Efter VM-semifinalen mellan Sverige och Tjeckien igår slog jag över till SVT:s temakväll Medierna och rättvisan. Jag hamnade i debatten som följde på dramadokumentären Styckmordet.
Media representerades av Lars Borgnäs och Jan Guillou, i var sin ringhörna. Båda är exempel på min länge närda misstanke att många journalister förväxlar tendentiös och undersökande journalistik. Borgnäs är det genom sin praktiska gärning med sina märkliga reportage. Gulliou blev det igår genom att sga något i stil med att dokumentären var ett exempel på undersökande journalistik därför att det var ”första gången någon i media ställde sig på allmänläkarens och obducentens sida”.
Rättvisans representanter i debatten var Agneta Blidberg, överåklagare i Stockholm och Ulla Nilsson, domare i Malmö. De pekade på medias ansvar, till exempel i det aktuella fallet där media referar till det som ett styckmord, trots att inget mord är bevisat. Om jag minns rätt var de båda ense om att media vanligtvis skildrar domar på ett mycket vinklat sätt.
Ulla Nilson var till och med tveksam till om journalister läser domskälen. På en direkt fråga från programledaren Christoffer Barnekow svarade hon – ”Nej, då blir det för svårt”. Hon har förmodligen rätt och jag tror att jag vet varför:
Domar är ju inte skrivna för att strykas bakifrån!