I politiker- och ombudsmannasverige har man större fördragsamhet med vissa yttringar av religiös bokstavstro i skolvärlden än andra.
-
Det smäller…
högt hos Tommy.
-
Då ingen tvekan fanns
Klassindelningen i det officiella Sverige år 1899 enligt Oraklet.
Publiceras med anledning av inlägget om klassresor hos rabarberrabarber.
3 svar till ”Då ingen tvekan fanns”
-
jag ser minsann att bibliotekarier har kaptens rang klass 36. Innebär det att om och när jag börjar jobba som bibliotekarie igen kan titulera mig som Kapten??
-
Vakanta klasser?
-
Malin: Nja, det vet jag inte. Det är ju inte vilken folkbiblitekarie som helst som jämställs med en kapten. Men din tjänst kanske är jämförbar med den i Oraklet?
Men en bibliotekarieuniform med gradbeteckningar vore väl chict? Hur uniformen ska se ut tycker jag bör överlåtas till Anna (av uppenbara skäl). Dock tillåter jag mig att föreslå en gradbeteckning: tre stiliserade i böcker i guld mot svart botten (ev. ovanför en landskapssymbol).
Jonas: Två hypoteser:
1. De vakanta klasserna har innehållit personalkategorier som upp- eller nedgraderats alternativt försvunnit.2. Man har försökt skapa ett ”framtidssäkrat system” (för att låna ett modernt uttryck).
-
-
Pristagare
Erik på mymarkup.net utlovar en bok med författaren ifråga till den som gissar rätt på årets Nobelpristagare i litteratur. Jag gissar/hoppas på Mario Vargas Llosa. Naturligtvis för att han är en stor författare, men jag tror också att oddsen är goda på grund av att det är 13 år sedan priset gick till en spanskspråkig författare (Octavio Paz) och 21 år sedan en sydamerikansk författare (Gabriel García Márquez) senast fick priset.
Oavsett hur det går med Nobelpriset ser jag fram emot att läsa hans senaste bok Paradiset finns om hörnet.
Ett svar till ”Pristagare”
-
Äntligen!
😉
-
-
Radskrivare
I två dagar har jag varit knockad av en förkylning men är nu förhoppningsvis på bättringsvägen. De få vakna stunderna har jag ånyo försökt ta mig igenom Kärlekens raseri av Ian McEwan, men efter 150 sidor ger jag definitivt upp. Det som utspelats på dessa sidor hade lätt kunnat berättas på halva antalet.
Jag har tidigare försökt läsa Atonement. I det fallet gav jag upp när jag läst ungefär en tredjedel av boken utan att någonting hänt. Mitt intryck av McEwan är att han är en radskrivare – visserligen en god stilist, men likväl en radskrivare.
Tematiskt påminner mig de båda böckerna om Maarten ’t Hart som också har skrivit om hur enskilda (såväl dramatiska som ytligt sett banala) händelser oåterkalleligt kan förändra människors liv, t. ex. i Om så hela världen rasar och Sladdbarnet. Jag kan inte entydigt förklara varför jag upplever ’t Hart som en klart bättre berättare än McEwan. ’t Harts böcker kan inte påstås vara actionspäckade, snarare raka motsatsen. Det här kanske är en delförklaring.
Ett svar till ”Radskrivare”
-
Om någon vill ha ett ex av ”Kärlekens raseri”, i gott antikvariskt skick, går det bra att skicka mig ett mail.
-
-
Förvetets öppna
I föregående inlägg utlyste jag en tävling exklusivt för Bengt. Han har emellertid lämnat walk over.
Tävlingen öppnas därför för alla hugade. Någon form av pris kommer att utgå till den som först lämnar ett rätt svar (i kommentarerna tiil detta inlägg). Frågan är alltså vilken 80-talsgrupp som inspirerade mig till meningen: ”Nina tolkar Jenny”?
För den som så önskar finns en ledtråd i kommentarerna till föregående inlägg.
13 svar till ”Förvetets öppna”
-
Nina letar UFO??
Var lite sugen att skriva det tidigare men regler är regler… -
Självklart, Malin.
Jag återkommer när jag funderat ut ett lämpligt pris.
-
???????
Bengt -
Varför kikade jag bland ledtrådarna till föregående inlägg? Jag visste ju redan att det måste vara ”Nina letar UFO”. Jag vet inte om ”hon” hittade något.
-
Gah, och nu ser jag att Malin redan svarat det.. Typiskt…
-
Malin: jag har kommit på ett pris, men det kommer att ta lite tid. Jag hör av mig när det är dags för leverans.
Bengt: Jag minns inte mycket utav ”Nina letar UFO”, utom gruppnamnet som jag tycker är ett av alla tiders bästa svenska gruppnamn. Den googlat på t.ex ”nina 80-talet” kunde med en noggrann läsning hittat svaret på min gåta bland de tio första träffarna.
Mats: tyvärr utgår inget andrapris.
-
Jaså man får tjyvgoogla! (copright Steffanie). Som jag misstänkte var det något jag aldrig hade hört talas om.
