Kommentarer till nästan vad som helst. Inget ämne är för stort eller för litet för behandlas på förvetet. Här hittar du förklaringen till namnet förvetet.

2003-01-31

Asha vs Nelly

Tänk vad det kan göra med lite curry!
[länk via Boing Boing]

.: posted by Thorvald 17:51

2003-01-30

Individuell tideräkning

Komiskt eller tragiskt? Kanske tragikomiskt? Ett tidstecken? Inte vet jag.

.: posted by Thorvald 06:34

2003-01-29

Så mycket att kommentera, så lite tid

På jakt efter Bengt O. Karlssons (a k a Klipspringer) rapport "What Price Enlargement? – implications of an expanded EU" snubblade jag över Gunnar Wetterbergs "Axel Oxenstierna – Furstespegel för 2000-talet". Jag hämtar följande rader ur förordet: "Gunnar Wetterberg, historiker och samhällsekonomisk chef på SACO, tidigare bl.a. kanslichef vid ESO har i år publicerat det första historiska verket om Axel Oxenstierna. Nu har han skrivit en essä där han försöker dra paralleller mellan 1600-talets problem och hur dessa hanterades och det nutida Sverige." Jag har inte hunnit läsa den ännu, men den verkar onekligen intressant. Wetterbergs bok om Oxenstierna finns f ö också på min läslista.

Thomas Gür har intervjuat Manuel Castells. [länk via E-handelskammaren] I intervjun säger Castells bl a: "– Man kan ha en byråkratisk välfärdsstat som försvarar sina privilegier och till slut inte kan överleva, eftersom den inte kan generera tillräcklig stor produktivitet i samhället som kan stå för kostnaderna för denna byråkrati. Och man kan ha en reformerad välfärdsstat som odlar en känsla av social säkerhet så att människorna inte räds förändring.
Sverige har inte nått lika långt som Finland i detta avseende, menar Castells, främst därför att Sverige inte har haft någon motsvarighet till den systemkris som Finland upplevde efter Sovjetunionens fall och östexportens drastiska minskning."

Jag tror Castells kan ha fel. Enligt min uppfattning befinner sig Sverige i en lika kraftig systemkris som Finland gjorde, skillnaden är den att den svenska krisen har ett långsamt förlopp. Det gör att vi inte uppfattar den förrän den i stort sett är passerad. Därmed kan också följderna av krisen bli mindre positiva än i Finlands fall. Det kanske t o m blir så att framtida historiker blir de första som identifierar krisen, dess orsaker, förlopp och följder. Eventuellt återkommer jag i detta ämne längre fram.

Hos E-handelskammaren hittade jag också länken till en mycket läsvärd artikel i Smedjan om IT-bubblan med rubriken "Den goda bubblan". Artikelförfattaren, Niklas Lundblad, är också mannen bakom E-handelskammaren.

.: posted by Thorvald 22:45

2003-01-28

Torsktragedi

Klipspringer har de senaste dagarna, inte utan viss skadeglädje, kommenterat att socialdemokraternas och miljöpartiets överens-kommelse om ett ensidigt svenskt torskfiskestopp skjutits i sank av EU.

Jag har visserligen inte mycket till övers för miljöpartiet, men jag undrar om inte K.- i sin uppsluppenhet missar vad det hela handlar om. Det handlar inte om 600 svenska fiskares försörjning och ett okänt antal arbetstillfällen i livsmedelsindustrin. Det handlar om om att rädda torsken från utrotning och därmed det framtida torskfisket. För en gångs skull är mp:s analys riktig.

I det "civila" arbetar jag bl a med affärsanalyser och affärssimuleringar. Jag använder mig i stor utsträckning av systemtänkande och System Dynamics (SD). Den intresserade kan få en (något omständlig) beskrivning av vad systemtänkande och SD är på Flajts webbplats. Jag har med tiden blivit yrkesskadad och kan inte låta bli att betrakta världen med "systemtänkarglasögon". Utan att ha studerat frågan närmare tycker jag mig kunna säga att torskfisket i Nordsjön och Östersjön är ett skolexempel på en systemarketyp som kallas för "Tragedy of the commons".

"Tragedy of the commons" kännetecknas av att aktörerna i ett system använder en gemensam och begränsad resurs för egen vinning. Inledningsvis ger deras aktivitet goda vinster, men efterhand sinar resursen och utbytet per aktivitet minskar. Detta leder till att aktörerna ökar sina ansträngningar för att upprätthålla sin vinstnivå. I värsta fall kan detta leda till att resursen uttöms helt. I diagramform ser torskversionen av arketypen ut så här:

Klicka på bilden för att starta ett bildspel som förklarar diagrammet (Powerpoint, endast 151 kB. Öppnas i nytt fönster).

