I morse besökte jag Bombrecept.com för första gången på ett tag och upptäckte att Tommy släppt iväg ett helt stim med satiriska kommentarer den senaste veckan.
Fast det där om byggnadsarbetaren som rasar mot popen förstår jag inte. Är det verkligen satir? Det är ju precis så det är, allt var bättre förr!
GP hade en intressant arikel idag om den nytillsatta kommitten för ”översyn av strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen” under Mats Svegfors ledning.
Om utredningen inte är ett utslag av s.k. alibipolitik så kanske man t.o.m. kan hoppas på en comeback för det under 90-talet (i praktiken) avskaffade kommunala självstyret.
Här följer ännu en presentation av ett nummer av svenska Galaxy. Den här gången är det nummer fem från januari 1959 som behandlas (klicka på bilden för en större version av omslaget, klicka här för en innehållsförteckning).
Beskrivningen av omslagsbilden, se innehållsförteckningen, avslöjar att kärnkraftens faror var ganska underskattade 1959.
Även om det enbart är välkända SF-författare som medverkar i numret ger inget av bidragen någon ”sense of wonder”-känsla eller anledning till några djupare reflektioner. Sheckleynovellen är en nybyggarhistoria i rymdmiljö, Asimov levererar en Capricorn One-historia i snällversion och Fredric Brown, de kortkorta novellernas mästare, drar till med en tidsreseparadox på hela sex sidor. De två kvinnorna, MacLean och St Clair, skriver båda om misslyckade kontakter mellan människan och andra raser, men med helt olika ansats.
Bäst, i mitt tycke, är Jack Vances novell som är en ”borta bra, men hemma bäst”-variant som utspelas i en kraftigt överbefolkad framtid. Vance har lagt en del energi på personteckningen i denna renodlade sf-historia, utan fantasyinslag. Själv är jag annars inte särskilt förtjust i Vances författarskap, men det finns det andra som är (sid 14 i pdf:en). Det är väl tur att smaken är olika.
Efter att ha ägnat större delen av dagen åt att lägga om stenplattorna på uteplatsen vill tankarna inte lätta trots att det är flygaredagen. Då passar det bra att koppla av med Grönköpings Veckoblads interaktiva dataspel.
För att klara årets budget har Västra Götalandsregionen lagt ett sparbeting på sjukvården. I Göteborg har man bl.a. valt att spara genom att säga upp vårdavtalen med ett antal fristående ortopedkliniker. Detta i ett läge när väntetiden mäts i år. Förmodligen hade man tänkt sig att klinikerna skulle avvecklas och att regionen skulle kunna plocka in personalen i sin verksamhet och utföra vården till en lägre kostnad.
Nu visar det sig att personal och ledning på de berörda klinikerna inte alls har lust att slukas av landstingets grottekvarn. De planerar att bli ett helt privat alternativ, utan bidrag från regionen. Det innebär att ”Göteborgare med ortopediska åkommor ställs nu inför ett tufft val – oändlig kö eller dyrköpt plats i gräddfilen.” De som har pengar (eller är kreditvärdiga) kan alltså köpa en snabb behandling, övriga får köa i åratal. Dessa konsekvenser kommer som en fullständig överraskning för den ansvariga (s) politikern: ”Vi har inte reflekterat över det. Den tankegången fanns inte”
Så sänker man den offentliga sjukvården och eroderar allmänhetens vilja att betala skatt, inte genom en borgerlig politik (vilket många på vänsterkanten anklagar s för) utan av ren tanklöshet.
De senaste dagarna har jag ägnat åt flyttbestyr (dotterns, inte egna) och att läsa ikapp:
Jarlens sekel av Dick Harrison, 592 sidor som man trots en lättsam och flytande framställning inte sträckläser.
Flykten från friheten av Erich Fromm, en socialpsykologisk klassiker som förtjänar upprepade omläsningar. Den är fortfarande aktuell, även om tillflykten är en annan idag än vad den var när boken kom ut första gången. Bli inte förvånade om jag citerar och kommenterar boken de närmaste dagarna.
I morgon är pausen slut och bloggandet återgår till normal frekvens. Till dess får ni hålla tillgodo med nedanstående lilla inaktualitet:
Politruken har talat, men trots ordern framhärdar jag i att skämmas.
Barbro Holmberg har utsetts till ny chef för Migrationsverket. Hon har, efter vad man kan utläsa av pressreleasen, ingen erfarenhet av chefsarbete över huvud taget. Migrationsverket har ca 3.000 anställda, en problemfylld historia och en ytterst grannlaga uppgift.
Det blir nog bra.
