Na na na ni na …

Gustav Holmberg tipsar i Det perfekta tomrummet om böcker han gärna återvänder till.

För min del är det just det – att den tål upprepade omläsningar – som är kriteriet på att en bok ska hamna i min bokhylla. Eller, rättare sagt, få stå kvar där. Många böcker blir det som jag har burit till antikvariat under årens lopp (och därifrån också ska erkännas). Det betyder att trots att jag, med ett gammalmodigt uttryck, är ganska beläst så mäter mitt bibliotek inte så många hyllmeter. Numera försöker jag alltid låna böcker som jag tycker verkar intressanta på bibliotek för den första (och i de allra flesta fall sista) läsningen.

Nåväl, jag ska också nämna några böcker jag tänker återvända till i sommar:

Attentat mot diktator är i mitt tycke en av de bästa spänningsromaner som skrivits. Den skrevs 1939 av Geoffery Household som i sitt fortsatta författarskap aldrig kom i närheten av den krypande spänningen i denna till sidantalet ganska tunna bok.

På sommaren är det aldrig fel med lite ”magisk realism”. Jorge Amado är en i Sverige ganska lite uppmärksammad brasiliansk författare. Den av hans böcker som jag tycker bäst om är Tocaia Grande (med undertiteln där allting började…). Det är en berättelse om en by i den brasilianska urskogen under kakaoboomen i början av 1900-talet. I klass med García Márquez Hundra år av ensamhet.

I andra änden av den litterära skalan finns de ”hårdkokta”, ordknappa amerikanska författarna. Min favorit bland icke-kriminalromanförfattare är Cormac McCarthy. Jag ska läsa om hans Gräns-trilogi som består av Dessa vackra hästar, Övergången och Städerna på slätten. De två första, fristående berättelserna knyts ihop i den tredje boken. Tre klassiska ödesdramer, med obönhörliga slut.

Det var några måsten (i positiv mening) i min sommarläsning.

2 thoughts on “Na na na ni na …

  1. Ett av sommarens projekt är att rensa i min överfulla bokhylla. Nu fick jag lite idéer till hur den rensningen skulle kunna organiseras. Problemet med mig och mitt förhållande till böcker är att jag viill äga allt jag läser! Hur kommer man över det? Du resonerar ju verkligen klokt i att behålla bara de böcker som håller för en omläsning.

  2. Första steget är att läsa om boken. Då känner man ganska klart om den är värd att behålla. Om man tycker att den är bra även andra gången – man kanske upptäcker nya saker i den, undrar varför man inte läst om den tidigare eller något liknande – då kan man behålla den. Om inget i den vägen händer vid omläsningen – väck med den!

    Det finns mycket jag ångrat att jag gjort mig av med, men aldrig en bok. Och det är i sig rätt märkligt att jag har ett så osentimentalt förhållande till böcker. Att läsa är ändå mitt största fritidsintresse och dessutom det enda som varit bestående genom alla år. Andra intressen går i vågor eller dör ut.

Comments are closed.