Jag har medvetet förenklat resonemanget om fiskekapaciteten till att enbart handla om antalet fiskebåtar. Verkligheten är naturligtvis mer komplex än så. I övrigt överensstämmer modellen ganska bra med verkligheten. Torsken betingar numera ett skyhögt pris. EU (och Sverige) stöttar torskfisket med kvoter och ekonomiskt stöd, både inom ramen för Mål 1 och utom sagda ram. Jag är tyvärr inte bekant med vad Mål 1 är, men en snabb genomskummning av bestämmelserna tyder på att bidrag ges för att skrota gamla inneffektiva båtar och för att bygga nya, effektivare båtar (sådana som anklagas för att "dammsuga" havet) samt till beredningsindustrin.

Med en sådan politik är torsken definitivt torskad! I framtiden får K.- nöja sig med torsksurrogat till mjölsåsen. Det ska nog gå bra det också, grönsaksätarna kan ju göra allt möjligt av soja!

.: posted by Thorvald 23:36

2003-01-27

Dagens bloggnoteringar

Tommy Johansson är äntligen tillbaka med två nya satirinlägg. Han verkar också bytt namn på siten från Tommys Nerklottrade Ord till Bombrecept.com.

Stig-Björn Lunggren har kommit med en mycket läsvärd betraktelse om Göteborgskravallerna. Den ligger på huvudsidan Opinion2002.nu [länk via Klipspringer] varför jag missade den när den var ny för en dryg vecka sedan. På webbloggen har tyvärr inget hänt sedan i november.

Lunchen är snart över, plikten kallar!

.: posted by Thorvald 12:57

2003-01-26

School is a Cabaret

När jag häromdagen skrev att jag skulle återkomma med ett positivt inlägg var det Östlyckeskolans kabaré jag hade i tankarna.

Östlyckeskolan är en kommunal högstadieskola i Alingsås. Det som främst skiljer den från andra högstadieskolor är den årliga kabarén: "Under de senaste tolv åren har elever, lärare och föräldrar på Östlyckeskolan producerat en kabaré, som har kommit att ta allt större plats i skolans verksamhet. Det är ett roligt arbete. Dessutom medför kabaréverksamheten större trivsel i skolan och den motverkar mobbing." Av skolans ca 550 elever deltog i år 330 i arbetet med kabarén (förhoppningsvis uppdateras skolans webbplats med färsk information och bilder från årets kabaré inom en snar framtid).

Resultatet är, ur alla aspekter, strålande! Dels är föreställningarna som sådana vanligtvis mycket bra (om än långa, det blir de när alla som vill får vara med), dels är arbetet med kabarén ett ovärderligt bidrag till elevernas utveckling. De tränar sin kreativitet. De samarbetar i ett STORT projekt, med alla krav det ställer. Sist, men inte minst förvärvar de (i första hand de som står på scenen) en otvungenhet och säkerhet i offentliga sammanhang som är avundsvärd.

Min yngsta dotter går nu på Östlyckeskolan, vilket också hennes båda äldre systrar gjort. Jag hade i veckan förmånen att få se kabarén för sjätte gången. Som vanligt var det en föreställning med stor spännvidd. Den rymde allt från ren buskis till inslag om barnarbete samt mängder av dansnummer. Kabarén skulle naturligtvis inte ha blivit av utan engagerade lärare som gör insatser "far beyond duty", de är värda all beundran!

Det som möjliggjort Östlyckeskolans kabaré (och många andra goda initiativ i den svenska skolan) är den kommunalisering av skolan som Göran Persson drev igenom 1989. Innan den genomfördes var skolvärlden en i princip stillastående verksamhet, isolerad från resten av samhället. Verksamheten i skolan reglerades i detalj av staten, men huvudmannaskapet var oklart. Ansvaret var delat mellan stat och kommun och i detta fall var talesättet "Delat ansvar är ingens ansvar" verkligen sant. Skolan präglades av katederundervisning och förmedlingspedagogik. Samarbete mellan lärarna förekom nästan inte och den som hade antytt att man skulle kunna samarbeta över ämnesgränserna hade förmodligen betraktats som galen.

Kommunaliseringen och övergången till målstyrning ändrade på allt detta. Skolan blev en integrerad del i samhället och dörren öppnades för initiativ som Östlyckeskolans kabaré.

Att reformen var underfinansierad och att Göran Persson senare sanerat statens finanser på kommunernas bekostnad så att de tvingats till besparingar som skadar verksamheten inom skolan (och inom andra områden) kan ju inte kommunerna lastas för. Naturligtvis är det inte enbart en fråga om resurser, en del problem i dagens skola beror på brister i den kommunala organisationen och kommunpolitikernas kompetens. Men att förstatliga skolan är inte rätt väg att gå!

