Under semesterveckan har jag varit hänvisad till papperseditionen av Aftonbladet (som jag annars sällan läser). Gunnar Fredrikssons krönika säger det jag inte riktigt lyckades uttrycka om Maud Olofssons trivialisering av en ofattbar historisk tragedi.
Jag avstår från ytterligare kommentarer.