Jag kämpar på med Leif GW Perssons Mellan sommarens längtan och vinterns köld. På grund av tidsbrist har jag inte hunnit så långt. Nu har emellertid två säkerhetspoliser, Kudo och Bülling, som bevakar kurder introducerats i handlingen. De är endast lätt maskerade versioner av två verkliga säkerhetspoliser. Jag har själv uppmärksammat dessa klart lysande stjärnor på underrättelse-himlen här på förvetet, under deras riktiga namn.
Det är trevligt att få sin uppfattning bekräftad av en auktoritet som Persson.
2 svar till ”Bekräftelse”
Förvirrad. Är han nu en auktoritet eller en brottsling?
”Det här är inte en roman om ett brott, det är en roman som borde vara ett brott. Frågan är bara vem som i så fall är den skyldige – författaren eller förlaget”
Agnes: De båda omdömena är inte oförenliga. Persson är naturligtvis med sin bakgrund en auktoriet vad beträffar svenskt polisväsende. Det jag inte tycker om, även om det var att ta i att kalla det för brottsligt, är hans stil och berättarteknik. Några av de sämsta böcker jag läst är skrivna av personer som är experter inom det område som är temat för respektive bok.
För övrigt märker jag att jag efter ungefär trehundra sidor börjar trubbas av, jag stör mig inte lika mycket på Perssons sätt att berätta som jag gjorde inledningsvis.