• Litterär lördag III

    Jag fick en förfrågan/order från Erik på Nyliberalism for dummies att svara på ett par bokfrågor. Det får bli veckans litterära lördag:

    Antal böcker jag äger

    Runt 240 inbundna, skönlitterära böcker, ca 140 fack- och populär-vetenskapliga böcker i skilda ämnen, ungefär 60 ord- och uppslagsböcker (fast då räknar jag de 32 delarna i Svensk Uppslagsbok var för sig). Därtill kommer gissningsvis något 100-tal pocketböcker, mest science fiction. Jag har också lite kuriosa som inte ryms inom någon kategori, till exempel en inbunden ärgång av Stockholms-Posten från 1805.

    Senaste boken jag köpte

    Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith i pocketutgåva. I min boklista fick den detta korta omnämnande:
    Kriminalberätelser med kvinnlig privatdetektiv i Botswana i huvudrollen. Bra och lättläst.”

    Senaste boken jag läste

    Försvinnarna av Jerker Virdborg. Så här beskrev jag den i min boklista:
    Inte i närheten av Svart Krabba, Virdborgs förra bok. Virdborgs berättarteknik – bla att beskriva något som kunde vara det svenska samhället, men som ändå inte är det och att lämna stora tomrum i teckningen av tid och plats – som fungerade strålande i Svart Krabba känns nu mest som en tröttsam upprepning. Virdborg tycks redan i sin tredje bok ha hamnat i en stilfälla.”

    Fem böcker som betyder mycket för mig

    Vintergatans son av Robert A Heinlein. Betyder kanske inte så mycket idag, men det var den som gjorde att jag som 10-11 åring upptäckte science fiction. För mig illustrerar den fortfarande begreppet ”sense of wonder”.

    Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez. Höjdpunkten i García Márquez’ författarskap. Jag kunde inte lägga den ifrån mig när jag läste den första gången, minns att jag bl.a. läste den stående i en fullsatt spårvagn som skakade fram genom centrala Göteborg.

    Drömspår av Bruce Chatwin. I Drömspår och flera andra böcker driver Chatwin sin tes om nomadlivet som människans naturliga livsstil. Han var en fantastisk reseskildrare som tyvärr dog alltför tidigt.

    Märk världen av Tor Nørretranders. En fängslande bok om vetenskap och intuition som jag skrivit om tidigareförvetet.

    Stil, stilistik och stilanalys av Peter Cassirer. Återvänder ofta till avsnittet om argumentationsanalys när jag tar mig an fånig eller tveksam argumentation.

    Be fem personer själv skriva om sina böcker

    Jag vet inte om någon av nedanstående bloggare är särskilt road ”quizzes” eller kedjebrev, men jag hoppas att de ändå tar sig tid att besvara frågorna. Jag tycker att det skulle vara mycket intressant att ta del av svaren från:

    Bengt ONär jag ändå har ordet

    BodilUnder pausträdet

    AgnesNotiser från en ö

    MatsKlocklös i Tiden

    MalcolmFramsidan (En nyupptäckt, potentiell bloggfavorit)

    Update kl 19:45: Jag har tidigare skrivit om varför mitt bokinnehav är relativt begränsat.

    Update 050602: Bengt O och Malcolm har svarat i kommentarerna till detta inlägg, Agnes och Mats har svarat på sina bloggar. Bodil har svarat både i kommentarerna och på sin blogg.

    13 svar till ”Litterär lördag III”

    1. Profilbild för Bodil Z

      Egentligen är jag inte ”kedjebrevstypen”, men jag kan svara, eftersom du frågar. Däremot lovar jag inget om att föra kedjan vidare:

      Antal böcker jag äger: Jag vet inte; det står ett par tusen böcker i vardagsrummet (en gång försökte jag räkna dem, men jag gör inte om försöket nu), alla är inte mina, en del är min mans. Barnen eller ungdomarna har i alla fall de flesta av sina i sina rum. Jag kan inte läsa dem som är på tjeckiska och min man kan inte läsa dem som är på tyska (inte utan stor svårighet i alla fall) och italienska.

      Senast köpta bok: Jag vet inte vilken jag ska utnänma till sist köpt – jag har köpt rätt mycket böcker under den här våren. Jag drar till med två som ligger överst i det som jag tror är den sista inköpshögen: Andrzej Stasiuk: ”Galizische Geschichten” och Terésia Mora: ”Seltsame Materie”.

