Förvetet

Ytterst osannolikt

2006-11-15

Regeringskansliets källare en eftermiddag i mitten av oktober 2006:

”Du Bill, vad gör vi egentligen här nere i källaren?” frågade Bull.

”Är du trög? Det vet du väl att Måns alltid gömde sina hemligheter här nere i källaren” snäste Bill.

”Jaa, och..?” undrade Bull osäkert.

”Det fattar du väl att om vi kan gräva fram någon riktigt maffig hemlighet så kan vi ge den till Pelle och Maja och deras kamrater” sa Bill överlägset.

”Men varför ska vi göra det?” frågade Bull.

”Nu när Måns är borta i minst fyra år och svanslösingen tagit över så är det bäst att vi håller oss väl med hans gäng om vi vill vara med och dela på grädden och sardinerna!” mästrade Bill.

”Jaha, då förstår jag. Vet du vad, jag såg faktiskt Måns stå och smussla vid skåpet där borta i hörnet en gång förra vintern. Och sen tittade han sig omkring och smög upp för trappan väldigt försiktigt” sa Bull och kliade sig fundersamt bakom örat.

”Det var intressant, kom så tittar vi efter vi vad han har gömt där” sa Bill och spatserade med återhållen iver fram till skåpet. Bull lommade efter, måttligt entusiastisk.

”Öppna någon gång då!” hetsade Bill. Bull öppnade dörrarna och tog ett steg tillbaka.

”Vad är det för något? Sardinburkar?” undrade Bull.

”Nej, nej, det är kassettband. Sådana som man använder för att ta backup på data” undervisade Bill.

”Vad står det på dom?” frågade Bull.

”Nu ska vi se – Sä-ker-hets-ko-pior tjugo-fjärde till tjugo-åttonde de-cem-ber tjugo-hundra-fyra.” stavade Bill mödosamt.

”Inte vet jag, men dom är nog viktiga på något sätt om Måns gömde dom här. Tror du att vi ska berätta för Pelle om dom? sa Bull tveksamt.

”Det är klart vi ska berätta för Pelle, tänk på grädden och sardinerna! Det var en väldig massa band förresten. En, två … åtta, nio, tio hyllor! med ett, två … elva, tolv band! på varje. Får se, tio gånger tolv, vad blir det nu igen?” frågade Bill (som inte gärna ville låtsas om att han tyckte huvudräkning var svårt).

”Eeeh, öööh… 150!” utropade Bull (som var glad att någon gång få visa sig på styva linan).

”Antalet är 150” sa Bill.

”150 är antalet” sa Bull.

—

Ursprungligen uppgavs det att 150 band med säkerhetskopior på regeringens eposttrafik under tsunamikatastrofen hittats i regeringskansliets källare, men bara 119 har överlämnats till tsunamiutredaren Johan Hirschfeldt . Enligt informationschef Hanna Brogren vid regeringens förvaltningsavdelning är det ytterst osannolikt att band skulle ha försvunnit. Det öppnar för andra, minst lika oroande, scenarion. Det är nästan så man önskar sig tillbaka till den ”gamla, goda tiden” med en ämbetsmannakår med statlig lönegradsplacering och reglerad befordringsgång.
Ett svar till ”Ytterst osannolikt”
1. Monjia
  
  2006-11-20
  
  Hihi, visst är det svårt att låta bli?
Inget jubileum

2006-09-30

Jag är inte mycket för jubileer. Om jag hade varit det hade jag redan veckan före midsommar uppmärksammat att det var 30 år sedan jag upptäckte punken. Det var en lördag eftermiddag, en eller två veckor före midsommar, jag låg och slölyssnade på Discorama när Kaj Kindvall sade något i stil med ”Här kommer Let’s Dance med The Ramones som representerar en ny, hård och snabb musikstil som man i New York kallar för punk.”

De följande tre minuterna förändrade mitt liv. Även om det är en klyscha så träffade låten mig som ett slag i maggropen. Det jag föll för var inte det musikaliska raffinemanget utan energin och attityden som stod i skarp kontrast till den kraftlösa och introverta symfoniska rocken som dominerade musikscenen (vid sidan om den bpm-fixerade discon). Jag vill gärna tro att jag fortfarande har med mig en del av punkens attityd – misstro mot auktoriteter och frälsningsläror samt ett visst mått av egensinnighet och uppkäftighet.