.: posted by Thorvald 23:26

2003-01-25

I god jord

Det är alltid trevligt när något man gör blir uppskattat. Mitt litteraturtips (se föregående inlägg) till Niklas på Enkelriktat.com och Mats på Klocklös i Tiden föll i god jord, båda har satt upp Märk världen på sina läslistor. Jag vill bara förtydliga att mitt tips inte enbart var riktat till Niklas och Mats. Alla som intresserar sig för vetenskap, intuition och/eller det mänskliga medvetandet kan ha behållning av Märk världen. Den har visserligen några år på nacken, första upplagan kom 1991, men jag har hittills inte hittat någon annan bok som behandlar ämnet på ett lika tankeväckande sätt.

Klipspringer uppmärksammade ett inlägg där jag utlovade positiva tongångar från min sida. Han kontrade min referens till en låt av Pugh Rogefelt med ett Povel Ramel-citat:

Till Klipspringer (och alla andra) vill jag framföra två saker:

1. Vi har platsen - Den svenska bloggsfären har plats för alla goda krafter. Min fromma förhoppning är att många fler ska börja blogga på svenska. Här är en ny blogg på svenska: I hastigt mod.

2. Det var inte ett löfte från min sida att enbart vara positiv. För det mesta kommer jag att vara mitt vanliga "tykna" jag.

Fotnot: Tyken är ett västgötskt uttryck som enligt Ord för Ord kan ha följande innebörd(er) "påflugen, nyfiken, närgången, framfusig, fräck, uppkäftig, dum"

Fotnotsfotnot: Till alla göteborgare som vill hävda att "tyken" minsann är ett göteborgsuttryck vill jag bara meddela att göteborgskan inte är något annat än en underdialekt inom västgötskan. Göteborg ligger i Västergötland.

.: posted by Thorvald 17:36

2003-01-23

Märk världen

Niklas Johansson och Mats Andersson skriver ofta och engagerat om intuition och hur hjärnan fungerar. Niklas refererar såväl till litteratur som personliga erfarenheter. Mats ger också en del personliga exempel.

Deras senaste inlägg får mig att tro att båda skulle ha stor behållning av Tor Nørretranders bok Märk världen (om de inte redan läst den). Det är en oavbrutet fängslande bok om vetenskap och intuition. Nørretranders skriver bl a om:
- medvetandets bandbredd
- omedvetet tänkande
- jaget, miget och den fria viljan.

Från baksidestexten hämtar jag följande citat:

Trots citatet så är boken på inget vis uttryck för något new age-flum eller annan modern vidskepelse. Så Klipspringer, som delar min skepsis inför dylika företeelser, kan vara helt lugn.

.: posted by Thorvald 22:45

Kom igen, Gudrun!

I föregående inlägg utlovade jag mer positiva tongångar från min sida. Jag hade visserligen ett annat ämne i tankarna, men det få bli senare. Nu har jag nämligen fått ett gyllene tillfälle att visa mig från min mest altruistiska sida.

Gudrun Schyman har återigen hamnat i blåsväder, den här gången för att hon gjort avdrag i sin deklaration för kostnader som hon fått ersättning för eller som hon överhuvudtaget inte haft. Expressen redovisar hela avdragslistan. Enligt Aftonbladet hävdar Gudrun "Jag har varit slarvig, men min avsikt har inte varit att fuska. Jag tycker att vi ska ha en hög skattemoral."

Även om mina läsare eventuellt kan misstänka något annat så tror jag i grunden alla människor om gott - till dess de bevisat motsatsen. Följaktligen tycker jag att inte ens en gammal kommunist (en annan beskyllning som Gudrun nekar till) ska dömas ohörd.

Gudrun, du kan lätt övertyga mig om att du inte var ute efter att lura skattemyndigheten! Du behöver bara redovisa 13 resor, representationer etc från 2001 som är avdragsberättigade, men som du missat att göra avdrag för. Det blir lika många missar till din nackdel som till din fördel. Jag kan förresten nöja mig med bara tre, fyra tillfällen om det sammanlagda beloppet kommer i närheten av 120 000 kronor. Gör det Gudrun, och åtminstone jag kommer att tro dig på ditt ord!

.: posted by Thorvald 19:35

Sparad tid

Tänkte skriva något apropå att ägarna vill peta Lars Ramqvist som styrelseordförande i Skandia. Kom dock fram till det är slöseri att nöta på tangentbordet för "Lasse Hybris" skull. Jag har sagt mitt om honom och ska "Sluta tjata lägg av och gnata, va' positiv istället" (tack du okände webmaster!). Återkommer i morgon med mera positiva tongångar.

.: posted by Thorvald 00:09

2003-01-21

Vision + Utopi = Visiopi ?

