På sig själv känner man andra

Som trogen P1-lyssnare kunde jag inte undgå att höra den alarmerande nyheten ett flertal gånger i fredags – svenska bilderböcker är etniskt rensade!

Bland vilda bebisar, rara elefanter, trädgårdsnjutande major och Askungar finns inte många figurer med ett utseende som avviker från schablonbilden – ett ljushyat, blont och ursvenskt barn. En och annan ”negerkung” i äldre böcker hör till undantagen. Svenska barnböcker är en etniskt rensad zon.”

Detta är ett stort och angeläget problem. Bilderböcker vänder sig till barn i förskoleåldern, en period som som är av avgörande betydelse för den fortsatta personlighetsutvecklingen. Om barnen då i bilderböckerna möter en värld som ”är rensad från allt som uppfattas som avvikande” är det klart att de ”får en ganska snäv världsbild”. Jag antar att SR-journalisten, Barnboksinstitutets chef med flera ser detta som ett problem eftersom de själva kämpar för att hålla de mörkare sidorna i sin personlighet i schack, efter att i späd ålder ha präglats av, får man förmoda, än mer etniskt likriktade bilderböcker.

Jag har tidigare uppmärksammat ett annat problem som dagens förskolebarn kämpar med. Sammantagna är problemen av sådan vikt att regeringen inte kan tillåtas smita undan ansvaret. Det måste dessutom till ett helhetsgrepp på problemen. (Valet av ansvarig minister torde stå mellan Marita Ulvskog och Mona Sahlin. Båda är ju kända för att med stor iver och effektivitet ta sig an de mest angelägna och komplexa frågorna.) Annars är det stor risk att barnen som är födda runt millennieskiftet kommer att växa upp till en generation av inkontinenta rasister.