Jag kan inte påstå att jag är fullt uppdaterad i alla delar i jämställdhetsdebatt och -forskning. Emellertid har jag uppfattat att genusforskare m.fl. menar att kön är en social konstruktion.
Den sociala konstruktionen börjar redan på prototypstadiet – små flickor kläs i rosa och inte får inte leka med leksaksbilar. Ett tidigt exempel på kvinnoförtryck. För att slutligt komma till rätta med ojämlikheten mellan könen måste den sociala konstruktionen förändras i grunden. Det förvånar mig att ingen feminist har tänkt på hur mycket av socialisationen som ligger i namngivningen.
Om man inte av namnet kan avgöra en persons kön har man ju tagit bort en stor del av förutsättningen för den sociala konstruktionen. Därför föreslår jag att hälften av alla flickor döps till Gösta, Folke, Julius, Yngve etc och hälften av alla pojkar döps till Alma, Ester, Gerda, Dagny o.sv. På så vis kan både män och kvinnor vara såväl utövare av som offer för det patriarkala förtrycket, vilket därmed kommer att försvagas och slutligen försvinna helt.
Fotnot: Namnen ovan är hämtade från den generation som föddes runt förra sekelskiftet. Eftersom morgondagens småbarnsföräldrar inte har några personliga minnen av personer med dessa namn kommer de att slå igenom i namngivningen de närmaste åren. Namngivning går i vågor.