Det tycks i regeringskretsar råda oklarhet om skillnaden mellan vision och utopi. I modernt språkbruk avser begreppet vision en inrikting för t ex en politik. Kravet på en sådan vision brukar vara att den är möjlig att förverkliga, låt vara med avsevärd anstränging. En utopi däremot är en "ogenomförbar föreställning om samhällets förbättring". Begreppet kommer från Thomas Mores roman "De optimo rei publicae statu deque nova insula Utopia" ("Om den bästa statsförfattningen och om den nya ön Ingenstädes") från år 1516.

Regeringens sammanblandning av vision och utopi började 1996/97 med att Ines Uusmann, understödd av trafiksäkerhetsexperten Claes Tingvall på Vägverket, lanserade den s k Nollvisionen för trafikpolitiken. Denna innebär att ingen ska dödas i trafiken. En solklar utopi! (Uusmann belönades/bestraffades(?) sedermera med en generaldirektörspost vid Boverket i Karlskrona och Tingvall deporterades för några år till Australien. Om detta har något samband med nollvisionen är okänt, men man undrar ju...)

I slutet av förra året tog så den nyblivne folkhälso- och socialtjänstministern Morgan Johansson upp visions-tråden. Han lanserade en nollvision för narkotikapolitiken - "Om tio år är Sverige narkotikafritt". Även det en klockren utopi.

Risken är att denna sammanblanding av vision och utopi kommer att prägla regeringspolitiken framgent. Här följer några exempel på vad jag misstänker kan komma:

Kommun- och bostadsminister Lars-Erik Lövdén vill att "Kommuner och landsting ska ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar att uppnå de nationella mål vi har satt upp för väfärdspolitiken. En långtgående inkomst- och kostnadsutjämning måste därför ske". Av detta blir det självfallet en nollvision - Noll skillnad i kommunernas och landstingens inkomster och kostnader. Då blir det äntligen rättvist! "Gärna kommunalt självstyre, men först en rejäl rättvisa!"

Rubrikminister Mona Sahlin lanserar naturligtvis en "110-vision". Övriga ministrar kommer att ha s k 100-visioner som ett alternativ till nollvisionerna. 100 står här för 100 procent, dvs de vill maximera någonting. Men Mona som är en "vanlig" tjej med bl a idrotten inom sitt fögderi lånar ambition och formulering från idrottsvärlden där man gärna "ger 110 procent". Hennes vision blir troligen "110 procent jämlikhet i idrotten", se även mitt inlägg med rubriken "Mona överväger - som vanligt"

Finansminister Bosse Ringholm... Nej, förresten, det klarar jag inte! Det viktigaste för Bosse är "att hålla en fast ekonomisk kurs". Om det innebär att gamla människor inte har råd att ha kvar sina hus p g a fastighetsskatten, så kan de ju sälja och placera pengarna i aktier istället, det har Bosse sagt. Han kan inte heller se något fel i att IT-företagare som sålt sina bolag i utbyte mot aktier vars värde rasat med 95% eller mer innan de kunnat sälja dem (på grund av s k inlåsningsklausuler i överlåtelseavtalet) ska betala skatt på det ursprungliga värdet. Dessutom är han helnykterist. Jag vill inte försöka föreställa mig vare sig hans 100-vision eller hans nollvision!

.: posted by Thorvald 20:12

2003-01-20

Ett sällsamt djur

Farsotsbekämpning måste vara ett sisyfosarbete. Vetenskaps-männen (och, naturligtvis, vetenskapskvinnorna) har uppenbarligen lyckats utrota den så fruktade maginfluensan, åtminstone hör man aldrig talas om den längre. Men vad hjälper det, genast dyker ett annat, ännu värre gissel upp - Vinterkräksjukan!

Vinterkräk| |sjukan? Namnet måste väl komma från de varelser som är upphov till sjukan. Men vad är egentligen ett vinterkräk? Kan det vara längdskidåkare som aldrig är anträffbara för dopingprov? Danskar på skidsemester i fjällen? Skicka mig fler förslag, de bästa kommer att publiceras på förvetet!

Jag är för övrigt inte den ende som skriver om sällsamma djur idag. Det gör också Jonas Söderström i sin webblogg Blind Höna.

.: posted by Thorvald 18:47

2003-01-18

Läs le Carré!

Klipspringer har varit vänlig nog att förse mig med en länk till John le Carrés artikel i The Times om USA:s (och Storbritanniens) Irakpolitik och vad den kan leda till. Tillägg 030131: Länken fungerar inte längre, här är en länk som fortfarande fungerar.

Efter att ha läst artikeln kan jag bara upprepa att le Carré är en gudabenådad skribent. Det är inte bara den bländande formuleringsförmågan som motiverar mitt omdöme, analysen är också rakknivsvass.