Sedan rullade det på i ett par år. Den brittiska punken invaderade min skivsamling med bland andra The Sex Pistols, Graham Parker med kompbandet The Rumours, The Rockpile med Nick Lowe och Dave Edmunds, Ian Dury and The Blockheads, punkromantikern Wreckless Eric och Elvis Costello. Punk är inte något särskilt väldefinierat begrepp, de föregående är, med undantag för Sex Pistols, hämtade från två av mina äldsta punkalbum ”A Bunch of Stiffs” och ”Stiffs Live”, men flera av dem kan lika väl kategoriseras som pubrockare.

Kvinnor hade för övrigt en framträdande roll i många punkband, till exempel Poly Styrene i X-ray Specs, Fay Fife i skotska The Rezillos och Siouxsie Sioux i Siouxsie and The Banshees.

Övergången från punk till New Wave är flytande. The Jam var inget renodlat punkband även om de fortfarande på tredje albumet ”All Mod Cons” hade med en (i mitt tycke) renodlad punklåt som ” ’A’ Bomb in Wardour Street”. XTC var redan i det självbenämnda debutalbumet från 1978 ett new wave-band. 1978-79 när punken började få ordentligt fäste i Sverige hade jag och mina kamrater definitivt lämnat punken för new wave och band som A Certain Ratio, Gang of Four och The B 52’s.
Kväljande

2006-08-18

Vår s.k. migrationsminister Barbro Holmberg och socialtjänstminister Morgan Johansson menar samstämmigt att migrationspolitik (läs flyktingpolitik) inte kan göra människor sjuka.

Jag håller inte med. Det är väl inte konstigt om flyktingspolitikens offer blir sjuka av den. Själv blir jag illamående bara av att tänka på den.
Ett svar till ”Kväljande”
1. Monjia
  
  2006-08-20
  
  Instämmer! Jag har dessutom genom mitt arbete som samordnare för asylsökande elever upplevt hur detta att varje dag undra ifall man får stanna eller inte påverkar både barn och vuxna – hur ska man kunna planera sitt liv om man inte vet ifall man får stanna? Man blir helt apatisk! Nej, som jag sagt tidigare – Sverige är ett land utan folk – vi behöver invandrare som befolkar de svenska skogarna. Kanske folket utan land kan komma och ta finnskogarna i besittning???
En tysk gåta

2006-08-09

Efter drygt fyra veckors semester – varav en tillbringats i Pesaro efter inspiration och information av Bodil – är jag åter i vardagen och har aktiverat de delar av hjärnan som används för arbete, bloggande och liknande aktiviteter. De är dock inte uppe i full kapacitet ännu, vilket bl.a märks på att jag fortfarande inte knäckt den tyska gåtan.

Under bilresan genom Tyskland på vägen till och från Italien lyssnade vi en hel del på tysk radio, mest musik- och nyhetsstationer. Vi gjorde samma iakttagelse som alla tidigare år. Inte på någon av alla dessa stationer spelas någon aktuell (hit)musik. I stället fylls den tyska etern oavbrutet av ”låtar från förr” som alla presenteras i den här stilen: ”Och här kommer Lou Bega med Mambo no. 5 som var en stor hit 1999” eller ”Vi hörde just Mama Loo med Les Humphries Singers som hade en stor hit med den 1973”. Och det är detta som är en gåta för mig:

Hur kan tyskarna veta att en låt var en hit ett visst år? Då lyssnade de ju bara på hits från sju, fyra, elva och arton år tidigare. Kan någon av mina eventuella läsare bidra med en lösning på mysteriet?
Bot och bättring

2006-06-20

Jag var länge skeptisk, för att inte säga kritisk, till den allmänna uppfattningen att det är ett stort demokratiskt problem om inte alla samhällsgrupper är proportionellt representerade i varje beslutsforum i näringsliv och samhälle.

