Häromdagen spetsade jag till ett inlägg om kriterierna på en blogg med orden ”förutsägbar MT-layout”. Jag stack medvetet ut hakan, men fick mer reaktioner än jag förväntat mig. Tråden har tagits upp av Gustav och Steffanie, den förre har också lämnat synpunkter i kommentarerna till inlägget.
Vi är uppenbarligen överens om att innehållet är det viktigaste. Min poäng var egentligen att form och funktion är förenade och att formen är en del av det personliga uttrycket. Jag skulle helt enkelt uppskatta om webbloggarna i större utsträckning hade en personlig utformning, för mig skulle det innebära att läsningen fick ytterligare en dimension. Det förefaller dock som om MT, i sig, är ett hinder för en personlig utformning av bloggarna: ”Det är bara att sätta sig ned och knacka en massa css. Hur kul som helst. Jag läser och skriver hellre.” (min fetstilsmarkering)
Så till sambandet mellan form och funktion: MT:s templates innehåller färdigdefinierade funktioner. Det kräver tydligen en övermäktig arbetsinsats – för de flesta, men inte alla – att modifiera templates, därmed blir funktionen ett utslag av formen (sambandet gäller även i omvänd riktning – om det är så att de flesta MT-användare (med eller utan eftertanke) tycker att funktionerna är ett måste så blir ju formen ett utslag av funktionen).
Slutligen funktionerna:
Kommentarer – underlättar dialog och ökar tempot i kommunikationen. Å andra sidan uppmuntrar det till illa genomtänkta kommentarer (spontanitet är överskattat enligt min mening) och tar tid från bloggandet eftersom det kräver bevakning.
RSS-feed – är inte intresserad själv, men kan tänka mig det som en service till mina läsare. Jag är dock inte alldeles övertygad om att jag vill ha läsare som ”kan gå igenom 250 sajter medan jag dricker mitt morgonkaffe. Jag sparar mycket tid och är alltid uppdaterad”. Jag är övertygad om att såväl tidsbesparing som uppdatering är en illusion. Det är snarare ett tecken på bristande förmåga till selektering och prioritering. McLuhan påstod att ”Omstruktureringen av människans arbets- och samhällsliv var ett utflöde av den fragmenterade teknik som är kvintessensen i maskinkulturen. Automationsteknikens kvintessens är raka motsatsen härtill. Den omformar mänsklighetens relationsmönster mot enhet, decentralisering och djup …”. Använt som beskrivet i citatet förefaller RSS snarare främja fragmentering och ytlighet.
Trackbacks – jag har intrycket av att trackbacks (i dagsläget) är plattformsberoende, även om Mats lyckats få till det på Klocklös i Tiden. Dessutom har jag någonstans läst en beskrivning av hur man kopplar en trackback till ett inlägg. Det verkar vara en omständlig procedur, jag använder hellre tiden till att läsa och skriva.
7 svar till ”Bloggform”
Ett litet förtydligande:
Synpunkten om kommentarer och spontanitet var inte ägnat att avskräcka någon fån att kommentera inläggen i Förvetet. För mig räcker det om man korr.läser sin kommentar en gång och frågar sig ”Uttrycker detta vad jag ville säga?” innan man trycker på knappen.
Jag håller i allt väsentligt med dig. Jag tycker att bloggens förening av form och innehåll är en av de saker som gör det roligt att läsa bloggar. Enbart ett textflöde är inte alls lika spännande. Men jag har annorstädes erkänt att min inställning till bloggar har föga med en önskan att revolutionera nyhets- och informationsflödet i världen att göra.
Men visst, stödde Blogger Light RSS skulle jag naturligtvis slå på det. Däremot irriterar jag mig när det inte går att kommentera.
Johan: den eventuella revolutionen av nyhets- och informationsflödet i världen är en sidoeffekt. Den uppstår (eventuellt) pga *att* du skriver, inte för att du har det som avsikt.
Erik: Förvisso. Men det är fortfarande skillnad mellan att blogga för att sprida information och att göra det för att man ser det som en konstform. (Inte för att jag anser att min blogg är en konstverk, men du förstår säkert vad jag menar. Titta exempelvis på Giornale Nuovo.)
Nu kan ju i och för sig en och samma person ha olika bloggar med olika syfte. Min egen Fanspan (http://sfweb.dang.se/a/span.html) är en ren nyhetsblogg, och *där* irriterar jag mig rejält på att jag saknar RSS. Så vad försöker jag säga? Hmm, jag tror att jag mest resonerar med mig själv för att klara ut vad jag tycker…
Jag har läst någonstans att om man bara länkar till permalänken där ens inlägg kommenteras (alltså utan att visa text från inlägget där ens inlägg kommenteras, komplicerat?) så kallas det Pingback, medan Trackback också innehåller en liten del av det andra inlägget. Alltså borde mina Trackbacks kallas Pingback istället.
Johan: Enligt Dano Release Notes kommer den nya versionen av Blogger innehålla template tags för site feed. Eftersom det inte står något annat antar jag att det även kommer att gälla Blogger Standard.
Erik: Instämmer.
Mats: TrackBack eller Pingback – Aftonbladet eller Expressen?
Tja, kanske har du rätt, vad spelar det för roll om det är track eller ping, bara man backar?
När kommer din topplista över flitigaste kommentatorer upp då? 🙂