.: posted by Thorvald 20:19

2003-01-17

Politiken som kom in med kylan

Klipspringer länkar i sitt inlägg "Leni Riefensthal, titta hit!" till en progandafilm för US Marines (länken fungerade inte för mig varför jag här länkar till en webbsida där man kan välja format och upplösning på filmen). Filmen är en perfekt illustration till John le Carrés artikel "The United States of America has gone mad" i onsdagens The Times.

Tyvärr är artikeln bara tillgänglig för The Times prenumeranter. Huvuddragen i artikeln redovisas dock av Agneta Ramberg i dagens Kulturnytt kl 13.05 i SR P1 (Real Audio-format). Här är en länk till Kulturnytts webbplats om föregående länk inte fungerar eller om du vill ladda ner inslaget (rekommenderas, jag tror inte inslaget ligger kvar mer än några dagar). Tillägg 030122: Det går inte längre att lyssna på referatet via dessa länkar. Läs istället le Carrés artikel via länken i inlägget ovan.

Agneta Rambergs referat gör förmodligen inte le Carrés artikel full rättvisa men man påminns ändå om vilken enastående författare han är.

.: posted by Thorvald 23:00

Staten - det är jag

I mitt husorgan Göteborgs-Posten återger idag Britt-Marie Mattsson några av Göran Perssons uttalanden vid de svenska ambassadörernas årliga möte i Stockholm som avhållits i veckan. Artilkeln står tyvärr inte att finna i G-P:s nätupplaga så ni får tro på mitt ord eller köpa papperstidningen

Under sitt tal hann Persson bl a med att beteckna Vietnam som "svinaktigt kapitalistiskt". Han sa också att "Politik är som kvinnor - man måste byta då och då". Onekligen en intressant synpunkt, men blandar inte Persson ihop privatlivet och statens angelägenheter lite väl mycket?

.: posted by Thorvald 07:10

Dikten överträffad

När jag tidigare i veckan kommenterade bråket mellan dramatikern Arnold Wesker och regissören Linus Tunström gav jag några fiktiva exempel på saker jag helst inte vill se på scen eller på film. Detta uppmärksammades av Klipspringer som också hänvisade till sin betraktelse "En mera korrekt Hamlet".

Jag har under de senaste dagarna flera gånger återvänt till detta mästerstycke i det lilla formatet. Om någon av mina läsare till äventyrs inte har läst Klipspringers betraktelse så gör det nu! Den visar med all tydlighet att verkligheten överträffar dikten!

.: posted by Thorvald 06:07

2003-01-16

Var är stormen?

Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, har inte bara haft fräckheten att, tillsammans med Handelns Utredningsinstitut och Svenskt Näringsliv, publicera en undersökning som visar att den offentliga sektorn är mer ojämlik (i lönehänseende) än det privata näringslivet. I början av veckan höll man också en heldagskonferens om den svenska ohälsan, där flera talare framförde den provocerande åsikten att inte alla sjukskrivna är sjuka!!!

Konferensen uppmärksammades i Göteborgs-Posten. I en artikel av Margit Silberstein kan man bl a läsa: Varför är svenskar sjukare än finländare, tyskar och engelsmän? Varför är svenskar sjukare än de flesta andra länder i Europa? vilket framkom av en undersökning som professor Ed Palmers presenterade. - Vi är inte så sjuka. Rätt fråga är: varför är så många svenskar sjukskrivna? sa läkaren Eva Nilsson Bågenholm." Vidare citeras Bo Hallqvist, distrikts- och försäkringsläkare i Norrbotten, som hävdar att hälften av alla sjukskrivna inte är sjuka utan istället har andra problem. "Folk sjukskriver sig när de är missnöjda med tillvaron, säger han."

Upplivad slog jag mig till ro och väntade på den oundvikliga mediestormen. Jag förväntade mig flera veckor av ifrågasättanden, verbala rallarsvingar och krypskytte från de ideologiska skyttegravarna. Något i stil med vad som utbröt när Alf Svensson förra våren svarade ja på frågan: "Tror du att det förekommer överutnyttjande eller fusk i sjuksförsäkringssystemet?". Men inget hände!

Jag letade i huvudstadstidningarna, men hittade inte ens ett referat från konferensen. Är månne alla samhälls- och politikreportrar i Stockholmsdrakarna sjuka/sjukskrivna? (stryk valfritt alternativ)

Eftersom jag trivs bäst i hård vind (jag brukar stå rak när det stormar, inte för att jag har så mycket till ryggrad utan för att jag är ovanligt tjockhudad) passar jag på tillfället att själv komma med ett hädiskt uttalande - "Inte alla arbetslösa vill ha ett arbete!"

Nog borde väl det åtminstone räcka till en styv kuling?

.: posted by Thorvald 20:02

2003-01-13

Vem skymmer sikten?