      Senast lästa bok: Jag är inte riktigt säker. Ofta läser jag tre-fyra böcker samtidigt och detta liksom ”lappas på” undan för undan. En av de böcker jag håller på och läser just nu är ”Rubenstock und das Gesetz der schiefen Ebene” av Wolf Achilles. Det är en märklig berättelse om en man som i sin barndom plötsigt övergavs. Han blev till en kentaur eller en som inte hör hemma någonstans. Boken griper tillbaka på antik mytologi, men utspelar sig på en nutida psykiatrimottagning. Jag vet inte riktigt om jag tycker om den här boken…

      Fem böcker som betyder mycket för mig: Den här frågan känns också besvärlig. Var ska jag dra gränsen? Kommer jag hålla med mig själv imorgon? Det är så många böcker som betyder något för mig. Jag försöker, men jag lovar inte att jag lyckas:

      ”Faust I”, J.W. Goethe: Jag har läst den här boken 15-20 gånger och den är fortfarande full av nyheter varje gång. Det är ett drama om det mänskliga livet, om kampen för att förstå tillvaron.

      ”Il giardino dei Finzi-Contini”, Giorgio Bassani: Den är den tredje delen i en romancykel på sex delar, ”Il romanzo di Ferrara”. Det som särskilt fascinerar mig är en av huvudpersonerna i romanen, den unga flickan Micòl Finzi-Contini, hennes tragiska öde och hennes gåtfulla väsen.

      ”Effi Briest”, Theodor Fontane: Detta är en roman som jag tillbringat några år tillsammans med – jag har läst den ett tjugotal gånger, jag har skrivit om den och analyserat den och ändå har den kvar sin fräschör när jag slår upp den igen. Personerna i romanen är sällsynt levande, inte bara huvudpersonerna utan minsta bifigur har liv.

      ”Daghus, natthus”, Olga Tokaczuk: En fascinerande roman jag läst alldeles nyligen. [Läs mer om den här]

      ”Molloy”, Samuel Beckett: Det är något alldeles särskilt över denna berättelse. Den blinde luffaren Molloy stretar sig fram på kryckor eller hasar på magen i smutsen så fort han kan undan en förföljare. Jag skrattar av medlidande (kan man det?) när jag läser detta – allt är så förtvivlat hopplöst, men samtidigt så underbart modigt.

      Ja, här skulle det då vara slut. Fem är fem. Jag skriver ändå upp några av dem jag kanske skulle satt överst på listan en annan dag än just denna: ”Racconti romani” av Alberto Moravia , ”Bagheria” av Dacia Maraini och ”Esilio” av Enzo Bettiza. Hermann Hesses ”Siddhartha” är en oförglömlig bok från min ungdom, en annan är Agnes von Krusenstjernas ”Tony växer upp”. Else Lasker-Schülers och Edith Södergrans dikter vill jag också nämna. Giovanni Vergas noveller hör också till det allra bästa jag läst. Och Zagajewskis dikter, den här läste jag alldeles nyss:

      Persefone

      På nytt går Persefone under jorden
      i sommarklänning, med stora ögon
      som hos ett judiskt barn.

      Drakar flyger, gula löv och höstdamm,
      ett vitt flygplan och svarta kråkvingar.
      Någon löper längs stigen med ett brådskande brev.

      Hon kommer att frysa under jorden i sandalerna
      med korksulor, och håret kommer inte att skydda
      mot den blinda vinden, mot glömskan –

      hon försvinner in i kastanjernas skugga,
      och bara hårbandet i flätan lyser ännu
      med resignationens rosa glans.

      På nytt går Persefone under jorden,
      och på nytt drar samma känslokyla
      åt sin rem kring mitt fågelhjärta.

    2. Profilbild för Thorvald

      Bodil: Jag är mycket glad att du svarade och bryr mig inte alls om att du bryter kedjan. Dessutom fick jag flera fina lästips.

    3. Profilbild för Bengt O.

      Jag antar att du vill ha ett ärligt svar? Då ser det ut så här – take it or leave it! ( Vet du förresten att just den här rundfrågan är ett ”meme”? Det var en av de saker vi fick lära oss under dagens ”Blogforum 2.0”. )

      Anyhow, here are the results of the Viennese jury:

      Fråga 1: 1500 + varav ca 500 nerpackade i kartonger i källarutrymmet.

