Om folkpartisterna strax efter valet trodde på den verklighet media skapat så måste de vara besvikna nu. ”Lejonkungen” påminner (återigen) mest om en katt i mörker. Men det blir lätt så när strålkastarbelysningen slocknar, det visste redan Shakespeare:
”Min son, du blickar så förvirrat kring dig,
som vore du bestört; var glad och munter!
Nu är vårt lustspel slut; aktörerna,
som jag har sagt dig, voro andar alla
och löstes upp i luft, tunn luft, med ens.”
(Ur Stormen, IV:1)
Fotnot: Det är lika stötande för mig som för en viss minister att gamle William uttryckte sig så manschauvinistiskt. Att han skrev dessa rader för snart fyrahundra år sedan är inte en godtagbar ursäkt. Han borde naturligtvis ha anlagt ett korrekt genusperspektiv i sin diktning. Här kunde han t.ex ha skrivit ”Min vän…”. Det i och för sig könsneutrala ”Mitt barn…” är givetvis uteslutet, det har en otrevligt patriarkalisk ton.