Tänk om Ola Rask varit en borgerlig riksdagsman som fått VD-lön från Svenskt Näringsliv eller något branschförbund på arbetsgivarsidan. Tänk om hans fru och dotter varit anställda av samma förbund. Tänk om hans son hade fått en attraktiv lägenhet via förbundet.
Då hade debatten handlat om att han var köpt av näringslivet. Att de frikostiga ersättningarna var ett sätt att få honom att gå i näringslivets ledband. Hans integritet som politiker hade ifrågasatts.
Men han är socialdemokrat och belöningarna kommer från fyra fackförbund. Därför handlar medias rapportering om rese-ersättningar och om Rask har fackförbundens förtroende!
Själv undrar jag hur det hela har påverkat hans agerande som riksdagsman. Har han skrivit några motioner, har han agerat i den socialdemokratiska riksdagsgruppen i frågor som är av specifikt intresse för byggfacken?
Vilka är egentligen Rasks uppdragsgivare – väljarna eller eller hans arbetsgivare?