      Fråga 2: ”Gregorius” av Bengt Ohlsson.

      Fråga 3: Lewis Lockwood:”Beethoven. The Music and the Life.” (Se även på Flickr: ”Mina berömda grannar”)

      Fråga 4: Harry Martinsson: Aniara
      Eyvind Johnson: Hans Nådes Tid.(”En främling i ett främmande land” – ja, du förstår nog varför!)
      William Shakespeare’s Collected Works
      Brillat-Savarin, Jean-Anthelme: Physiologie du Gout
      A:lfr-d W:stl-nd : Gullregn.

      Jag kunde ha räknat upp ytterligare fem eller femtio utan problem, bl.a. J.M. Keynes: The General Theory of Employment, Interest and Money eller Calderon de la Barca: La vida es sueno (hittar inget tilde på tangentbordet) eller E. Hemingway: Across the river and into the trees eller – surprise, surprise – Goethes Faust. Men det får räcka så här.

      Fråga 5: Pass

    4. Profilbild för Bodil Z

      Bengt: Liten revansch för de tjeckiska diakritiska tecknen – La vida es sueño

    5. Profilbild för Bengt O.

      Bodilchen: Ja, där fick du din revanch! Men jag är i Sverige nu och här är allting mycket krångligare 😉

    6. Profilbild för Bengt O.

      Dessutom stavar du ”revansch” mycket bättre än jag…

    7. Profilbild för agnes.of.the.islands

      Hej. Oj, det gör jag gärna. Ge mig en dag eller så.

    8. Profilbild för Bodil Z

      Bengt: Egentligen är jag lite extra intresserad av ”La vida es sueño”(fast jag har bara läst några fjuttiga utdrag) på grund av att Fontane har lånat in ”la hija del aire” i ”Effi Briest” och låtit Effi bli en ”Tochter der Luft”. Kanske kan du någon gång berätta om denna Calderóngestalt…?

    9. Profilbild för Bengt O.

      Bodil: Ojdå, det var intressant. Det slår mig när jag läser din kommentar att jag för något år sedan köpte och läste den österrikiske författaren Roberts Schneiders ”Die Luftgängerin”. Det var en bestseller i Österrike men gjorde inget större intryck på mig därför kan jag inte säga om titeln associerar vare sig till Calderon eller Effi Briest (som jag bara sett på bio.. So sue me!) Jag har all referenslitteratur i Wien så det lär dröja innan jag kan återkomma till detta.

    10. Profilbild för Bodil Z

      Bengt: Fast ”Schlafes Bruder” tycker jag om. Tycker du kanske att den är vulgär eller billigt effektsökande?

    11. Profilbild för Malcolm

      Hej Thorvald! Mitt svar på dina frågor blir:

      Antal böcker jag äger
      Ungefär 3000 böcker, antalet skönlitterära har börjat sjunka drastiskt, se http://malcolm.typepad.com/framsidan/2004/02/innehllet_i_min.html . Jag försöker undvika att släpa hem nya böcker från bokhandlare och antikvariat, men det är svårt.
      De viktigaste böckerna håller på att bli faktaböcker, referensböcker, ordböcker. Det tror jag är en vanlig utveckling som kommer med åren. Men, som sagt, även Kalle Anka förtjänar en plats i ett bra bibliotek.

      Senaste boken jag köpte
      August Strindberg: Skärkarlsliv.

      Senaste boken jag läste
      Pär Ström: Övervakad.

      Fem böcker som betyder mycket för mig
      Hjalmar Söderberg: Doktor Glas
      Bernard Malamud: Den magiska tunnan
      Gunnar Ekelöfs dikter
      Mikail Bulgakov: Mästaren och Margarita
      Tove Jansson: Pappan och havet

      Hälsningar Malcolm

    12. Profilbild för agnes.of.the.islands

      Lyckades åter inte med trackbacken. Suck.
      Har postat på min egen blogg…

    13. Profilbild för Mats Andersson

      Jag har också skrivit svar på min blogg. Mitt i övrigt utmärkta publiceringsverktyg kan inte skicka trackback dock.

  • Jag tvivlar på bloggingen

    Bloggar och bloggande har under april och maj fått något av ett massmedialt genombrott. Inslagen i press, radio och teve har varit många. Fler än jag kan hålla räkningen på och för många för att länka till.

