Guldkorn

Medan jag väntade på att bilen skulle tankas efter den alltför sällsynta avtvättningen bläddrade jag i mackens cd-fyndlåda (1 för 59:-, 2 för 99:-). Det resulterade i två guldkorn: Pughs och Cornelis.

Valet av Mäster Cees guldkorn behöver knappast motiveras. Lika självklart är kanske inte valet av Pugh för de yngre av mina eventuella läsare. Pugh av idag kan på inget sätt jämföras med Pugh 1969-1974. Han gjorde en fullkomligt enastående pionjärinsats med sin rock på svenska. Urvalet på cd:n är bra. Jag saknar egentligen bara Grävmaskinen som klart överglänser de fem sista spåren (post 1974).

Tyvärr har Pugh fortsatt som rockartist ända in i våra dagar. Om han hade lagt av 1975 hade han haft samma ställning i den svenska rockvärlden som Cornelis har i svensk vistradition.

Den som vill fördjupa sig i ämnet Pugh och hans musik kan besöka PE:s fan-site eller hans Pugh-blogg.

5 thoughts on “Guldkorn

  1. Apropå Cornelis: Jag har naturligtvis hyllningsskivan Den Flygande Holländaren (i vinyl) från 1988. Med all respekt för Freddie Wadling, Eldkvarn, Kajsa Grytt, Totta Näslund, Anne-Lie Rydé m.fl så överglänser Cornelis egna versioner deras tolkningar i varje enskilt fall.

  2. Intressant nog så kan man nästan aldrig hitta några covers på Pugh – Siw Malmqvists ”Haru vart på cirkus” oräknad. Kanske är det måttet på riktig originalitet?

  3. Problemet med är väll inte att Pugh hat fortsatt enda iddag som rock artist utan det änkla faktum att han lever
    Det finns ju som alla vet inget så bra för en artist kariär att dö medans man är som mäst aktiv. Det hadde Cornelis vätt att göra därför blir han geniförklarad och inte bortglömd.
    Bortglömd höll därimot Ted Gärdestad på att bli, så dog han under mycket tragiska omständigheter och vips spelas hans låtar…
    Misförså mig inte jag vill att Pugh skall leva i många år till! Han får spela så länge han tycker det är kul, det är inget skälvendamål med att vara geniförklarad!

  4. Jag har länge funderat över om jag ska kommentera detta inlägg och i så fall varför.

    En sak som jag gärna vill framhålla är att Pugh fortfarande är en mycket bra speleman, det är alltid ett stort nöje att lyssna till honom ”live”. Alla dom gamla låtarna får ett nytt liv varje gång som Pugh framför dom. Och dom gamla låtarna är verkligen svenska klassiker.

    Det är en annan sak om han förmår skapa något riktigt nytt idag, där kan vi ha olika åsikter.

Comments are closed.