Vad är kriterierna för ett bra ”gruppnamn”? Jag minns t.ex. ”Samla mammas manna” och ”Fläsket brinner” från början av 1900-talet. Just nu tycker jag at ”Benny Anderssons orkester” är bäst både musikaliskt och namnmässigt.
Hälsningar från ett höstsoligt och f.t. ytterst väderangenämt Wien. -
Enligt min enkla mening är kriteriet på ett bra gruppnamn att man gillar det.
Samlas (som vi initierade gärna kallar gruppen ;-)) sista album har f.ö. en bra titel – ”Snorungarnas symfoni”
-
Kriminella gitarrer, Torsson, Lustans lakejer, Tatuerade snutkukar, Cosmic Overdose, 1/2 kokt i folie, Njurmännen.
Några av banden spelade dessutom bra musik …
-
Gustav: Nu blir jag riktigt nostalgisk, även om du glömde Traste och superstararna. 1/2 kokt i folie måste jag ha missat eller förträngt.
Jag kommer f.ö. att blogga om Torsson framöver.
-
Väntar med spänning på priset. Själv är jag lite förtjust i gruppnamnet mobbade barn med automatgevär (fast nu blir jag lite osäker på om de heter så för jag hitar dem inte i google)men grisen skriker och herr marmelad och hans skorpor är bra namn det med
-
…automatvapen ska det vara. Och jag håller med, det är suveränt.
-
Thorvald: Bo Åkerström cyklar jag förbi ibland. En gång stod han bakom mig i kön på ICA Malmborgs; jag föreslog att han, eftersom han är popstjärna, borde betala mina grejer. ”Jaså, du kände igen mig” …
Och, vad mer, Thomas Holst har pluggat idé- och lärdomshistoria för mig!
-
-
Göteborgsbilder
Va, är batteriet redan slut? Elin och Steffanie häpnar och ger förklaringen till att det bara är förvetet som kan erbjuda bilder från gårdagens bloggarmiddag i Göteborg.
Jenny säger något som roar Marcus (och övriga i sällskapet).
Nina tolkar Jenny. Jenny förklarar webblogg-konceptet för Nina som inte bloggar (ännu).
Endast för Bengt O Karlsson: Kan du namn-ge 80-talsgruppen som inspirerat till första meningen i detta stycke? Pris väntar.
Nina, Jenny och Marcus i en animerad diskussion som också involverade resten av sällskapet.
Slutligen undertecknad i en tyvärr alltför natur-trogen återgivning. (Ulla Gunnel anlände aningen för sent för att komma med på bild.)Klicka på bilderna om du vill se en större version av dem.7 svar till ”Göteborgsbilder”
-
Härliga bilder! Vad gjorde jag hemma som var så viktigt? 🙂
-
Jag kom att tänka på Men without hats av någon anledning, fast jag är ju inte Bengt O Karlsson. 🙂 Det blir spännande att höra vilket rätt svar är.
Vänliga hälsningar
Niklas Johansson
-
Stor eloge till dig för servett och bilder, Thorvald! En liten grej bara: det ska stå Gunnel, inte Ulla…
-
Jenny: Det behövs bara en sekunds hjärnsläpp. Korrigerat nu.
-
Försökte maila dig, Thorvald, men det gick inte. Hur har du lyckats få det att heta ”kommentarer” i din blogg istället för ”comment” som default är hos kommentar-hosten?
Undrande
Jenny -
Känner mig hedrad att bli utmanad på detta sätt men ger upp genast. 80-talets Sverige är ett svart hål för mig, jag var inte där och internet fanns inte (eller?). Gäller det modern musik är jag under alla omständigheter borta eftersom jag snarare lyssnar på J.S. Bach än M&M.
Niklas: Count your blessings!
Ser fram mot svaret.
-
Det är Nina och satsbyggnaden som är nyckeln till gåtan:
Nina (subjekt) ***** (predikat) *** (objekt).
-
-
Göteborgsservett
Här är servetten från bloggarmiddagen i Göteborg. På grund av den sena timman får ni hålla till godo med den så länge. Bilder kommer senare, gissningsvis fredag eftermiddag/kväll.
Jag hinner dock meddela att sällskapet var mycket trevligt.
3 svar till ”Fin fundamentalism och ful”
Du får nog försöka förstår hur den svenska gullighetsprincipen fungerar. Både kurator Carlssons och minister Östros agerande är i full överensstämmelse med denna.
I likhet med patron Kalle Kula i fakiren Falstaffs berättelse funderar jag på att övergå till asatron och kräva att få blota svin på offentlig plats. ”Vi har ju religionsfrihet” som kuratorn i Göteborg mycket riktigt säger. Änkebränning vore ju också en fin sak.
En eftertanke: eftersom vi lever i den postironiska eran bör jag kanske påpeka att ovanstående är just det. Ironi, alltså.
Det (ironipåpekandet) kanske är bäst, men visst känns det som något av en kapitulation?