    Journalister börjar blogga i tjänsten och politiker skaffar sig personliga bloggar. Båda företeelserna är tämligen ointressanta, enligt min mening.

    Jorun har redan ifrågasatt varför man ska läsa journalisternas kladdpapper. Till skillnad från Jorun har jag inte svårt att bestämma mig för vad jag ska tycka om journalisters ”tjänstebloggar”. Varför ska jag läsa deras kladdpapper när deras seriösa och genomarbetade artiklarna håller så låg kvalitet?

    Alla svenska politiker tillhör något parti och bekänner sig till ett partiprogram, det finns inga oberoende kandidater i våra folkvalda församlingar. Med partimedlemskapet följer ett åsiktspaket som politikerna är ålagda att torgföra i alla sammanhang. Det finns helt enkelt inget utrymme för enskilda politiker att tänka självständigt. I den mån det förekommer någon idédebatt förs den internt i partierna, inte i dialog med väljarna. Att ta del av prefabricerade åsikter i snuttifierad form på en blogg – även om de emellanåt kan vara slagkraftigt formulerade – tillför i alla fall inte mig någonting. Bloggar är en ny kanal för politikerna, men innebär inget nytt i övrigt.

    Den 28 maj är det dags för Bloggforum 2.0. På Bloggforums hemsida konstateras att ”Svenska bloggar håller på att bli folkliga”. Det är en av orsakerna till att jag inte tror att bloggar kommer att få någon framträdande plats i medielandskapet inom överskådlig tid. För två år sedan var jag övertygad om att en snabb bloggtillväxt skulle leda till många intressanta röster skulle kunna göra sig hörda. Det jag då inte insåg var att när allt fler börjar blogga blir Sturgeons lag tillämpbar på den svenska bloggosfären. Lagen har sitt namn efter science fiction-författaren Theodore Sturgeon som sade:

    Ninety percent of all science fiction is crud; but, on the other hand, ninety percent of everything is crud!

    Själv är jag inte lika hård i mina omdömen som Sturgeon utan nöjer mig med att konstatera att 90% av alla svenska bloggar är ointressanta, precis som 90% av allt annat (inom media och litteratur). Det är svårt att i den stora mängden bloggar hitta de få som är intressanta, som har en egen röst.

    Vän av ordning frågar sig kanske varför jag – som är så tveksam till bloggingens betydelse och som förkastar bloggande journalister, politiker och 90% av gräsrotsbloggarna – själv fortsätter att blogga?. Svaret är enkelt – att media och många medbloggare starkt överdriver bloggandets betydelse betyder ju inte att det det är meningslöst att blogga. Jag skriver hellre för 50 läsare som bryr sig och reflekterar över det jag skrivit än 1 000 som slöläser utan engagemang.

    Som alltid är jag villig att ompröva min uppfattning om någon kan övertyga mig att jag har fel. Jag har varit skeptisk till kommentarer, rss-feeds och trackbacks, men idag är förvetet utrustat med alla tre funktionerna. Bloggare som är intresserade av att medverka i ett försök att överbevisa mig är välkomna att kontakta mig på min mailadress.

    Men till dess att jag meddelar något annat kvarstår mina tvivel på bloggingen.

    Det här inlägget skulle postats redan igår, men på grund av strul med webbhotellet eller Blogger, ovisst vilket, fungerade det inte. Jag har därför uppdaterat indexsidan direkt, utan hjälp av Blogger. Inlägget saknar därför permalänkar och kommentarer och syns inte heller på arkivsidan för maj. Så snart webbhotellets och/eller Bloggers ftp-tjänst fungerar som den/de ska kommer inlägget att ersättas med ett permanent dito (med möjlighet att kommentera osv).

    5 svar till ”Jag tvivlar på bloggingen”

    1. Profilbild för Thorvald

      Diskussionen som redan har påbörjats hos Blind Höna fortsätter förhoppningsvis här.

    2. Profilbild för Åsa

      Varför tvivla på bloggarna? Bloggarna tycker jag är som vilka nätsidor som helst. En del intressanta för mig, de flesta ointressanta för just mig. Bloggverktyget i sig själv spelar ingen roll för mig.

      En del växlar mellan ointressant-intressant. Men jag kommer på mig själv med att jag senaste veckorna har svårt att hitta något att läsa i någon blogg som verkligen engagerar mig. Men det beror väl mer på att jag inte hittar rätt sidor än på att bloggar i sig själva inte är intressanta?

