsk frihetskämpe.”
-
Möjligen är det är två olika moralsyner som krockar, snarare än dubbelmoral.
Det är museet som beslutat ha installationen kvar. Men det är väl SL som beslutat att ta ner affischen.
För att göra saken än mer kluven, visar ju inte heller affischen Feilers installation, utan en bild av Jaradat så som den användes i en annan del av utställningen – en som den israeliska ambassadören inte har haft något emot.
-
Jag hade fel. Det var museet som beslutade att affischerna skulle tas ner.
Men jag tycler ändå inte att det behöver vara någon utpräglad dubbelmoral.
Som Stefan Geens skriver efter att faktiskt ha varit där: ”… Snövit’s message suffers if discussed outside of the context of the exhibit”
Se http://www.stefangeens.com/000335.html
Så jag tycker nog ändå inte att det är en orimlig hållning, att installationen i sig är värd att behålla – men att Jaradats ansikte utanför detta sammanhang, i en reklamkampanj, är ett misstag.
-
Svaga ursäkter tycker jag. Och hur var det med museets text om frihetskämpen? Sanningen är väl den att museets ansvariga börjat inse att man gjort ett groteskt misstag och nu försöker sopa igen spåren men försöka trampa på så så fötter som möjligt. Skulden ligger hos dem anser jag och inte hos konstnärerna. Är det förresten samma newageinfekterade museiintendent som nyligen skrev att det var ”elitiskt” att tvivla på Kensingtonstenens äkthet?
Det kommer en kommentar till om ”Mein Herz schwimm’ in Blut.” -
(forts) Som jag framhöll i en tidigare kommentar blev jag upprörd över att konstnärerna missbrukat Bach i sammanhanget. Det visar sig nu att de gjort det även på ett mera vardagligt sätt: man hade olagligt ”tankat ner” en inspelning från nätet. Jag har frågat, men inte fått svar, om texten till kantaten förekommer i utställningen eller om musiken används som vanlig doadoa. De första textraderna lyder nämligen:
”Mein Herze schwimmt im Blut,
Weil mich der Sünden Brut
In Gottes heilgen Augen
Zum Ungeheuer macht.
Und mein Gewissen fühlet Pein,
Weil mir die Sünden nichts
Als Höllenhenker sein.””Ungeheuer” kan översättas med ”monster” och ”Höllenhenker” med ”Helvetets bödel” ungefär. Det skulle verkligen påverka min bedömning av det hela om jag fick veta om denna text (i översättning) gjorts tillgänglig eller ej till besökarna?
-
[…] Det har varit ett medvetet val att blanda satiriska och ironiska inlägg med helt seriösa poster här på förvetet. Men i ett samhälle och en tid där det finns en överhängande risk att Jan Björklund kan bli skol- eller utbildningsminister, där Marita Ulvskog är socialdemokratisk partisekreterare i stället för ambassadör i Långtbortistan och där kommunisterna tror att ett läxförbud leder till ökad jämlikhet så är satir och ironi meningslös. Halva nöjet med mitt bloggande är därmed borta. […]
-
-
Osäkrad ambassadör
Israels ambassadör, Zvi Mazel, förstörde igår ett konstverk [real player] vid vernissagen av utställningen Making Differences. Utställningen är en del av den s.k. förintelsekonferensen.
Uppståndelsen är stor, men vem kan egentligen förvånas över att företrädaren för en regim som utför kidnappningar och ”riktat dödande” på andra länders territorium saboterar ett misshagligt konstverk?
Se också inlägg och fler länkar hos Björn Fritz.
Ett svar till ”Osäkrad ambassadör”
-
Snyggt bloggat. Tre meningar och fyra olika länkar. This is blogging.
Själv är jag nästan alltid för pratig för att komma upp i den här klassen.
-
-
Innan- eller utantill?
Det blev inte av att jag bloggade om Anders Björcks gurgel med polisen när det begav sig. Så på grund av akut idétorka får ni hålla tillgodo med denna gamla skåpmat idag. Jag har ingen aning om det är Björcks version som är sann eller polisens:
”Promemorian har till större delen sammanfattats utifrån mina egna iakttagelser av det som hänt. Dock har jag fått berättat för mig hur de andra inblandade poliserna upplevt det som hänt och det har också skrivits i promemorian. Flera av poliserna har läst igenom det händelseförlopp där de var inblandade och godkänt detta.”
Men är det verkligen så välbetänkt av polisen att avsluta sitt pm med att i praktiken skriva: ”Vi har snackat ihop oss”?
-
Detaljkritik
Självklart såg jag på tv-versionen av Göteborgs Stadsteaters upp-sättning av Albert Speer. Det var en lysande föreställning och jag har bara en randanmärkning:
Albert Speer var naturligtvis en rädd och osäker person. Men när Philip Zandén i inledningen av pjäsen spelade rädslan och osäker-heten rakt ut blev det övertydligt. Det hade, enligt min mening, blivit starkare om han låtit det skymta fram genom sprickorna i en självsäker fasad. I övrigt var det ett strålande spel av såväl Zandén som Henric Holmberg.
3 svar till ”Hästjobb”
Update: Jag upptäckte just att jag glömt att ta backup på Favoriter i IE. Flera års samlade länkar inom en del, för mig, viktiga områden är puts väck!
Då har vi pysslat med samma saker då. Hade hårddiskkrasch i måndags efter en längre tids sjukdom orkade den inte mer. Hade jag tagit back-up på allt eftersom tecknen fanns där? Näe. Men på det viktigaste.
Men alla inställningar! Det tar ju sån TID att göra om allt. Fast man lär sig alltid nåt nytt i och för sig…
Återinstallationen i sig tar oerhört mycket tid, men sen tillkmmer ju all ”fine tuning” för att få det som man vill.
Är det förresten någon som kan tala om för mig hur man ändrar default-storleken på nya fönster i IE6? Helst vill jag att nya fönster öppnar i fullskärm, inte de löjligt små fönster som IE:s grundinställning ger.