Under dagen har nyhetssändningar i radio och teve varit fyllda av referat och kommentarer till president Bush’s Iraktal. I skrivande stund är Dick Erixon den ende bloggaren på den nyliberala/neokonservativa sidan som jag sett kommentera talet. De övriga, vanligtvis trogna Bush-försvararna, i sällskapet som fyller varandras bloggrullar tiger som muren.
Inte ens Dick är sitt vanliga devota jag. Det enda han har att komma med är ett citat från Andrew Sullivan och några tämligen uddlösa retoriska frågor.
Kan det vara för att de inte vill dra någon uppmärksamhet till talet? Bush vidgår ju indirekt att fattigdom och hopplöshet är en grogrund för terrorism:
”And when the Middle East grows in democracy and prosperity and hope, the terrorists will lose their sponsors, lose their recruits, and lose their hopes for turning that region into a base for attacks on America and our allies around the world.”
Det är ju en tes som brukar avvisas i högljudda och aggressiva ordalag i den nyliberala/neokonservativa ekokammaren.