Som framgår av föregående inlägg läser jag sällan pappersversionen av Aftonbladet. Det är nog tur, för risken är att jag skulle vara arg för jämnan. Åtminstone om artiklar som den nedan beskrivna1 är typiska för Aftonbladet
I förra veckan hängdes en trettonårig flicka – som varit vittne till ett mord – ut med namn, bild och citat, såväl på första sidan som inne i tidningen.
Ett barn som varit med om något sådant behöver minst av allt ett förhör av en senstionshungrig murvel. Hon är inte heller betjänt av vallas på brottsplatsen och fotograferas i blixtbelysning av en lika sensationslysten fotograf. Efter en sådan upplevelse behöver hon sakkunnig hjälp av ett helt annat slag.
När jag tänker på Aftonbladets agerande blir jag fortfarande, efter nästan en vecka, uppriktigt förbannad. Vem som har störst ansvar för denna omdömeslöshet, chefredaktören och ansvarige utgivaren Anders Gerdin, redaktionschefen Niklas Silow, journalisten Gunnar Svensson eller någon annan kan inte jag bedöma. Men ansvarskänsla och yrkesstolthet måste vara okända begrepp för dem alla.
Fotnot 1: Artikeln går hitta på Aftonbladet.se, men av förklarliga skäl vill jag inte länka till den.