Kulturuppslaget i gårdagens G-P innehöll en artikel av Kristian Lundberg som är ett linlägg i den pågående diskussionen om den svenska dagskritiken. Jag nickade instämmande till många av Lundbergs synpunkter, t.ex:
”Det som i stället odlas är ett slags kunskapsförakt där allt skall ha en lustig knorr. Populärkulturen bryter sig in, med storsläggan – men den ställs sällan i relation till den kultur som inte alltid är så förbannat populär.”
Men så slog det mig – den beskrivningen och en hel del annat i artikeln skulle kunna appliceras på förvetet (åtminstone av mindre välvilligt sinnade personer) och i valda delar på bloggandet i stort.
Vad säger det om vad jag/vi håller på med? Jag ägnar mig mest åt dagskritik (om det tillåts att man vidgar begreppet till att omfatta politik, samhälle och kultur). Även om den emellanåt är passionerad, så är den alltid kortare än 700 ord och ofta försedd med en ironisk knorr eller vinkling. Bidrar jag på grund av bloggformen – och tvärtemot mina avsikter – till kulturell utarmning, fragmentisering och ytlighet? Det får jag fundera på ett tag.
3 svar till ”Smurfig blogg smurfar smurfförakt”
Själva det faktum att du faktiskt använder dig av det svenska språket för att formulera dina tankar vittnar ju snarare om motsatsen till ”kulturell utarming”. Fortsätt i samma stil, de som inte gillar det behöver ju inte läsa det, eller hur?
Kulturell utarmning. Larv.
Om folk inte får den information de letar efter sig så söker de upp den, att de besöker _oss_ med knorr och läser dagspressen beror möjligen på att det är det ”de” vill ha – om det nu är så illa ställt.
Folk som beklagar sig över människors smak, förutom att vara smaklösa själva, påminner mig om ett stycke från Atlas Shrugged:
”’It would work very simply,’ said Balph Eubank. ’There should be a law limiting the sale of any book to ten thousand copies. This would throw the literary market open to new talent, fresh ideas and non-commercial writing. If people were forbidden to buy a million copies of the same piece of trash, they would be forced to buy better books.’
…
’But, Mr. Eubank,’ asked the young girl in the white dress, ’what if more than ten thousand people want to buy a certain book?’
’Ten thousand readers is enough for any book.’”
talisyn: Jag förstår vad du menar, men håller inte med om att enbart det faktum att man formulerar tankar (på svenska) innebär motsatsen till kulturell utarmning (som f.ö. var mitt uttryck, inte Lundbergs). Efter att funderat på frågan är jag emellertid inte bekymrad för att svenska bloggare – kanske inte ens jag själv – bidrar till en sådan utarmning. Det som publiceras är visserligen relativt korta texter, men de är för det mesta det koncentrerade resultatet av bloggarens funderingar runt en fråga eller en företeelse. Viljan att få läsaren att själv tänka till lyser nästan alltid i, eller mellan, raderna.
xipe: Jag tolkar inte Lundberg som att han beklagar sig över folks smak och menade inte det själv heller. Ett överflöd av ”snuttifierade” texter om ytliga företeelser minskar utrymmet för längre, resonerande texter. Därmed blir det svårare (men inte omöjligt) att nå ut med de senare och, i förlängningen, svårare för läsarna att skaffa sig helhetssyn på och djupare kunskap om aktuella frågor inom kulturområdet (vad nu det är, jag vill inte definiera några gränser).