Det kanske bara är jag som har missat Projekt Runebergs digitalisering av Nordisk Familjebok, både första och andra upplagan (den klassiska Uggleupplagan)?
Hur som helst är det ett beundransvärt arbete som utförs inom Projekt Runeberg. Om du vill hjälpa till så låter det sig göras. Du kan bidra med pengar, hjälpa till med indexering och/eller korrekturläsning.
De som inte vågar rösta ja till euron därför att de vet för lite måste väl också veta för lite för att rösta nej?
Jag planerar att köpa en digitalkamera inom en nära framtid och har ägnat kvällen att söka info på nätet. Imorgon ska jag kolla tester i några papperstidningar, men för stunden ligger Pentax Optio 550 bäst till.
Den lär ta skarpa bilder och har det mesta av det jag önskar mig – hög upplösning, kraftfull zoom och bra makrofunktion – till ett förhållandevis överkomligt pris. Dessutom kan man koppla ur automatiken och göra inställningarna helt manuellt, s.k. Creative Return.
Det enda som bekymrar mig är att den sägs vara något slö, speciellt i starten. Jag hoppas att det inte innebär att det är en fördröjning på flera tiondelar från knapptryckning till exponering. Jag är knappast någon Cartier-Bresson, men jag tycker att en sådan fördröjning är oerhört enerverande.
Marita Ulvskog och andra EMU-motståndare (pdf) varnar för den och Göran Persson vill inte ha någon. Men vad är egentligen den så omtalade superstaten för något?
Är det en stor stat, i innevånare räknat? Om det är så, anser EMU-motståndarna att Kina, Indien, USA, Indonesien och Brasilien (pdf) bör delas upp i flera mindre stater? Var går gränsen för en superstat?
Eller handlar det kanske om en stat som griper in i alla aspekter av medborgarnas liv? En stat som är mer till för sig själv än för medborgarna? Om så är fallet, vilken av EU:s nuvarande medlemmar påminner mest om en sådan stat (pdf)?
Nästa gång någon varnar för euron med motiveringen att den kommer att göra EU till en superstat, glöm inte att fråga vad han eller hon menar med superstat.
Om man blandar vätgas med syre så får man knallgas. Jättemycket knallgas = massförstörelsevapen.
Vad är det egentligen för slags experter de har i det amerikanska försvaret? Som missar det uppenbara. Heja Dubya!
Tidigare idag passade jag på att göra ett tyskatest [länk via Desbladet. Thanks, Des!] medan jag väntade på en telefonkon-ferens.
Resultatet var inte helt nedslående, jag fick betyget Intermediate, 72%. Det fördelade sig enligt följande:
Part I Grammar: 40%
Part II Grammar: 71%
Part III Vocabulary: 87%
Part IV Reading Comprehension: 100% !!!
Inte så illa med tanke på att min sista tyskalektion gick av stapeln någon gång i maj 1975 och att jag därefter läst en eller två böcker, något dussin dagstidningar och praktiserat turisttyska en vecka vartannat år, gissningsvis.
Jag vet inte om det dåliga resultatet i första avsnittet är ett resultat av tonåringens desperata försök att undfly allt som kallades ackusativ och dativ eller om det helt enkelt beror på att jag inte var ”uppvärmd”. De övriga avsnitten ser jag som helt acceptabla.
Mitt goda minne och mitt uttal är en belastning, tyskspråkiga personer tror gärna att mina kunskaper är bättre än vad de egentligen är. Efter några minuters konversation drar de iväg i sitt vanliga tempo och jag blir helt ställd, i synnerhet om de har minsta dialektalt uttal.
Transparent.com har tester på flera europeiska språk samt japanska och kinesiska.
Bra Thorvald! Här är ett litet svårare översättningsprov:
”Wir klopfen des Mopses Kopf. Wir hopfen das Ihr stopfen den Pfeifkopf. Wir hüpfen. Wir lüpfen. Wir süpfen.” (Citerat ur minnet från ”Envar sin egen professor” av Falstaff, fakir.)
Hmm, klappa hunden på huvudet och stoppa pipan… Nej, det övergår nog min förmåga.
Hur tolkar du nedanstående?
Xià kè de líng shng xing le, Wáng lo sh ná q sh xiàng mén wài zu qù. Wài miàn xià zhe dà y, y shu b t quán shn du lín sh le. Lìméi kàn jiàn le, biàn po le guò qù, b sn si gi le Wáng lo sh, zhun shn po le.
Jag säger som jag alltid sagt:
Zaczęłam szukać innych blogów o pokrewnej tematyce. No i znalazłam. Po szwedzku. Bu.
Grattis, du slog mig med några procent, med ungefär samma förutsättningar!
Jag hade rejält dåligt på grammatik 2 men också 100% på läsförståelse.
Vilket visar den höga redundansen i språket – kontexten ger även en grammatisk handikappad möjligheten att förstå vad som sägs!
Jonas: Jag har någon gång stött på påståendet att det räcker om man förstår vart tredje ord i en text för att man ska förstå innebörden.
Jag vet inte om det är sant, har aldrig försökt verifiera det, men om det är så är ju redundansen väldigt stor.