      Ps. http://www.skeptikern.com är också inne lite på liknande tankebanor.

    3. Profilbild för Bodil

      Igår fick jag ett mail från Bodil som jag med hennes tillstånd lägger in i kommentarerna:

      Är det en pessimistisk text du skrivit eller bara realistisk? Gör det egentligen något om bloggning inte är betydelsefullt ur någon allmän ”objektiv” synvinkel? Jag vet inte om betydelse utvinns ur det där
      allmänna. Skrivande som sådant kan väl ha betydelse för den som skriver och för det skrivnas eventuella mottagare, även om det inte anses betydelsefullt av någon stor grupp eller allmänhet. Det är väl lyckligt om ens texter får några mottagare alls och lägger man ut dem så att de är åtkomliga, så är ju chansen större. Möjligheten att föra ett slags samtal mellan de olika bloggarna är en stor tillgång, som dessutom kan ge glädje och kanske kunskap. Att en del skriver saker som inte kan intressera mig, är knappast ett problem – efter att ha insett att något är ointressant släpper jag det. Det är inte annorlunda med bloggar än med böcker och tidningar eller människor. Jag är inte intresserad av vad alla människor säger och jag känner det inte som om jag absolut borde vara intresserad av vad alla säger.

      Jag ser det som en stor förmån att få skriva i en blogg. Det är en möjlighet att dela tankar med människor man inte möter i sitt dagliga liv och också att få visa för andra på sådant som är betydelsefullt för mig.

      Edited By Siteowner

    4. Profilbild för Thorvald

      Jonas: Du har helt rätt i att skillnaderna mellan WAP och bloggar är stora. Det förra var ”technology push” och det senare handlar om ”technology pull”.

      Jag menar inte heller att bloggandet kommer vara utdött och bortglömt om fem år, bara att mediahypen kommer att blåsa över. Och det tror jag är bra. Det bästa vore om tidningarnas ”tjänstebloggande” journalister lägger ner och bloggosfären återgår till att växa och utvecklas underifrån. Märk också att det enbart är de ”tjänstebloggande” journalisterna jag kritiserar, som du själv påpekar finns det journalister som skriver intressanta bloggar. Och det är inte lustigt, utan betecknande att de bloggar vid sidan om arbetet.

      Åsa: Jag tvivlar inte på bloggarna utan på att bloggandet i närtid kommer att spela någon framträdande roll på den politisk/samhälleliga arenan. Kanske om några år, men inte nu.

      Bodil: Jag håller med dig. Det kanske är på sin plats att påpeka att när jag skriver ”ointressant” så är det naturligtvis en subjektiv bedömning. Det finns inga objektiva kriterier för vad som är intressant respektive ointressant. Inte heller sätter jag mig till doms över de som har en annan intresseinriktning än jag. Det är självklart helt legitimt både att läsa och att skriva dagböcker på nätet. Merparten av dagböckerna på nätet är dock inte några bloggar, enligt min mening.

    5. Profilbild för agnes.of.the.islands

      Nej, du har rätt.

      Kvalitet är bättre än kvantitet även vad gäller läsare.

      Jag tror också att bloggare klarar sig bra utan mediahype. Som jag skrev hos Jonas på Seskadat Fjäderfä, träffade nyligen en ung tjej som varit i farten sedan hon var 16, designat hemsidor, bl a åt Linda Skugge (det finns en rolig historia integrerad här, men jag lämnar den därhän nu) och fört dagbok på internet. Innan det fanns bloggmjukvara fanns det dagböcker på internet. Jag hade ingen aning om det. Men de betraktar förstås bloggandet som en sentida efterföljarföreteelse. Förstår jag.

      Men å andra sidan, om det idag har startats tio dåliga och ointressanta bloggar, har kanske en bra startats. Mer kan man kanske inte önska sig.

      Det problematiska i mina ögon är om bra bloggare kompromissar för att ”komma in” i mediavärlden. Faran är stor. Det är ju inte fult att tjäna pengar nuförtiden. Och hela fenomenet är förstås intrinsically (kommer inte på svensk term) uppbyggt på finansiella strömmar. Gratis mjukvara, gratis serverplats, hur länge till? Vi koopererar ju i och med reklamfinansieringen. Och är därmed en del av den komersiella aspekten redan.

      Usch, nu trasslar jag in mig.

