Jag kände inte Anna Lindh, jag har aldrig träffat henne. Därför är inte min sorg av samma slag som när en anhörig eller en vän går bort. I stället känner jag sorg och vrede över att ett liv har släckts i förtid på ett så våldsamt och meningslöst sätt. Likadant känner jag för den femåriga flickan som idag mördades på ett dagis i Arvika och sextonåringen från Sundsvall som av allt att döma mördades för några dagar sedan. Eftersom jag själv har familj har jag inte svårt att föreställa mig vad offrens familjer går igenom just nu. Mina tankar hamnar ofta hos dem.
Mordet på Anna Lindh har (återigen) satt ljuset på en del missförhållanden i det svenska polisväsendet. Det har också gett upphov till en del, i mitt tycke, märkliga reaktioner och funderingar. Jag återkommer om detta.