I går tittade jag på Gladiator i min nya hemmabio (f.ö. min dyraste leksak någonsin, men så talar vi verkligen HEMMABIO).
Följande replikskiften ur filmen hade en, i mina öron, märkvärdig aktualitet:
Commodus [kejsare]: Rom är förändrat. Det krävs en kejsare för att styra ett kejsardöme.
Lucilla [kejsarens syster]: Visst, men låt folket ha sina…
Commodus: Illusioner?
Lucilla: Traditioner.
Commodus: Min fars krig mot barbarerna… Han uppnådde ingenting men folket älskade honom.
Lucilla: Folket älskar alltid segrarna.
Commodus: Varför? De såg inte slagen. Vad bryr de sig om Germanien?
Lucilla: De bryr sig bara om Roms storhet.
Commodus: Roms storhet. Och vad är det?
Lucilla: Det är idén om … storhet. Storhet är en vision.
Commodus: Just det, en vision. Förstår du inte Lucilla? Jag uppfyller romarnas vision av Rom och för det ska de älska mig. Snart kommer de att glömma några grånande mäns trista mässande. [d.v.s. senaten, min anm.]
Senatorerna Gaius och Gracchus några minuter senare:
Gracchus: Skräck och underverk är kraftfullt tillsammans.
Gaius: Tror du folket kommer att låta sig luras?
Gracchus: Han känner Rom. Rom är pöbeln. Hitta på konster åt dem så förundras de. Ta ifrån dem friheten så jublar de ändå. [paus] Han ger dem döden. Och de älskar honom för det.
Översättningen är hämtad från den svenska textningen.