  • Litterär lördag II

    Förra lördagen arrangerade jag en litterär frågesport här på förvetet. Rätt svar var romantrilogin Dalen, Fälten och Skogen av Stig Strömholm. Två personer lyckades komma fram till rätt svar – Bodil med hjälp av lite ”tjyvgoogling” och Jonas enbart med hjälp av ledtrådarna i kommentarerna till inlägget.

    Stig Strömholm är en fascinerande person. Han är en av de lyckligt lottade som kombinerar en fantastisk begåvning med en, tycks det, obegränsad arbetskapacitet. Hans produktivitet och lärdom är imponerande, vid 74 års ålder är han fortfarande i full verksamhet.

    Stig Strömholm debuterade som skönlitterär författare 1975 med Dalen, första delen i trilogin om den romerske ädlingen T. Parridius Gratus.

    Dalen utspelar sig under 12 dagar våren 451. Handlingen skulle kunna vara hämtad ur en klassisk äventyrsroman – ung hjälte får problem, reder ut dem, får ännu värre problem, tar sig igenom dem och rider, sargad men stärkt, mot en oviss framtid (i nästa del). Det som skiljer Dalen från mönstret är att handlingen interfolieras av filosofiska resonemang om kultur, makt och rätt (märkligt nog utan att det blir störande).

    I andra delen, Fälten, får Parridius möjlighet att studera makten på nära håll och dessutom delta i det avgörande slaget mot hunnerna på de kataluniska fälten. I Fälten koncentreras de filosofiska diskussionerna till hur makt kan förvärvas, behållas och utövas samt maktens mål och mening.

    Berättelsen i den tredje delen – Skogen – tar sin början 12 år efter händelserna i Dalen och Fälten och sträcker sig fram till Parridius sista dagar i början av 500-talet. Han blir rådgivare till en gallisk småkung, men förråder denne på det personliga planet och gör därefter en närmast ofrivillig karriär inom klosterväsendet. Efter att i de två första delarna ha studerat och diskuterat makt får Parridius i Skogen utöva makt, såväl indirekt som direkt.

    De kortfattade referaten ger naturligtvis inte de rika berättelserna och Strömholms berättarkonst rättvisa. De innehåller mycket mer och har en egen lätt vemodig ton som kommer av – som jag tolkar det – författarens insikt i att det även för den bäste är näst intill omöjligt att leva ett liv utan att någon gång bryta mot de etiska och moraliska grundstenar som ett civiliserat samhälle vilar på. Emellanåt låter Strömholm en nutida, allvetande berättare bryta in i berättelsen för att lägga tillrätta, förklara det historiska skeendet eller tillkännage att det just lästa vsnittet är en rekonstruktion av händelserna baserad på (den fiktiva) levnadsteckningen Vita Parridii Gratii av den trogne, men träaktige, hävdatecknaren Remigius av Metz. Ett berättargrepp som fungerar mycket väl.

    Som all god litteratur ger trilogin upphov till tankar om vår egen tid och vårt samhälle. Strömholm skildrar ett samhälle som likt vårt eget befinner sig i en brytningstid. De gamla recepten fungerar inte längre, makthavarna har tappat kontrollen och vill helst av allt återvända till en tidigare guldålder. Parridius’ farbror och förmyndare som har valt att gömma sig för samhällsförändringarna, att iaktta utan att ta del, skildras så här:

    Jag tror inte att någon kan ha haft större nöje av skalderna eller bättre känna de goda författarna än Parridius Avitus, och han ägnar också all sin tid åt läsning. Han har sagt mig att sedan många år är sysselsatt med en omfattande kommentar till Maros episka dikter.”

    När jag läser om denne antike litteraturvetare är det inte utan att mina tankar går till dagens dito.

    Jag kan rekommendera de av mina eventuella läsare som till äventyrs inte läst Dalen, Fälten och Skogen att göra det. Hela serien finns för tillfället att köpa hos Aristippos Antikvariat för endast 350 kronor [Update 050530: Inte längre, Agnes har köpt dem] (hittat via antikvariat.net). Och så finns det ju bibliotek…

    7 svar till ”Litterär lördag II”

    1. Profilbild för Erik

      Thorvald: Då du uppenbarligen har en hel del bokkunskaper så tyckte jag att du var en lämplig kandidat att skicka vidare ett par bokfrågor till, se
      http://nyliberal101.blogspot.com/2005/05/bokfrgorsbloggkedjebrev.html

    2. Profilbild för Agnes

      Tack för tipset.

