Ariel Sharon har på drygt ett och ett halvt år dragit ner Israel i av tillstånd av total kris. Fredsprocessen är krossad och samhällsekonomin är ett svart hål. Det är ingen överraskning. Varje tänkande människa kunde inse att denne åldring, stelnad i rashat, religiös extremism och herrefolksdrömmar, inte var rätt person att ge Israel fred och säkerhet. Det gjorde bland andra den israeliska fredsrörelsen Gush Shalom, som vid Sharons tillträde förutspådde utvecklingen med en kuslig precision.
Det verkligt tragiska är dock att Shimon Peres aktivt medverkat till denna utveckling. Genom att ingå den samlingsregeringen har Peres (och Arbetarpartiet) berövat det israeliska folket ett alternativ till Sharons krigshets. Det blir allt tydligare att Peres är mer intresserad av en personlig maktposition än Israels framtid. Det finns skäl att påminna om att det var Yitzhak Rabin som var statsminister och ytterst ansvarig för den fredsprocess som Peres nu har medverkat till att slutgiltigt torpedera.
Shimon Peres har tydligt visat att han inte är värdig Nobels fredspris. Det bör därför återkallas. NU!