För några år sedan tänkte jag om och är nu odelat för alla former av kvotering. Min tidigare inställning att kunskap och erfarenhet parad med vilja och förmåga att åstadkomma resultat borde tillmätas någon betydelse är – har jag nu insett – djupt odemokratisk. Efter grundlig introspektion förstår jag denna förkastliga inställning är ett utslag av de patriarkala värderingar och härskartekniker som jag, i likhet med alla män i min generation, representerar.

I detta tillstånd av upplyst klarsyn förstår jag självklart att den bristande representativiteten är ett problem i det här fallet. Men varför är det inte i det här?

Så om Jonas Morian eller någon av de andra beundransvärt konsekventa och klartänkta bloggarna på Motallians vill förklara det för mig så blir jag oändligt tacksam. Jag förstår ju att motsättningen endast är skenbar, men jag klarar inte av att överbrygga den utan hjälp.
7 svar till ”Bot och bättring”
1. Jonas Morian
  
  2006-06-21
  
  Thorvald, du övertolkar det jag skrivit om du uppfattar det som en kritik om att inte alla samhällsgrupper är proportionellt representerade i centerpartiet. Vad jag gjorde var att återge resultatet av en undersökning som visade att bara sex procent av centerpartiets riksdagskandidater är födda utanför Sverige. Det är en anmärkningsvärd låg siffra, men jag är fullt beredd att acceptera de förklaringar som givits till detta; att c traditionellt varit ett intresseparti för lantbrukare och landsbygdsbor och att det finns ont om invandrare inom dessa grupper. Du undrar om skillnaden mellan denna undersökning och den om att socialdemokratiska riksdagskandidater har högst inkomster. En förklaring till det senare är att socialdemokraterna har fler kandidater på sina listor som redan sitter i riksdagen (många andra partier har betydligt fler avhopp), samt kandidater som redan i dag har höga kommunala och landstingsuppdrag, samt relativt välavlönade jobb inom partiet. Att jag valt att redovisa undersökningen om centerpartiet på Motallians beror naturligtvis på att den bloggens självpåtagna uppgift just är att granska borgerligheten, och att jag tyckte att c-undersökningen inte fick så stor uppmärksamhet som den om s.
2. Bengt O.
  
  2006-06-21
  
  ”Näringslivet har haft sin tid men bollen är ute” säger Orback.
  
  Herregud, väck mig när det här är över!
3. Thorvald
  
  2006-06-21
  
  Jonas: Nej, jag tolkar inte ditt inlägg så. Min uppfattning är att de fåniga tankarna om vikten av proportionell representation i diverse beslutsorgan har ett vänsterursprung. Åtminstone så brukar det vara debattörer på vänsterkanten som uttrycker häpnad/oro/förtrytelse/raseri (stryk ej tillämpliga alternativ) över bristande representativitet.
  
  Det jag alltså inte förstår är hur i stort sett vilken demografisk parameter som helst kan tillmätas betydelse ur representativitetssynpunkt med inkomst som enda undantag. I Eko-inslaget jag länkar till i inlägget menar ju Juholt att det faktum att riksdagsledamöternas inkomstfördelning inte överensstämmer befolkningens saknar betydelse. Den av partikongressen beslutade politiken är det som räknas. Varför gäller inte detta när i fråga om t.ex ålder eller kön?
  
  Att du råkade bli ”måltavla” kan du om du vill ta som ett tecken på uppskattning. Du är en av få på Motallians som jag tilltror förmågan att föra en nyanserad diskussion om frågan.
4. Thorvald
  
  2006-06-21
  
  Bengt: Själv känner jag mig ofta som en ”stranger in a strange land”. Inte bara i den här frågan.
5. Jonas Morian
  
  2006-06-22
  
  Thorvald, tack för vänliga ord.
6. Monjia
  
  2006-06-25
  
  Puh, du skrämde mig ett tag, Thorvald! Själv känner jag mig ständigt underrepresenterad och skulle jag nån gång bli representerad, är det alltid av nån gube med långt skägg och stor mage som talar dålig svenska. Nä, var och en sin egen representant!
7. Agnes
  
  2006-07-06
  
  Misstänker att detta är en av de kommentarer som inte borde skrivas.
  