      Men antikvariatet du länkar till räknar fortfarande i D-Mark. Antikvarisk valuta?

    3. Profilbild för Thorvald

      Erik: För tillfället kan jag inte svara på bokfrågorna, återkommer när mina ftp-problem löst sig.

      Agnes: Du har inga D-mark liggande som du glömt växla in? Då kunde du ju testa deras växelkurs.

    4. Profilbild för Malcolm

      Stig Strömholm är en intressant författare och jag, som har varit verksam som recensent under rätt många år, kan berätta att när jag en gång skrev om hans bok ”Dalen”, så var jag långt ifrån okritisk
      Strömholm hörde av sig och tackade för recensionen! Det var strongt och det gjorde mig glad. En gentleman och en musketör, det är han!
      Hälsningar Malcolm

    5. Profilbild för Thorvald

      Malcolm: Alltid trevligt med nya kommentatorer, i synnerhet sådana som verkar blogga inom samma område (politik/smhälle/kultur) som undertecknad.

    6. Profilbild för Agnes

      You’ve got to be kidding. Jag har inga pengar liggande överhuvudtaget, i synnerhet inte som jag glömt. Men böckerna är nu mina! Så du kan uppdatera inlägget.

      Tack för tipset!

    7. Profilbild för Thorvald

      Agnes: Hoppas du kommer att tycka om dem.

  • Forskning och… framsteg?

    I inlägget Reservdelsmänniskan skriver Jorun på Life de Luxe om ”räddarbäbisar”. Den fråga som uttrycks i Joruns inlägg är vad man ska säga till ”hjältebarnet” efter ”utfört uppdrag”, men inlägget väcker också många andra frågor.

    På vägen till arbetet i morse hörde jag på Vetenskapsradion om stamcellsforskning som tänjer på gränsen mellan människa och djur. Även det ett tankeväckande inslag.

    Det Jorun beskriver kan ses som steg ett på aningslöshetens väg, steg två är redan på väg att tas av Ali Brivanlou (från inslaget i Vetenskapsradion) och hans gelikar. Redan vid första steget börjar människovärdet att luckras upp och bli ett allt mer diffust begrepp. Torbjörn Tännsjö ser givetvis inte detta som ett problem, men det kan kanske ursäktas att undertecknad, som inte är professor i utilitarism praktisk filosofi, blir litet fundersam.

    Hur det kan bli efter ytterligare några steg på vägen beskrevs redan 1970 av den danske författaren Niels E. Nielsen i science fiction-romanen Härskarna (på svenska 1976). Han tecknar en värld där genmanipulerade varelser med mänskligt intellekt och mänskliga känslor används som organbanker, som försöksdjur, som besättningar på uppdrag som är alltför farliga eller påfrestande för ”riktiga” människor och som levande konstföremål. Det är, som jag minns den, en poetisk och gripande berättelse om hur dessa varelser slutligen gör uppror mot sina härskare.

  • Inte så konstigt

    Efter VM-semifinalen mellan Sverige och Tjeckien igår slog jag över till SVT:s temakväll Medierna och rättvisan. Jag hamnade i debatten som följde på dramadokumentären Styckmordet.

    Media representerades av Lars Borgnäs och Jan Guillou, i var sin ringhörna. Båda är exempel på min länge närda misstanke att många journalister förväxlar tendentiös och undersökande journalistik. Borgnäs är det genom sin praktiska gärning med sina märkliga reportage. Gulliou blev det igår genom att sga något i stil med att dokumentären var ett exempel på undersökande journalistik därför att det var ”första gången någon i media ställde sig på allmänläkarens och obducentens sida”.

    Rättvisans representanter i debatten var Agneta Blidberg, överåklagare i Stockholm och Ulla Nilsson, domare i Malmö. De pekade på medias ansvar, till exempel i det aktuella fallet där media referar till det som ett styckmord, trots att inget mord är bevisat. Om jag minns rätt var de båda ense om att media vanligtvis skildrar domar på ett mycket vinklat sätt.

    Ulla Nilson var till och med tveksam till om journalister läser domskälen. På en direkt fråga från programledaren Christoffer Barnekow svarade hon – ”Nej, då blir det för svårt”. Hon har förmodligen rätt och jag tror att jag vet varför:

    Domar är ju inte skrivna för att strykas bakifrån!