På Göteborgs-Postens kultursida (som sedan Ingrid Elam slutade för några år sedan varit en ganska trist tillställning) har en intressant debatt blossat upp i helgen. Den brittiske dramatikern Arnold Wesker anklagar Linus Tunström för att ha förvanskat hans pjäs Köket. Han kallar det Tunström gjort för "... en form av våldtäkt på min pjäs." och jämför Tunströms tilltag med en målare som målar över en annan målares verk - "Det var inte min pjäs du presenterade för publiken i Göteborg, Linus. Du målade över min målning. Ingen kan se mina originalgestalter, penseldrag eller färgsättningar. Det är möjligt att det har blivit en uppsättning som är bättre än min pjäs, men det är hur som helst oärligt av dig att presentera den under mitt namn.".

Tunström svarar på kritiken. Han menar att Wesker får räkna med sådan behandling som Tunström utsatt Köket för eftersom han skrivit en klassiker - "Självklart har jag inte valt att sätta upp din pjäs vare sig utav sadism eller exhibitionism utan helt enkelt för att jag tycker att den är bra. För att den har något att säga i dag. Något som är större än tidsdokumentet över dina upplevelser på 50-talet. Något om den värld vi lever i idag. Det är din text i möte med min upplevelse av den värld jag lever i jag försökt vara sann emot."

Tunström anser också att man genom att modernisera klassikerna och frångå den "illusionsskapande naturalismen" får mer publik till teatern - "Jag tror att publiken lockas tillbaka till teatern av att deras intelligens tas på allvar, att vi litar på deras förmåga att läsa flera lager och referenser, att det som ser ut på ett visst sätt kan innehålla sin motsats."

Det är möjligt att jag har en reaktionär teatersyn. Men när jag ser en klassiker där handlingen flyttats ur sin tidsmässiga och kulturella kontext känner jag det för det mesta som en underskattning av min intelligens. Jag har både kunskap och inlevelseförmåga i tillräckligt mått för att kunna se igenom klädedräkt, språkbruk och sociala förhållanden. Jag vill känna "Tänk att man funderade på detta redan för två tusen år sedan!" eller "Hur lite det ändå har hänt på 50 år..." eller "Vad lika vi är, trots att det är hundra år och en kontinent som skiljer oss åt!". Enligt min uppfattning kommer det tidlösa i berättelsen fram bättre och vi förstår att det finns en kontinuitet i utvecklingen om man låter historien utspelas i sin ursprungliga tid och miljö. Även med dessa begränsningar går det att göra mycket intressanta nytolkningar av materialet.

En regissör som prompt vill göra en "tidlös" eller "nutida" version av en klassiker är hederligare om han/hon gör en egen pjäs/film och talar om att den är baserad på en klassiker. Men om den egna förmågan inte räcker till detta så är kan man ju skaffa sig ett rykte som nydanare genom att göra klassikern på ett sätt som aldrig gjorts förut. Lättast är det när det om författaren är död och inte kan försvara sitt verk. Tunström hade otur, han visste kanske inte att Wesker fortfarande är i livet?

Ett för mig starkt levande exempel på hur man totalt misslyckades med att skapa den önskade "tidlösheten" är en teveversion av Hamlet som sändes för 10 - 20 år sedan. En snörvlande, mumlande och hackande Stellan Skarsgård (Hamlet) vacklade tillsammans med resten av ensemblen omkring i en övergiven fabrik! En upplevelse jag helst hade varit utan.

Här är några andra teateruppsättningar/filmversioner av klassiker (alla förändringar är möjliga att göra med sådana strykningar och ändringar "som faller inom ramen för vilken regibearbetning som helst", det sätt texten presenteras på samt med hjälp av scenografi och rekvisita) som jag helst inte vill se:

Njals saga - Den intriganta Hallgerd driver både sin make Gunnar, VD för Lidarande AB, och hans vän Njal, styrelseordförande i flera fastighetsbolag, i döden. Hallgerd fusionerar Gunnars och Njals bolag och tar över makten. Detta blir ett trauma för Gunnars och Njals söner som går ner sig i missbruk och slutligen dödas i drogrelaterad brottslighet. Ett helvetiskt relationsdrama i överklassmiljö och samtidigt en stark skildring av misär och utanförskap på samhällets botten.
Manus och regi: Lars Norén

I väntan på Godot - Estragon, en före detta Content Manager och Vladimir, en CGI/3D Artist "mellan två jobb" väntar på Godot, den nye Jonas Birgersson. En hejdlös komedi med satirisk udd.
Regi: Kjell Sundvall

Fadren - En romsk klanhövding och docent i jämförande indoeuropeisk språkforskning drivs "över kanten" av sin hustru i samband med en vårdnadstvist. Hans hustru, Laura, hävdar att hon med hjälp av kloning är både far och mor till deras dotter. Eftersom detta inte är förenligt med mannens kulturellt betingade självbild glider han över i vansinne efter att ha eldat upp familjens husvagn.
Manusbearbetning: Peter Birro, Regi: Agneta Fagerström-Olsson

.: posted by Thorvald 23:03

2003-01-09

What's the fuzz about?

