Alltid någon annans fel

I ett debattinlägg i dagens Göteborgs-Posten skriver några bulvaner för Sveriges Fiskares Riksförbund att kvotsystemet tvingar svenska fiskare att dumpa fisk. Fisken som slängs överbord kommer inte att överleva och hela kåren mår dåligt av detta oetiska resursslöseri.

Att de själva gjort kvotsystemet nödvändigt genom en utfiskning som hotar hela fiskarter verkar inte ens orsaka lite klåda. (Jag har skrivit om detta tidigare – t.ex. här, här och här.)

Inte heller har det djupt oetiska i att stjäla fisk från kommande generationer, genom ett industrifiske med flytande fiskerifabriker och redskap med en dammsugarliknande effekt på livet under havsytan, någonsin föresvävat de svenska yrkesfiskarna och deras bulvaner.

Som väntat anser författarna att skulden till att flera fiskarter är på väg att försvinna inte är yrkesfiskarnas utan beror på alla andra. På sedvanligt sätt underkänner de kompetensen hos alla som inte är yrkesfiskare och menar att endast företrädare för fiskerinäringen förstår problemen och har rätt att yttra sig.

För mig tjänar artikeln som det slutgiltiga beviset på att överlåta till fiskerinäringen att lösa problemen vore som att sätta pyromanen till att släcka eldsvådan.