  • Litterär lördag

    Inspirerad av Blind Hönas lingvistiska lördagar utropar jag dagen till en litterär lördag. Den följs eventuellt av fler. Första inslaget utgörs av en litterär frågesport, i stil med de som nyligen gått av stapeln på Notiser från en ö, Arons blog och När jag ändå har ordet.

      ’Hälsa dryaderna’, ropade den gråhårige mannen efter honom. ’Och reta inte Pan!’
      Pojken höjde handen till hälsning och satte sin lilla ljusbruna häst i trav nedför vägen. Vid brunnen svängde han av åt vänster, längs fästigen som slingrade upp mot kullarna.

    Jag är osäker på hur mycket ledtrådar jag ska lämna. Författaren är svensk och nog mer känd för sin akademiska än sin litterära gärning. Verket är knappast någon klassiker även om jag anser att det borde vara det. Fler ledtrådar lämnas i kommentarerna om det behövs.

    9 svar till ”Litterär lördag”

    1. Profilbild för Bodil Z

      Nej, nu har jag brytt min hjärna om och om igen. Det skulle inte skada med någon ledtråd – och jag är verkligen nyfiken på vilken författare/bok det är fråga om.

    2. Profilbild för Thorvald

      Om verket: Citatet är hämtat ur första delen av en trilogi. Handlingen utspelar sig under senantik/folkvandringstid.

      Om författaren: Spränglärd, lärdomsgigant och liknande är omdömen som brukar användas om honom. Hans bror var en av världens främsta konstnärer inom sitt område och blev med tiden också professor.

    3. Profilbild för Bodil Z

      Får jag fråga inom vilket område brodern var konstnär eller blir det för lätt då – om du svarar alltså?

    4. Profilbild för Thorvald

      Om verket: Namnet på respektive del i trilogin utgörs av en topografisk benämning (i bestämd form).

      Om författaren: Brodern var fotograf.

    5. Profilbild för Bodil Z

      Nu har jag kommit på det, men eftersom jag googlade, så är det kanske fuskigt, så jag väntar. Det var de topografiska benämningarna som vägledde mig…

    6. Profilbild för Thorvald

      Bodil: Du var snabb, det gick mindre än en timma från jag postat sista ledtråden tills du meddelade att du hade svaret. Om du med hjälp av de topografiska benämingarna kunde googla dig fram till svaret måste du ändå vetat vad du skulle använda för sökord, så fusk är det väl inte riktigt. Eller…?

      Undrar om någon annan kommer på svaret utan ”tjyvgoogling”? Jag tänker återkomma om författaren och trilogin nästa lördag, så fram till dess finns chansen att visa sig på styva linan.

    7. Profilbild för Aron

      Ojoj, här har man inte en chans. Ser fram emot avslöjandet på lördag…

    8. Profilbild för jonas

      Utan googling: det måste vara Stig Strömholm – för då måste han vara bror med Christer Strömholm, fotografen; men det hade jag ingen aning om innan!

    9. Profilbild för Thorvald

      Helt rätt, Jonas!

      Att de är (var?) bröder är inte särskilt känt, t.ex finns det bara något enstaka belägg för det på nätet. Man kan väl ha sina misstankar om vad det beror på.

      Jag hoppas komma tillbaka med ett inlägg om Stig Strömholm och trilogin Dalen, Fälten och Skogen kommande lördag.

  • På tiden

    På den klassiska frågan ”Arv eller miljö?” har jag alltid svarat ett bestämt ”Ja!

    Därför är boken Hjärnan och och den inre världen en självklar och länge efterlängtad läsning. Läs mer i John Swedenmarks anmälan i dagens GP.

  • Om bakfoten

    Ikväll sänder TV4 ett program med Britt Ekland som heter Köksvägen till stjärnorna.

    Det måste väl vara en felskrivning?

    3 svar till ”Om bakfoten”

    1. Profilbild för Dennis

      Vi har alla olika preferenser om var det ska ske.

    2. Profilbild för Thorvald

      Hör du du, Dennis!

      Förvetet är faktiskt en familjeblogg. Jag undanber mig den sortens slippriga antydningar!

    3. Profilbild för Desirée

      ’Vi som går köksvägen’ är väl ett etablerat begrepp.. men, som sagt, knappast Britt.

Letar du efter något?

Senaste inläggen

error: Content is protected !!