Science fiction, en genre som i Sverige helt kommit i skymundan för fantasyn, vimlar av dystopier. Två av klassikerna på området är Tidsmaskinen från 1895 av H G Wells och The Marching Morons från 1951 av C M Kornbluth. Båda är långnoveller som handlar om en tidsesenär från vår tid som förflyttas långt in i framtiden och finner att mänskligheten har delats upp i två grenar – en intelligent och en dum. För övrigt är det mer som skiljer berättelserna åt än som förenar dem. De är framförallt intressanta speglingar av sin tid.
I Tidsmaskinen (läs originalet The Time Machine här) har de vackra, goda och grönsaksätande, men dumma, eloierna utvecklats (degenerat) från den dagdrivande engelska överklassen. De ondskefulla och intelligenta morlockerna som lever under jord har utvecklats ur arbetarklassen. Rollerna har vänts under eonerna och morlockerna som bevarat en maskinkultur under jorden håller eloierna som köttboskap.
I The Marching Morons slavar tre miljoner ättlingar till vetenskapsmän och intellektuella för att hålla fem miljarder korkskallar vid liv. Scenariot byger på att högutbildade människor skaffar få eller inga barn, medan de lågutbildade (= dumma) ynglar av sig som kaniner. Den genomsnittliga IQ:n har sjunkit till 45. Tidsresenären, en reklamman från 1900-talet, hjälper ”slavarna” att bli av med sin börda på ett för hans sekel karaktäristiskt sätt. Vid sidan om det dystopiska budskapet är berättelsen en mycket underhållande satir över reklambranschen.
I Odjurens tid på TV4 2003-01-03 framfördes att ett skäl till att människans förfäder utvecklade stora hjärnor och hög intelligens var att de började äta mer kött. Kött innehåller nämligen ämnen som krävs för hjärntillväxten. Wells hade alltså fel – eloierna blev dumma av sin kost, inte av den förslappade livsstilen.
När jag knyter ihop det ovanstående kommer jag fram till följande utkast till en framtidsskildring:
”Veganerna blir dummare för varje generation. Till slut måste de tas om hand av de intelligentare köttätarna. Eftersom veganerna är, och av allt att döma kommer att förbli, en minoritet blir de dock ingen börda de intelligenta. Förhållandet mellan intelligenta och dumma blir ungefär som mellan människa och husdjur. På så vis förverkligas den gamla drömmen om ett husdjur som kan kommunicera med mänskligt tal utan att man behöver ta till modern genteknik.”
Den som som tycker att scenariot är alltför skruvat kan försäkra sig om den renodlade grönsakskostens inverkan på den mentala kapaciteten genom att läsa presentationen av det nya relationsprogrammet Christer i Sveriges Radio P3.