  Men om man tänker vidare, varför är invandrare så oerhört underrepresenterade hos Sverigedemokraterna? Varför är andelen kvinnliga brottslingar så upprörande låg? Borde man inte kvotera in muslimska invandrare i KD?
  
  Nej, hur man än vänder och vrider på det: jämställdheten ligger bara och sprattlar i blöjorna.
Långt farväl

2006-05-31

Efter moget övervägande har jag beslutat mig för att sluta blogga. Jag kommer visserligen att publicera nya inlägg på förvetet då och då, men om man ställer krav på att en blogg ska uppdateras någorlunda ofta och med viss regelbundehet så är förvetet inte längre en blogg.

Skälen är flera.

Jag har helt enkelt inte tid att skriva de lite (lite) längre och (tro det eller ej) genomtänkta inlägg som jag helst vill göra.

Det har varit ett medvetet val att blanda satiriska och ironiska inlägg med helt seriösa poster här på förvetet. Men i ett samhälle och en tid där det finns en överhängande risk att Jan Björklund kan bli skol- eller utbildningsminister, där Marita Ulvskog är socialdemokratisk partisekreterare i stället för ambassadör i Långtbortistan och där kommunisterna tror att ett läxförbud leder till ökad jämlikhet så är satir och ironi meningslös. Halva nöjet med mitt bloggande är därmed borta.

Jag vill inte längre ha dåligt samvete för att jag uppdaterar för sällan.

Att jag själv inte längre kommer att blogga innebär inte att jag kommer att sluta att intressera mig för bloggvärlden eller sluta läsa bloggar. Om mina Bloggplockkollegor tillåter så kommer jag delta i det fortsatta plockandet.

Innan jag går ner på sparlåga på allvar så tänker jag nysta upp en del lösa trådar. Den närmaste tiden ska jag bland annat slutföra presentationerna av Svenska Galaxy.

På återseende. Någon gång. Då och då.
7 svar till ”Långt farväl”
1. Emil
  
  2006-05-31
  
  Ajöss och tack för fisken.
2. Bengt
  
  2006-06-01
  
  Jag tror att det här var ett satiriskt inlägg…
  
  😉
3. Bengt
  
  2006-06-01
  
  eller ironiskt…
4. Bengt O.
  
  2006-06-01
  
  En liten morgonchock! Tråkigt men förståeligt. Många av de bästa bloggarna -och dit hör Förvetet definitivt- skrivs just av personer som står mitt uppe i ett hektiskt och ansvarsfullt yrkesliv. inte underligt att det blir trångt om tid.
  
  Jag skall försöka skriva något riktigt elakt om torskstopp eller privatiserad sjukvård så kanske jag kan locka ut dig på banan igen 😉
  
  Hoppas dock på återseende. Klipspringer hälsar också.
5. Thorvald
  
  2006-06-01
  
  Emil: Det var så lite, så.
  
  Bengt: Något stänk av satir och/eller ironi kanske det finns i inlägget, men jag är fullkomligt allvarlig när det gäller sparlågebloggandet. Efter att ha tagit beslutet känner jag mig idag friare än vad jag gjort på länge.
  
  Bengt O: Tack för de uppskattande orden. Den som lever får se. Hälsa K.-
6. Jelena
  
  2006-06-20
  
  Men du kan väl åtminstone höra av dig hos oss då och då?
7. Thorvald
  
  2006-06-20
  
  Jelena: Vart och ett av dina högkvalitativa inlägg efter återkomsten från Sverige har varit värda att kommentera. Något som jag av olika skäl tyvärr inte haft tillfälle att göra den senaste veckan. Jag ska dock försöka bättra mig.
Motion

2006-04-30

”Starka trupper ha enligt T.T.
nått Thermopyle, Greklands lås
Fyrtioåriga Karin Boye
efterlyses från Alingsås.”

Belägen några meter från motionsspåret ger stenen – särskilt i slutet av april – en existensiell dimension åt joggingturen.
Olika måttstockar

2006-03-30

Tur att det inte var en privat vårdentreprenör som gjorde så här. Då hade det blivit ett j – – – a liv.