År 1798 flyttade Johan Philip Freiholtz till Sverige och bosatte sig hos Baltzar B. von Platen på Frugårdens säteri, Vänersnäs. Han skrevs in som ”Högwälborne Baronen och Översteleutnanten m.m.m.m. Baltzar B. von Platens personlige betjent”. När von Platen gifte sig år 1800 blev Johan Philip familjen von Platens husföreståndare och kock.
År 1804 övertog Johan Philip Gästgivaregården i Grästorp. Det förefaller som att detta varit planerat en längre tid. Under flera år innan övertagandet hade han skänkt gåvor till Tengene (Grästorps) kyrka. Avsikten var förmodligen att ”marknadsföra” sig själv, det gällde att hålla sig väl med kyrkoherden eftersom Johan Philip hade för avsikt att sälja brännvin på sitt tilltänkta gästgiveri.
En del tecken tyder på att Johan Philip var en stridbar person som inte steg åt sidan i första taget. År 1812 var han utsedd till uppsyningsman vid ett vägbygge. En av vägarbetarna, drängen Swen Håkansson, hade vid ett tillfälle varit berusad och ”gått omkring med skri och svordomar”. Johan Philip bad då Håkansson att antingen gå och lägga sig för att vila eller återgå till arbetet.
– Om du vore kork och kork så in i helvete så gör jag mitt arbete som jag vill, svarade Håkansson.
Det blev bråk och det hela slutade med att Johan Philip tog sin käpp och slog till Håkansson så att blodvite uppstod. Bråket blev en rättssak. Domen blev att Håkansson fick betala 16 riksdaler alternativt avtjäna åtta dagars fängelse på vatten och bröd eftersom:
”…de käppslag Freiholtz tilldelat Swen Håkansson endast medförde en välförtjänt aga för hans uppstudsighet finner H.R ej något ansvar därför icke äga rum”.
År 1828 kom han i delo med greve Axel Bielke som i gästgiveriets dagbok klagar på bemötandet vid sitt besök:
”Undertecknad tror sig skyldig att böra anmäla att, då han aftonen den 25 Sept. passerade här förbi, Gästgifvaren på ett otidigt sätt fordrat att få se passet och ehuru det genast presenterades, likväl fortfor att med otidigt bemötande och gräl bevisa att han genom överlastning av starka drycker var oräknelig att uppfylla sin skyldighet såsom Gästgifvare.
Axel Bielke Grefve och kammarjunkare”.
Inte oväntat har Johan Philip en annan version av det inträffade:
”Som förklaring över motstående av Herr Grefven och kammarjunkaren Axel Bielke gjorda klagomål får jag äran att anföra:
Mina plikter såsom Gästgivare har jag nu uti 25 års tid alltid uppfyllt, och för att även nu iakttaga denna min pliktskyldighet samt hörsamma Höga vederbörandes givna föreskrift uti första stadgandet av Dagbokens reglemente tog jag mig friheten fråga logisökande Herre efter pass, varpå svarades Det kan ni se åt uti dagboken. Jag yrkade passets uppvisande alldenstund Herr Grefven skrivit sig för känd. Upphetsad över min tilltagsenhet tog han mig uti armen för att forsla mig utur Rummet, vilket dock ej lyckades för honom, men slutligen framtog han ett utländskt pass, sist påskrivet uti Göteborg den 20 sept. varefter Herr Grefven påropade Länsmannen i orten för att genom dess handräckning bringa mig till att genast undergå spöstraff men som ej någon länsman avhördes måste Herr Grefven avstå från sitt påstående
För att styrka osanningen av klagomålet i fråga rörande det jag vid tillfället skolat varit av starka drycker rörd får jag tillkännagiva, att genom tvänne även flera personer kan jag bevisa att förhållandet i denna fråga är ogrundad. De ovan åberopade tvänne vittnen äro (oläsligt) f.d. Riksdagsmannen Andreas Andersson och Gästgivaren Anders Olofsson, båda hemma i Grästorp, vilka under hela händelsen voro närvarande.
Vad jag nu haft äran andraga är ett med sanningen överensstämmande förhållande, vadan jag yrkar befrielse från tillmälet, hälst jag blott fullgjort min skyldighet.
Grästorp den 25 september 1828
Johan Freiholtz”
Johan Philip lämnade Gästgivaregården år 1832 på grund av sjukdom och flyttade till Flakeberg där han dog år 1838.