Man kan tycka att Thomas von Vegesack, mångårig ordförande i Svenska PEN, borde välkommna bloggarna:
”PEN stödjer grundtanken om fri spridning av tankar och åsikter inom och mellan alla länder, och medlemmarna förbinder sig att motarbeta varje slag av inskränkning av yttrandefriheten i det land och det samhälle där de verkar. PEN hävdar principen om pressfrihet och motsätter sig censur i fredstid. PEN anser att världens nödvändiga framåtskridande mot en mer utvecklad politisk och ekonomisk ordning ofrånkomligen kräver friheten att kritisera regeringar, förvaltningar och institutioner.”
I stället verkar han, utan undantag, jämställa dem med de värsta avarterna inom pressen:
”… eftersom frihet förutsätter frivillig återhållsamhet, förbinder sig medlemmarna att motarbeta sådana avarter hos den fria pressen som lögnaktiga offentliggöranden, avsiktlig bedräglighet och faktförvräng-ningar i politiskt eller personligt syfte.”
För hans kollektiva nedvärdering av bloggarna i DN-artikeln från den 2/7 görs naturligtvis uteslutande av omsorg av det fria ordet. Det vill säga det ”rätta” fria ordet, det som trycks i papperstidningar. Alla eventuella överensstämmelser mellan von Vegesacks kritik av bloggarna och överhetens kritik av den framväxande fria pressen vid 1800-talets mitt är självfallet helt och hållet slumpmässiga.