Jag följde av och till kvällens Debatt om EMU i SVT 1.
Nej-sidan företräddes bl.a av Nils Lundgren och Maria Wetterstrand. Nils Lundgren förnekade att en gemensam valuta har några som helst positiva effekter för handeln och näringslivet. Som exempel på att det går utmärkt att handla och göra prisjämförelser med olika valutor angav han tax-free shoparna på internationella flygplatser, en miljö som han uppenbarligen studerat ingående. Maria Wetterstrand varnade eftertryckligt för de mycket allvarliga konsekvenserna för den offentliga sektorn som ett införande av euron skulle få.
Det jag inte förstår efter att ha lyssnat till Lundgren och Wetterstrand är hur euron kan vara fullkomligt betydelselös för näringslivet, men en katastrof för den offentliga sektorn. Om euron inte har någon påverkan på näringslivet kommer det (näringslivet) att generera sysselsättning och skatteintäkter i ungefär samma omfattning som hittills. Då kommer vi ha lika mycket pengar till den offentliga sektorn som idag (eller lika lite, för den som tycker så).
Egentligen borde jag väl vara glad över den bristande konsistensen i nej-sidans argumentation, men jag blir mest beklämd.