Jag är förmodligen sent ute men vill ändå kommentera ett ämne som varit aktuellt på flera svenska bloggar under veckan. (Jag har ett handikapp i umgänget med de formuleringssnabba och flyhänta bloggarna - Jag tänker långsamt, vilket jag dock försöker kompensera med att tänka hela tiden.)

Nåväl, Gustav Holmberg hade för några dagar sedan ett tankeväckande inlägg betitlat Skrivbordsarkeologi, som var ett försvar för röriga skrivbord. Enligt Gustav är röriga skrivbord av godo, ett sådant kan ses som "ett avancerat arkiverings- och klassificeringssystem där den kronologiska dimensionen tillsammans med ett rudimentärt system för systematisk klassifikation kodats till spatiala dimensioner: jag vet var jag lagt vad och när." Tråden togs omgående upp av flera bloggare.

I inlägget "Trava på kamrat" spinner Jonas Söderström vidare på Gustavs inlägg och skriver läsvärt om myten om det papperslösa kontoret och om fördelarna med information på papper. Han skriver det inte rakt ut, men mellan raderna tycker jag mig se att Jonas har en positiv inställning till röriga skrivbord.

I sin blogg Nätkreatur gör Peter Löfgren ett kompletterande inlägg. Han skriver bl a: "Själv tycker jag att en annan viktig orsak att sprida allt över bordet är att det då är lättare att komma ihåg vad man ska göra. Sitt eget bord ser man dagligen, men det som man arkiverar i mappar tenderar att försvinna för gott; åtminstone jag brukar inte bläddra igenom mina mappar varje vecka."

Enligt min uppfattning har röriga skrivbord inget egenvärde. Vad som passar människor är i första hand en fråga om personlig läggning. Det som passar en person är inte nödvändigtvis att rekommendera för en annan.

Jag har genom åren mött personer med inte bara skrivbordet utan hela kontoret i en, för en utomstående, obeskrivlig röra. Likaväl har de haft järnkoll på läget. Lika ofta har jag mött människor där deras skrivbord varit en spegling av oorganiserad personlighet. Jag har också mött människor som haft pedantisk ordning på sina papper, inordnade i pärmar, plastfickor eller hängmappar efter mer eller mindre komplicerade system. De har nödvändigtvis inte haft bättre koll än sina "rörigare" kollegor. Enligt min erfarenhet säger ett skrivbord inte något om en persons effektivitet, organisationsförmåga eller kreativitet.

Jag är också skeptisk till Gustavs smått konspirationsteoretiska resonemang: "...idag finns det en ideologi som betonar arbetsplatsens renhet där man ser skrivbord som generande hårväxt eller villasamhällets gräsmattor - det ska tuktas. Det är samma designfilosofi som sett till att restauranger, hem och arbetsplatser idag ser sterila och tomma ut. Det är en modernism som gått överstyr och kommit att gå maktens ärenden." Det handlar om marknadsekonomi, inte ideologi. Det finns pengar att tjäna (för konsulter, författare, tillverkare av kontorsmaterial m fl) på att förändra våra arbetsplatser. När ordningen drivits tillräckligt långt kommer man istället att tjäna pengar på att marknadsföra den produktiva/kreativa/trivsel-skapande oordningen.

Slutligen, om jag skulle vilja prisa det städade skrivbordets välsignelser skulle jag kunna hitta visst stöd för det i den artikel i The Economist som Gustav refererar till: "Why people need a physical map of what is going on in their heads is not clear. Ms Kidd suggests that the brain may just need some help. She speaks of her father, who suffers from frontal-lobe dementia, which affects the ability to interpret what is going on around one. As his brain has deteriorated, "he uses the physical correlate more than ever", to the point at which his surroundings have become chaotic. So perhaps, as the tidy have always suspected, they are just smarter: they can do more stuff in their heads without outside help than the untidy can." (OBS! fetstilsmarkering av mig)

Trots att jag tillhör den del av mänskligheten som föredrar ett städat skrivbord (vilket kanske är onödigt att påpeka, läsarna har säkert räknat ut det för länge sedan) tycker jag att det är att göra det för enkelt för sig. Fast vad är det man säger - Ingen rök utan eld...?

.: posted by Thorvald 21:16

Sällskap i glashuset

Klipspringer, pseudonym för Bengt O. Karlsson, har på sin webblogg I Dåligt Sällskap (tveklöst en av de mest läsvärda svenska bloggarna) till min oförställda häpnad uppmärksammat min anspråkslösa webblogg.

Han kommenterar också mitt inlägg Tecken i tiden och får mig att förstå att jag kastade sten i glashus. Jag som var så säker på att det var Caligula...

