Litterär lördag II

Förra lördagen arrangerade jag en litterär frågesport här på förvetet. Rätt svar var romantrilogin Dalen, Fälten och Skogen av Stig Strömholm. Två personer lyckades komma fram till rätt svar – Bodil med hjälp av lite ”tjyvgoogling” och Jonas enbart med hjälp av ledtrådarna i kommentarerna till inlägget.

Stig Strömholm är en fascinerande person. Han är en av de lyckligt lottade som kombinerar en fantastisk begåvning med en, tycks det, obegränsad arbetskapacitet. Hans produktivitet och lärdom är imponerande, vid 74 års ålder är han fortfarande i full verksamhet.

Stig Strömholm debuterade som skönlitterär författare 1975 med Dalen, första delen i trilogin om den romerske ädlingen T. Parridius Gratus.

Dalen utspelar sig under 12 dagar våren 451. Handlingen skulle kunna vara hämtad ur en klassisk äventyrsroman – ung hjälte får problem, reder ut dem, får ännu värre problem, tar sig igenom dem och rider, sargad men stärkt, mot en oviss framtid (i nästa del). Det som skiljer Dalen från mönstret är att handlingen interfolieras av filosofiska resonemang om kultur, makt och rätt (märkligt nog utan att det blir störande).

I andra delen, Fälten, får Parridius möjlighet att studera makten på nära håll och dessutom delta i det avgörande slaget mot hunnerna på de kataluniska fälten. I Fälten koncentreras de filosofiska diskussionerna till hur makt kan förvärvas, behållas och utövas samt maktens mål och mening.

Berättelsen i den tredje delen – Skogen – tar sin början 12 år efter händelserna i Dalen och Fälten och sträcker sig fram till Parridius sista dagar i början av 500-talet. Han blir rådgivare till en gallisk småkung, men förråder denne på det personliga planet och gör därefter en närmast ofrivillig karriär inom klosterväsendet. Efter att i de två första delarna ha studerat och diskuterat makt får Parridius i Skogen utöva makt, såväl indirekt som direkt.

De kortfattade referaten ger naturligtvis inte de rika berättelserna och Strömholms berättarkonst rättvisa. De innehåller mycket mer och har en egen lätt vemodig ton som kommer av – som jag tolkar det – författarens insikt i att det även för den bäste är näst intill omöjligt att leva ett liv utan att någon gång bryta mot de etiska och moraliska grundstenar som ett civiliserat samhälle vilar på. Emellanåt låter Strömholm en nutida, allvetande berättare bryta in i berättelsen för att lägga tillrätta, förklara det historiska skeendet eller tillkännage att det just lästa vsnittet är en rekonstruktion av händelserna baserad på (den fiktiva) levnadsteckningen Vita Parridii Gratii av den trogne, men träaktige, hävdatecknaren Remigius av Metz. Ett berättargrepp som fungerar mycket väl.

Som all god litteratur ger trilogin upphov till tankar om vår egen tid och vårt samhälle. Strömholm skildrar ett samhälle som likt vårt eget befinner sig i en brytningstid. De gamla recepten fungerar inte längre, makthavarna har tappat kontrollen och vill helst av allt återvända till en tidigare guldålder. Parridius’ farbror och förmyndare som har valt att gömma sig för samhällsförändringarna, att iaktta utan att ta del, skildras så här:

”Jag tror inte att någon kan ha haft större nöje av skalderna eller bättre känna de goda författarna än Parridius Avitus, och han ägnar också all sin tid åt läsning. Han har sagt mig att sedan många år är sysselsatt med en omfattande kommentar till Maros episka dikter.”

När jag läser om denne antike litteraturvetare är det inte utan att mina tankar går till dagens dito.

Jag kan rekommendera de av mina eventuella läsare som till äventyrs inte läst Dalen, Fälten och Skogen att göra det. Hela serien finns för tillfället att köpa hos Aristippos Antikvariat för endast 350 kronor [Update 050530: Inte längre, Agnes har köpt dem] (hittat via antikvariat.net). Och så finns det ju bibliotek…