Kritiken av Balanced Scorecard som utvärderingsverktyg i skolsammanhang är bara en täckmanel i detta debattinlägg från två göteborgslärare. I själva verket handlar det om att inga andra än lärare ska få utvärdera skolan eller på annat sätt ha inflytande över den.
”Många ’nöjda’ kunder som bedömt skolan har liten eller ingen kunskap om skolans uppdrag, som det uttrycks i styrdokument och läroplaner. /…/ För att skolan ska kunna utvecklas måste pedagoger och skolledare ha tolkningsföreträde angående mål, värdegrund och kvalitetsbegrepp.”
Nej, de som inte har lärarutbildning kan ju självklart inte förväntas begripa om deras barn lär sig något i skolan. För det är väl fortfarande det den är till för – att förmedla kunskap?
3 svar till ”Lägg er inte i!”
Tack för ett intressant inlägg med länkar. Man fick lära sig någonting nytt. Min tentativa slutsats går dock lite på tvärs mot din (men, som sagt, hela frågeställningen är ny för mig så kanske hugger jag i sten ordentligt). Jag får intrycket att ”balanserade styrkort” snarast är ytterligare ett steg på vägen mot att överlämna allting till ”marknadskrafterna”. Här är visserligen ingen prisbildning i spelet (ännu) men det går ju tydligen ut på att anpassa skolorna till kundernas önskemål och preferenser. Hur dess preferenser bildas vet vi dock inget om. Det finns inget som säger att nuvarande ideologiska överbyggnad är optimal på längre sikt. Därför kan det vara en poäng att låta specialisternas uppfattning få högre vikt. Men obs: liksom politiker och många andra kanske dessa bara är glada att få abdikera sitt ansvar.
Nu är jag och de mina lyckligtvis ute ur det där systemet men tanken att våra barns skola skulle ha utformats via en ’demokratisk’ omröstning får mig att rysa.
OK – du brukar ju resonera förnuftigt så du får väl förklara för mig var jag går vilse i tänkandet.
Bengt: Balanced Scorecard utvecklades av Norton & Kaplan i början av nittiotalet. Styrkorten utformades för att ge ett bredare perspektiv på företag än de kortsiktiga ekonomiska bedömningar som är ”kvartalsekonomins” kännetecken. De anammades relativt snabbt av den offentliga sektorn av, tror jag, just det skälet att det visade på att det finns andra viktiga mål och mätetal än de rent ekonomiska.
Som jag ser det är det inte fråga om om att anpassa skolorna utan att ge föräldrar, elever och skattebetalare i gemen en möjlighet att bedöma hur väl olika skolor fungerar på ett antal viktiga områden.
Mitt krav på lärare är att de lära ut. Det är ett rimligt krav att alla normalbegåvade elever ska nå minst betyget godkänd i varje ämne. Det ställer emellertid höga krav på lärarna – de måste bl.a. vara experter på pedagogik och didaktik. Det är för svårt för många så de ägnar sig hellre åt att förmedla ”värdegrunder” och leta förklaringar på samhällsnivå till varför de misslyckas med sin uppgift.
Styrkorten kan bli en motvikt till detta trams. Det är väl ändå ett rimligt krav att man som förälder ska kunna jämföra en skola med en annan?
Med en viss -fortfarande fullt mätbar- tvekan köper jag Din argumentering.Mest därför att jag helhjärtat håller med om det Du skriver i de två sista styckena. Men jag har läst de två lärarnas artikel igen. De påstår att styrkortsmodellen ”bygger på ett företagsekonomiskt tänkande, där fokus sätts på mätbara faktorer som ger ”kunden” maximal behovstillfredsställelse.” Det är det som gör mig nervös. Kunden har ofta fel, nämligen, vilket man lätt kan se genom att betrakta allt undermåligt skräp som bjuds ut på marknaderna… Men visst: att kunna välja den bästa skolan är ett viktigt krav.