.: posted by Thorvald 18:24

2003-01-03

Mänskliga grönsaker?

Science fiction, en genre som i Sverige helt kommit i skymundan för fantasyn, vimlar av dystopier. Två av klassikerna på området är Tidsmaskinen från 1895 av H G Wells och The Marching Morons från 1951 av C M Kornbluth. Båda är långnoveller som handlar om en tidsesenär från vår tid som förflyttas långt in i framtiden och finner att mänskligheten har delats upp i två grenar - en intelligent och en dum. För övrigt är det mer som skiljer berättelserna åt än som förenar dem. De är framförallt intressanta speglingar av sin tid.

I Tidsmaskinen (läs originalet The Time Machine här) har de vackra, goda och grönsaksätande, men dumma, eloierna utvecklats (degenerat) från den dagdrivande engelska överklassen. De ondskefulla och intelligenta morlockerna som lever under jord har utvecklats ur arbetarklassen. Rollerna har vänts under eonerna och morlockerna som bevarat en maskinkultur under jorden håller eloierna som köttboskap.

I The Marching Morons slavar tre miljoner ättlingar till vetenskapsmän och intellektuella för att hålla fem miljarder korkskallar vid liv. Scenariot byger på att högutbildade människor skaffar få eller inga barn, medan de lågutbildade (= dumma) ynglar av sig som kaniner. Den genomsnittliga IQ:n har sjunkit till 45. Tidsresenären, en reklamman från 1900-talet, hjälper "slavarna" att bli av med sin börda på ett för hans sekel karaktäristiskt sätt. Vid sidan om det dystopiska budskapet är berättelsen en mycket underhållande satir över reklambranschen.

I Odjurens tid på TV4 2003-01-03 framfördes att ett skäl till att människans förfäder utvecklade stora hjärnor och hög intelligens var att de började äta mer kött. Kött innehåller nämligen ämnen som krävs för hjärntillväxten. Wells hade alltså fel - eloierna blev dumma av sin kost, inte av den förslappade livsstilen.

När jag knyter ihop det ovanstående kommer jag fram till följande utkast till en framtidsskildring:
"Veganerna blir dummare för varje generation. Till slut måste de tas om hand av de intelligentare köttätarna. Eftersom veganerna är, och av allt att döma kommer att förbli, en minoritet blir de dock ingen börda de intelligenta. Förhållandet mellan intelligenta och dumma blir ungefär som mellan människa och husdjur. På så vis förverkligas den gamla drömmen om ett husdjur som kan kommunicera med mänskligt tal utan att man behöver ta till modern genteknik."

Den som som tycker att scenariot är alltför skruvat kan försäkra sig om den renodlade grönsakskostens inverkan på den mentala kapaciteten genom att läsa presentationen av det nya relationsprogrammet Christer i Sveriges Radio P3.

.: posted by Thorvald 21:12

Anakrona Ramona

Peter Englund har just visat att talesättet "Skomakare bli vid din läst" fortfarande är giltigt. Hans i förväg mycket omskrivna spionthriller Ramona som just visats i SVT 1 är en stor besvikelse.

Bakgrunden är verklig. Sverige bedrev spionverksamhet i Baltikum och att man hade ett omfattande militärt samarbete med NATO är väl belagt. Men berättelsen och personteckningen övertygar inte.

Journalisten Elisabeths resonemang om demokrati, offentlig insyn och medias roll är klart anakronistiskt. En dåtida journalist i borgerlig eller socialdemokratisk press hade knappast tänkt i de banorna, än mindre försökt publicera en artikelserie i ämnet. Självcensuren och "tankekontrollen" i media var mycket starkare då än nu. Uppslutningen kring den officiella neutralitets- och säkerhetspolitiken var närmast total.

Huvudpersonen Ulrik Kernell överygar inte heller. Han utvecklas inte under berättelsens gång. I stället svänger han på ett föga trovärdigt sätt mellan total naivitet och kallhamrad cynism, hysteri och iskall rationalitet, handlingsförlamning och helt impulsstyrt handlande. Även om svensk underättelse- och säkerhetstjänst emellanåt ger intryck av Keystone Cops i kostym (minns t ex det ofrivilliga komikerparet Kegö & Barrling) är det osannolikt att en så obalanserad och odisciplinerad person skulle få bli kvar inom säkerhetstjänsten.

Englund är inte ensam ansvarig för det oväntat klena resultatet. Regissören och medförfattaren Harald Hamrell och huvud-rollsinnehavaren Björn Bengtsson är naturligtvis medskyldiga. Peter Englund gör nog ändå bäst i att återgå till det han är bäst på - populärvetenskapliga historieskildringar, i synnerhet om svensk stormaktstid.

.: posted by Thorvald 00:07