Efter moget övervägande har jag beslutat mig för att sluta blogga. Jag kommer visserligen att publicera nya inlägg på förvetet då och då, men om man ställer krav på att en blogg ska uppdateras någorlunda ofta och med viss regelbundehet så är förvetet inte längre en blogg.
Skälen är flera.
Jag har helt enkelt inte tid att skriva de lite (lite) längre och (tro det eller ej) genomtänkta inlägg som jag helst vill göra.
Det har varit ett medvetet val att blanda satiriska och ironiska inlägg med helt seriösa poster här på förvetet. Men i ett samhälle och en tid där det finns en överhängande risk att Jan Björklund kan bli skol- eller utbildningsminister, där Marita Ulvskog är socialdemokratisk partisekreterare i stället för ambassadör i Långtbortistan och där kommunisterna tror att ett läxförbud leder till ökad jämlikhet så är satir och ironi meningslös. Halva nöjet med mitt bloggande är därmed borta.
Jag vill inte längre ha dåligt samvete för att jag uppdaterar för sällan.
Att jag själv inte längre kommer att blogga innebär inte att jag kommer att sluta att intressera mig för bloggvärlden eller sluta läsa bloggar. Om mina Bloggplockkollegor tillåter så kommer jag delta i det fortsatta plockandet.
Innan jag går ner på sparlåga på allvar så tänker jag nysta upp en del lösa trådar. Den närmaste tiden ska jag bland annat slutföra presentationerna av Svenska Galaxy.
På återseende. Någon gång. Då och då.
7 svar till ”Långt farväl”
Ajöss och tack för fisken.
Jag tror att det här var ett satiriskt inlägg…
😉
eller ironiskt…
En liten morgonchock! Tråkigt men förståeligt. Många av de bästa bloggarna -och dit hör Förvetet definitivt- skrivs just av personer som står mitt uppe i ett hektiskt och ansvarsfullt yrkesliv. inte underligt att det blir trångt om tid.
Jag skall försöka skriva något riktigt elakt om torskstopp eller privatiserad sjukvård så kanske jag kan locka ut dig på banan igen 😉
Hoppas dock på återseende. Klipspringer hälsar också.
Emil: Det var så lite, så.
Bengt: Något stänk av satir och/eller ironi kanske det finns i inlägget, men jag är fullkomligt allvarlig när det gäller sparlågebloggandet. Efter att ha tagit beslutet känner jag mig idag friare än vad jag gjort på länge.
Bengt O: Tack för de uppskattande orden. Den som lever får se. Hälsa K.-
Men du kan väl åtminstone höra av dig hos oss då och då?
Jelena: Vart och ett av dina högkvalitativa inlägg efter återkomsten från Sverige har varit värda att kommentera. Något som jag av olika skäl tyvärr inte haft tillfälle att göra den senaste veckan. Jag ska dock försöka bättra mig.