All eventuell uppvaktning …

Härom veckan gjorde George W. Bush ett blixtbesök i Irak. Han landade i Bagdad efter mörkrets inbrott, i ett nedsläckt plan på en mörklagd flygplats. Han stannade på flygplatsen, träffade enbart amerikanska soldater tillsammans med noggrant utvalda journalister och flög hem efter 2,5 timmar.

Man kan föreställa sig de diskussioner som föregick besöket:

GWB: Nå, hur ser arrangemanget ut? När och var ska jag tala till det iranska folket?

Rådgivare 1: Det irakiska folket, mister President. Det är Irak som vi skänker frihet, säkerhet och demokrati.

GWB: Iran eller Irak! Dom är väl muslimer eller?

Rådgivare 2: Ja sir, fast i Irak är dom…

GWB: Jag skiter i vilket! När får jag tala till Anamnborna och uttala de historiska orden ”Jag är en Anamnes!”?

Rådgivare 1: Jag tror att ni tänker på Amman, sir. Amman är huvudstad i Jordanien. Iraks huvudstad heter Bagdad. Och jag tror inte att ni kan säga att ni är en bagare heller, sir.

GWB: Satan också! Vad ska jag då säga?

Rådgivare 2: Nja, mister President, vi har faktiskt inte planerat något tal till Bagdadborna…

GWB: Jasså, varför inte det?

Rådgivare 1: Vi räknar med hela det irakiska folket skulle vilja hylla sin befriare om ert besök blev känt, sir.

GWB: Ja, ja, ja. Det låter jättebra! Jag vill tala till folket, jag vill, jag vill, jag vill!!!

Rådgivare 2: Jamen, det går inte. Dom är som barn dom där araberna. När dom blir glada skjuter dom vilt omkring sig. Tänk bara vad som kunde hända om dom börjar skjuta i rena glädjen under ert tal, sir!

GWB: Nej, vaddå???

Rådgivare 2: Och dom är som tokiga i fyrverkerier också. Dom bryr sej inte nåt om vad dom skjuter iväg heller, bara det blixtrar och smäller. Tänk om dom får tag i en luftvärnsrobot eller två, då skulle dom kunna dra iväg dom under inflygningen för att hylla er, mister President. Tänk vad jobbigt det skulle bli för piloterna.

Rådgivare 1: Så vi tror att vi inte ska berätta om ert besök i förväg och för säkerhets skull mörklägger vi planet och flygplatsen. Vid närmare eftertanke är det nog bäst att ni inte alls lämnar flygplatsen.

GWB: Men jag vill ju tala till det irakiska folket, Kennedy fick ju tala till berlinarna. Jag kanske kunde tala till dom genom högtalare, inifrån en stridsvagn!

Rådgivare 1 och 2: Hmmmm, jag tror inte det vore så bra, sir. Vi håller oss till vår plan.

GWB: Okej då, men om jag inte får ta emot folkets hyllningar så vill jag hem fort. Räcker det om jag stannar en halvtimma?