• Feminister är vi allihopa

    Det bidrar nog att vi har en statsminister som är ett föredöme i fråga om modern kvinnosyn.

  • Kvinnodagsgöra

    Dagen till ära ska jag bli lite mer privat än vad som är brukligt i förvetet (var inte oroliga, det är en engångsföreteelse).

    Hos oss högtidlighålls kvinnodagen genom att undertecknad storstädar hela huset, diskar och lagar mat medan hustrun och de tre döttrarna åker till en närbelägen krämarstad (obs! ingen ringaktning, endast ett konstaterande) för att shoppa loss. Jag kommer att utnyttja tillfället att spela musik VÄLDIGT högt.

    En ”låt” som troligen kommer att dundra ur högtalarna ett par gånger är Napoleon XIV’s ”They’re coming to take me away”, av somliga kategoriserad som en föregångare till rapmusiken, andra kallar den helt enkelt för den första rap-låten.

  • Säg mig var du bor

    … och Mosaic kan säga vem du är (eller åtminstone vilka dina grannar är).

    Fyll i ditt postnummer i rutan nere till höger på sidan och häpna över resultatet. Jag har testat tjänsten på ett antal områden som jag känner till och är överraskad av precisionen i beskrivningarna. Rubrikerna är kul också!

    Se upp, Storebror DM-företagen ser dig!

  • Politisk relativitetsteori

    Ett infall man bara kan få en sen kväll efter att ha läst om Einstein och relativitetsteori(erna):

    Politikens allmänna lagar måste uttryckas genom utsagor som är giltiga i alla politiska system, dvs. är kovarianta med avseende på vilka substitutioner som helst (allmänt kovarianta).

    Kanske ett steg på vägen mot psykohistoria? Jonas kanske har synpunkter?

  • Fettisdagsklagan

    Finns det ingenting som är heligt längre?

  • Värt en obol

    Karon på Drullestigen kommenterar i inlägget ”Odefinierad ståndpunkt” kommenterad mina synpunkter på hans argumentation i Irakfrågan. Det visar sig att en hel del inte var menat som argument, utan var uttryck för Karons ”uppfattning” i diverse Irakrelaterade frågor.

    Beträffande de ”fredliga vägarna” ändrar Karon nu ståndpunkt från att de lett till ”ingenting” till att de inte fått ”avsedd verkan”. Det kan jag instämma i och acceptera som argument. Sedan återstår frågan om det är tillräckligt skäl för krig?

    När det gäller ”bomben” var min invändning baserad på att jag uppfattat att Saddam Hussein hittills anklagats för att dölja innehav och produktion av biologiska och kemiska vapen samt av projektiler och missiler med ”konventionella” stridsladdningar men med större räckvidd än den av FN tillåtna. Jag kan inte påminna mig några övertygande bevis eller indicier på Iraks vilja och förmåga att utveckla kärnvapen. Finns det så är det naturligtvis ett relevant argument. Men frågan är densamma som i föregående punkt.

    Karon förstår inte vad jag menar med ”stipulativa definitioner” eller ”… att tillskriva dem andra ståndpunkter än de som de framför …”. Det jag menar är att man inte får argument för sin sak genom att fästa diverse epitet på meningsmotståndarna eller deras åsikter, inte heller genom att ”tro” att de menar något annat än vad de säger.

    Efter sina välkomna förtydliganden redovisar Karon sina skäl för ”att förbereda ett militärt ingripande i Irak” i inlägget Vad vilja Karon Möredösk?. Det är goda argument som även jag kan acceptera som relevanta. Jag har dock några frågor beträffande Karons argument:

    Jag värnar om FN:s auktoritet och trovärdighet” Jag antar att det betyder att Karon anser att USA och Storbritannien ska respektera ett eventuellt nej i FN:s säkerhetsråd till ett krig mot Irak (”militärt ingripande” låter i mina öron som en förskönande omskrivning)?

    Jag vill att den demokratiska världen ska segra i kriget mot terrorismen” baseras väl på att Karon har tillgång till information som visar att en väsentlig del av världsterrorismen utgår från Irak?

    Jag vill låta Iraks folk leva i frihet och demokrati” Kan man åstadkomma det utifrån, med vapenmakt? Jag citerar gärna en stor amerikansk president i sammanhanget:
    Man kan inte ge människor bestående hjälp genom att göra för dem vad de måste göra för sig själva.”
    Abraham Lincoln

    Karon undrar också vad jag är för. Min inställning överensstämmer i stora drag med den som Amos Oz redovisade i Göteborgs-Posten förra veckan. Ett krig kan bli nödvändigt som en absolut sista åtgärd. Det är dock långt kvar innan den behöver övervägas. Med denna deklaration överlåter jag eventuell fortsatt debatt till andra för att ägna mig åt mer lättviktiga frågor som det svenska statskicket.

    Till sist vill jag rätta till ett missförstånd – Jag är inte mot Karon Möredösk. Jag delar förvisso inte Karons uppfattningar (så här långt), men jag tycker att det är ett stort steg framåt att Karon övergått till att redovisa sina åsikter och att bemöta andras åsikter istället för att recensera dem. Det är värt inte bara en, utan flera (symboliska) oboler. Jag ser fram emot ett fortsatt givande meningsutbyte i den andan.

  • En mer nyanserad och detaljerad åsikt

    Amos Oz är inte för ett Irak-krig och mot krigsmotståndare. Åtminstone vissa, han buntar inte ihop alla under rubriken USA-hatare. Han är mer nyanserad än så. Han redogör också (relativt) detaljerat varför han inte är för krig.

  • Timebinding

    Johan Anglemark skriver om timebinding i sin webblogg I hastigt mod. Johan berättar bl.a om historien bakom begreppet. Själv definierar han det så här: ”… it can be said to be the activity of establishing a connexion to the past and the future, of bridging the gap between us and those who went before us and will come after us …” Han ger också två exempel på timebinding hämtade från webben, ett från jazzens värld och ett fotohistoriskt. Johan visar en fantastisk bild hämtad från Prokudin-Gorskii Collection hos US Library of Congress. Det är en samling underbara, snart 100 år gamla, färgfoton från det ryska kejsardömet.

    Här bidrar jag med lite egen timebinding i form av en bild av omslaget till svenska Galaxy nummer 2, från 1958 (klicka på bilden för en större version). Här hittar ni den kompletta innehållsförteckningen och en förklaring till omslagsbilden. För den som undrar kan jag bekräfta att Sven Hedin som skrivit ”På upptäcktsfärd i rymden” är den (på sin tid) berömde upptäcktsresenären. Det enda tänkbara skälet till att man tagit in hans kria är att redaktionen hade ambitionen att ha med en svensk författare i varje nummer. Den är varken bra eller SF.

    Jag har tidigare haft med en bild av omslaget till nummer 1 och en annons ur svenska Galaxy.

Letar du efter något?

Senaste inläggen

error: Content is protected !!