Radskrivare

I två dagar har jag varit knockad av en förkylning men är nu förhoppningsvis på bättringsvägen. De få vakna stunderna har jag ånyo försökt ta mig igenom Kärlekens raseri av Ian McEwan, men efter 150 sidor ger jag definitivt upp. Det som utspelats på dessa sidor hade lätt kunnat berättas på halva antalet.

Jag har tidigare försökt läsa Atonement. I det fallet gav jag upp när jag läst ungefär en tredjedel av boken utan att någonting hänt. Mitt intryck av McEwan är att han är en radskrivare – visserligen en god stilist, men likväl en radskrivare.

Tematiskt påminner mig de båda böckerna om Maarten ’t Hart som också har skrivit om hur enskilda (såväl dramatiska som ytligt sett banala) händelser oåterkalleligt kan förändra människors liv, t. ex. i Om så hela världen rasar och Sladdbarnet. Jag kan inte entydigt förklara varför jag upplever ’t Hart som en klart bättre berättare än McEwan. ’t Harts böcker kan inte påstås vara actionspäckade, snarare raka motsatsen. Det här kanske är en delförklaring.