Empati, för djävulen!

Jonas Hållén (måndag 24-mar-2003), eller rättare sagt en kamrat till honom, har satt fingret på en stor brist i USA:s (krigs)strategi. USA:s ledning lider av en total avsaknad av empati.

Empati är förmågan att förstå andras sätt att uppfatta verkligheten och bevekelsegrunderna för deras handlande, eller kortare uttryckt inlevelseförmåga. Empati ska inte förväxlas med sympati, d.v.s medkänsla och/eller välvilja. En utvecklad empatisk förmåga är användbart i många sammanhang, t.ex i rekrytering/urval, förhandlingar, konflikter och konfliktlösning. Detta är sammanhang där sympati, eller dess motpol antipati, fördunklar omdömet och riskerar att leda till fatala misstag.

Genom min yrkesutövning har jag över åren utvecklat en viss empatisk förmåga som jag här nedan använder för att försöka förstå hur alliansens ledare resonerar:
George W. Bush – ”Jag kan visst, jag kan visst, jag kan VISST! Jag ska visa er! Ingen ska skratta åt mig längre…”
Dick Cheney – ”När vi befriat irakierna ska minsann inga krigsmotståndare få vara med och dela på bytet.”
Condoleezza Rice (pdf) – ”Pistoler, revolvrar och automatgevär ökar säkerheten i samhället, alltså ökar kryssningsrobotar, ’smarta’ bomber, hangarfartyg och interkontinentala missiler säkerheten i det globala samfundet. Fast bara om de är våra …”
Tony Blair – ”Snälla kan inte jag få vara med, jag vill också vara en stor statsman. Jag är också en stor statsman, jag är en stor statsman …”

Jag överlåter åt andra att bedöma om (och om så är fallet, hur) dessa insikter kan användas för att få ett snabbare slut på kriget.

Fotnot 1: Rubriken är naturligtvis en stark uppmaning till alla och envar att utveckla sin förmåga till empati. Jag undandrar mig allt ansvar för andra tolkningar.

Fotnot 2: Nej Jonas, jag är inte uppgiven. Men kriget kommenteras så intelligent och utförligt på andra bloggar, däribland Blind Höna, att jag för det mesta inte har något att tillföra. Samtidigt tar kriget, helt berättigat, uppmärksamheten från de frågor som jag helst vill kommentera. Därför protesterar jag mot kriget genom att trotsa ”sorgen över nöden” med positiva inlägg i Förvetet (citatet från Ulf Wickboms utmärkta krönika, 38 minuter in i Godmorgon Världens första timma i söndags).

Fotnot 3: Nej, kära läsare, detta inlägg är inget löftesbrott. Orsa kompani lovade ”inget bestämt”.