Hatet hotat

Inläggen om ”Snövit-affären” haglar i den svenska bloggsfären. Den ende bloggaren som helt delar Zvi Mazels uppfattning om konstverket är, något förvånande, Bengt O. som i en kommentar hos Björn Fritz kallar makarna Feilers installlation för ”glorifiering av en massmörderska”.

Några bloggare, t.ex. Monica, Skeptikern och Francis anser att man kan ha förstålse för ambassadörens reaktion, men inte hans handlande.

En tredje grupp, Stefan Geens, veckans bild och 45RPM kritiserar konstnärerna och/eller kuratorn för att verket är dålig konst. Stefan därför att det saknas ett facit, veckans bild för det finns ett facit som verket inte fungerar utan och 45RPM därför att det inte har ett korrekt genusperspektiv.

Slutligen finns det ett antal bloggare, bl.a. Blind Höna, bajs.se, Chadie och den tidigare nämnde Björn Fritz, som refererar vad som hänt utan att ta någon tydlig ställning.

Vi börjar från början. Vad är det i installationen som glorifierar självmordsbombare? Den röda vätskan i dammen kan tolkas som blodet från offren för Hanadi Jaradats attentat och/eller blodet från offren för Israels politik i Palestina. I den anslutande texten sägs uttryckligen att hon mördade 19 oskyldiga civila. Inte mycket glorifierng där, enligt min mening.

Jag tror istället att installationen väcker så mycket känslor för att det tvingar oss att fundera på hur vi ska förhålla oss till självmordsbombare. Det enklaste är att oreflektrat hata dem för att de begår fruktansvärda handlingar. Vi kan anta att det är något genetiskt – araber är mordiska av naturen, de kanske inte ens är riktiga människor – eller något i deras kultur eller religion som formar (alla) araber till presumtiva självmordsbombare. Så länge vi kan intala oss att de inte är som vi är det lätt att hata. Installationen är ett hot mot vår möjlighet att hata eftersom den visar oss en individ och hennes historia. Det finns en bakgrund till vad hon har gjort.

Och så ler hon. Det är inte det triumferande leendet hos en fanatiker. Det visar att hon någon gång varit en annan än den brutala mördare hon slutade som. Kanske var hon – fruktansvärda tanke! – en gång som du och jag.

De starka reaktionerna visar att detta är något som vi inte vill förstå. Men om vi vägrar att förstå den värld vi lever i kan vi inte heller förändra den.

Tilläggas bör kanske att förstå och förlåta två helt skilda begrepp, åtminstone för mig. Det finns ingen ursäkt eller förlåtelse för det brott Hanadi Jaradat begick.

12 svar till ”Hatet hotat”

  1. Profilbild för Jonas

    (Egentligen gillar jag inte såna här hypotetiska jämförelser, men … så gör jag det igen:)

    Jag undrar om det inte är just det, att bilden visar en vacker kvinna, som är så provocerande. Om seglet visade en man med ovårdat skägg, oren hy och brinnande, fanatiska ögon – skulle det fortfarande självklart uppfattas en hyllning till terrorismen?

    Som Israels ambassadör sa: ”There was the terrorist, *wearing perfect makeup*, and sailing placidly along the rivers of blood…”

    Möjligen är det vad 45rpm menade (eller tvärtom), jag förstod tyvärr inte riktigt.

  2. Profilbild för maria

    Jo, det var precis det jag menade. 🙂

  3. Profilbild för Bengt O.

    Jag värjer mig bestämt mot att Du förknippar min reaktion med ordet ”hat”. Så långt det är mänskligt möjligt försöker jag rensa ut denna känsla från mitt tänkande och agerande. Även här

  4. Profilbild för Thorvald

    Bengt: Jag beklagar djupt om du känner dig utpekad som en av dem som hatar. Tanken har aldrig föresvävat mig, jag tror att du är alldeles för klok för att välja en så lätt utväg.

    Hat, avsky, raseri, förakt eller vad man nu vill kalla det är en naturlig initial reaktion,som inte heller jag kan svära mig fri ifrån. Om du läser avsnittet om hat ser du att det är skrivet i vi-form, det är inte en slump.

    Det är när man fastnar i denna fas som det börjar bli otäckt. Nästa steg är att avhumanisera den man hatar/föraktar/etc. Det är då mardrömmen börjar… Avsnittet var en reaktion på tendenser åt det här hållet som jag noterat på vissa håll, dock inte hos dig eller någon av de bloggare som nämns i inlägget.

