Tänk er en socialminister på väg mot pensionen som börjar inse att det nog skulle vara bekvämt med lite vardagsservice på ålderns höst. Vad ska han göra när ett enigt parti med kulturministern i spetsen fördömt ett förslag om skattesubventionerade hushållstjänster med motiveringen att ingen ska behöva utföra sådana förnedrande ”pigjobb”?
Jo, i ett ögonblick av sällsynt inspiration kläcker han idén att producera hushållstjänsterna i offentlig regi och låta dem vara helt gratis för användarna. Det är naturligtvis pensionärerna som ska villfaras denna ynnest. Som alla vet är ju pensionärer en ”utsatt grupp” som står i tur för att kompenseras för en eller annan orättvisa de vederfarits någon gång, sannolikt under en borgerlig regeringsperiod.
Det är ju ett politiskt taktiskt snilledrag! Samtliga pensionärer kommer i fortsättningen att rösta på Partiet. Den demografiska utvecklingen gör att man försäkrat sig om en, under lång tid, kraftigt växande väljargrupp.
Offentliganställda kvinnor inom hemvärden är ju per definition inte pigor. De utför visserligen samma slags arbetsuppgifter, har lika uselt betalt och behandlas lika illa av sina monopolarbetsgivare, men de slipper att kallas för pigor. De är så tacksamma över detta att de överser med den magra lönen och de undermåliga arbetsförhållandena och röstar på socialdemokraterna. Ytterligare en utökning av väljarbasen, briljant!
Att pengar saknas, att utgifterna kommer att skena eftersom reformen kommer att väcka nya behov (de är ju som bekant oändliga) eller att andra ”utsatta grupper” kommer att kräva kompensation är inget man kan ta hänsyn till. Vad spelar landets väl för roll när regeringsinnehavet kan säkras för (o)överskådlig tid.
Att reformen dessutom kommer att ha en positiv effekt på ministerns framtida privatekonomi saknar naturligtvis all relevans.