Nummer 2

Organisationen europa ja – euro nej påstår i foldern nio argument mot euron (pdf) att:

2. Fred i Europa garanteras av demokrati och frihandel. Demokratiska stater har aldrig gått i krig med varandra, men flertalet väpnade konflikter i världen under senare år har ägt rum inom områden med gemensam valuta, till exempel i Ryssland och i det forna Jugoslavien.

Självklart är demokrati och frihandel de bästa garanterna för fred i Europa. Med euron blir handeln i Europa ännu friare och därmed stärks freden ytterligare.

Talet om väpnade konflikter i områden med gemensam valuta är ett klassiskt försök att blanda bort korten. Krigen i det forna Jugoslavien och i Ryssland är den bittra arvet av två tidigare statsbildningar – Socialistiska Federativa Republiken Jugoslavien respektive USSR (Union av Sovjet-Socialistiska Republiker), i dagligt tal Sovjetunionen. Båda var diktaturer som brutalt förtryckte nationella minoriteter och handeln var allt annat än fri. När staten kollapsade blossade i båda fallen de under årtionden undertryckta konflikterna upp. De uppkom vare sig på grund av eller trots en gemensam valuta.

Men jag kanske tilltror debattörerna på nejsidan alltför mycket, det kan ju vara så att de i sin allmänna historielöshet helt enkelt inte förstår orsakssambanden.

2 thoughts on “Nummer 2

  1. Thorvald! Jag uppskattar att du tar dig an de seriösa argumenten emot, och inte går på de verkliga knasbollarna.

    Du skriver ”demokrati och frihandel de bästa garanterna för fred i Europa”. (D x F = Pax). Sant. Det har vi redan.

    Men sedan fortsätter du: ”Med euron blir handeln i Europa ännu friare och därmed stärks freden ytterligare”.

    Vilken ytterligare vikt har faktorn euron (D x F x E=Pax) ? Om den är mycket liten – vilket jag tror – är inte fredsargumentet relevant för ja-sidan heller.

    Om man på ekonomiska grunder tror att en gemensam ränte- och penningpolitik kan leda till spänningar mellan olika delar av valutaområdet, ser jag det som en bättre garanti för ett långsiktigt hållbart samarbete att ha ett flexiblare system, än ett stelt. (se hur stabilitetspakten knakar redan idag.)

    Utan att för den skull tro att ”spänningar” leder till krig.

Comments are closed.