Jag förstår mig inte på Google. För några månader sedan upptäckte jag att Google levererar märkliga resultat när jag söker på mitt förnamn. Sedan någon gång i maj har jag återkommande kontrollerat resultaten med hjälp av det utmärkta Google Dance Tool [länk via N!kke].
När jag söker första gången ser det vanligtvis ut ungefär så här, men lika ofta finns förvetet inte med bland de tio första träffarna på någon av Googleservrarna.
Om jag klickar på någon ”Jag har tur”-knapp hamnar jag dock på förvetet. Gör jag sedan om sökningen blir resultatet, med smärre variationer, så här. Aningen märkligt är det att detta bara gäller när jag söker på Thorvald, när jag söker på Freiholtz eller förvetet hamnar förvetet alltid som nummer ett.
Finns det någon som har nyckeln till denna gåta? Har Google möjligen börjat dansa Hårgadansen?
Teorier:
Det skulle kunna vara så att alla dessa sidor har samma PageRank och det är mer eller mindre slumpmässigt vilken som kommer först.
Fråga: Är det alltid först efter du klickar ”I feel lucky” som förvetet kommer först? Möjligen gör ”I feel lucky” något med en sessions-cookie, så att den svenska härliga sajten förvetet väljs efter det (i denna session).
Det två vanligaste utfallen på första sökningen har varit att förvetet toppar listan eller inte är med alls, så pagerankförklaringen tror jag inte håller.
Cookiehypotesen verkar rimligare, men då måste man fråga sig om Google ser som sin uppgift att ge ett så rättvisande svar som möjligt eller det som frågeställaren vill ha.
OK, idag har jag lyckats återskapa ditt problem. Det var värre än vad jag först trodde!
Procedur: Jag söker på ”thorvald” (utan fnuttar) med engelska inställningar dvs söker på samtliga sidor, inget svensk- eller vuxenfilter, och visar de första 100 träffarna.
Då kommer ”Thiele”-sajten först, med förvetet på 13:e plats. Om jag på denna resultatsida klickar på ”Google Search” igen kommer förvetet på första plats. Efter det kommer alltid” din blogg upp (till sessionen tar slut?).
Och detta förklarar också varför ”I feel lucky” visade förvetet den andra gången.
Mycket märkligt!
F.ö. ger en sökning på Yahoo samma ”hoppande” resultat. På alltheweb eller altavista finns förvetet inte med bland de första 100.
Det är möjligt att det står mer om detta i http://groups.google.com/groups?hl=en&lr=&ie=UTF-8&c2coff=1&safe=off&group=google.public.support.general
.
Jag hittade dock inget i hastigheten.
Angående rättvisande resultat vs. vad frågeställaren vill ha. Jag antar att google vill ge användaren vad google tror denne vill ha.
Men det finns inget objektivt sätt att avgöra vad ”användaren vill ha” eller vad som är rättvisande resultat, även om det finns massor av försök. googles PageRank sägs ju lösa allt detta, men är tyvärr relativt enkelt för en grupp att manipulera, t.ex. blogg-effekten, så det är inte heller någon riktigt bra lösning.
Själv använder jag google som första val därför att jag tillräckligt ofta är nöjd med deras resultat, men tillkallar även en second opinion såsom alltheweb eller altavista för säkerhets skull.
Det är nog så att det inte går att objektivt definiera ”rättvisande”. Men det är egentligen inget problem så länge man vet vilka kriterier som styr resultatet, t.ex pagerank efter antalet länkar till sidan/webbplatsen, och att dessa tillämpas konsekvent. Det verkar dock inte vara fallet med google. Det verkar ju som kriterierna förändras mellan sökningarna, vilket åtminstone jag tycker är problematiskt. Personligen skulle jag föredra att resultatet blir det samma för identiska sökningar.
Håkan: testa din procedur på ”kjellerstrand”, om du inte redan gjort det.
Det mest anmärkningsvärda i Galaxy nummer sju var att Tigermannen (The Stars My Destination), en verklig SF-klassiker av Alfred Bester, startade som följetong. Tigermannen kan sägas vara en SF-version av Greven av Monte Christo. Många anser att Bester med Tigermannen var en föregångare till cyber-punken. T.ex. gör författaren av denna uppsats (pdf) en jämförande analys av Tigermannen och Neuromancer av William Gibson. OBS! Uppsatsen endast för dem som läst böckerna, varning för utförliga referat!
Om de övriga bidragen, se innehållsförteckningen, kan sägas att Frederik Pohl kunde/kan(?) mycket bättre samt att Gaouyes och Setterborgs bidrag är habila SF-noveller, men att båda känns mer som mellankrigs- än som femtiotals-SF. Evelyn Smiths bidrag är en ganska tam tidsreseparadox.
För en större version av omslaget, klicka på bilden.
2 svar till ”Klassisk kunskap”
Då är du flitigare än jag. Jag har korrekturläst några sidor än så länge men tänker anmäla mig till lite indexeringsarbete när det lugnat ner sig på jobbfronten litet grand.
Jag har indexerat från lux till löja. Men nu har det gått över ett halvår sedan jag sist rörde det där. Jag har kvar till mekanik att indexera.