    Men jag är fortfarande förvånad över att du gör en så ensidig tolkning av verket.

  5. Profilbild för Jonas

    Angående självmordsbombare noterade jag tidigare att även i väst är detta en ädel och förståelig handling – i rätt kontext. Se notisen ”Propaganda föder självmordsbombare”

    http://kornet.nu/blindhona/arkiv/000059.html

  6. Profilbild för Jonas

    Har någonstans någon palestinsk representant fått ge sin syn på installationen?

    Länkar?

  7. Profilbild för Bengt O.

    Jag ser i DN att man tar ner tunnelbanereklamen. Djupare än så satt alltså inte känslan för ”konsten frihet.” Men själva installationen skall vara kvar. Dubbelmoral är kanske bättre än ingen moral alls men här blottas etiska avgrunder hos utställningsorganisatörerna som f.ö. (enl. DN) i reklammaterialet talar om ”kvinnlig palestinsk frihetskämpe.”

  8. Profilbild för Jonas

    Möjligen är det är två olika moralsyner som krockar, snarare än dubbelmoral.

    Det är museet som beslutat ha installationen kvar. Men det är väl SL som beslutat att ta ner affischen.

    För att göra saken än mer kluven, visar ju inte heller affischen Feilers installation, utan en bild av Jaradat så som den användes i en annan del av utställningen – en som den israeliska ambassadören inte har haft något emot.

  9. Profilbild för Jonas

    Jag hade fel. Det var museet som beslutade att affischerna skulle tas ner.

    Men jag tycler ändå inte att det behöver vara någon utpräglad dubbelmoral.

    Som Stefan Geens skriver efter att faktiskt ha varit där: ”… Snövit’s message suffers if discussed outside of the context of the exhibit”

    Se http://www.stefangeens.com/000335.html

    Så jag tycker nog ändå inte att det är en orimlig hållning, att installationen i sig är värd att behålla – men att Jaradats ansikte utanför detta sammanhang, i en reklamkampanj, är ett misstag.

  10. Profilbild för Bengt O.

    Svaga ursäkter tycker jag. Och hur var det med museets text om frihetskämpen? Sanningen är väl den att museets ansvariga börjat inse att man gjort ett groteskt misstag och nu försöker sopa igen spåren men försöka trampa på så så fötter som möjligt. Skulden ligger hos dem anser jag och inte hos konstnärerna. Är det förresten samma newageinfekterade museiintendent som nyligen skrev att det var ”elitiskt” att tvivla på Kensingtonstenens äkthet?
    Det kommer en kommentar till om ”Mein Herz schwimm’ in Blut.”

  11. Profilbild för Bengt O.

    (forts) Som jag framhöll i en tidigare kommentar blev jag upprörd över att konstnärerna missbrukat Bach i sammanhanget. Det visar sig nu att de gjort det även på ett mera vardagligt sätt: man hade olagligt ”tankat ner” en inspelning från nätet. Jag har frågat, men inte fått svar, om texten till kantaten förekommer i utställningen eller om musiken används som vanlig doadoa. De första textraderna lyder nämligen:
    ”Mein Herze schwimmt im Blut,
    Weil mich der Sünden Brut
    In Gottes heilgen Augen
    Zum Ungeheuer macht.
    Und mein Gewissen fühlet Pein,
    Weil mir die Sünden nichts
    Als Höllenhenker sein.”

    ”Ungeheuer” kan översättas med ”monster” och ”Höllenhenker” med ”Helvetets bödel” ungefär. Det skulle verkligen påverka min bedömning av det hela om jag fick veta om denna text (i översättning) gjorts tillgänglig eller ej till besökarna?

  12. […] Det har varit ett medvetet val att blanda satiriska och ironiska inlägg med helt seriösa poster här på förvetet. Men i ett samhälle och en tid där det finns en överhängande risk att Jan Björklund kan bli skol- eller utbildningsminister, där Marita Ulvskog är socialdemokratisk partisekreterare i stället för ambassadör i Långtbortistan och där kommunisterna tror att ett läxförbud leder till ökad jämlikhet så är satir och ironi meningslös. Halva nöjet med mitt bloggande är därmed borta. […]

error: Content is protected !!