förvetet

Häromdagen skrev Jonas på Blind Höna om hur dåliga datasystem förlänger väntetiderna i akutsjukvården. Jag lämnade en kommentar där jag menade att problemet bottnar i avsaknaden av kundtänk inom sjukvården. Detta resulterade i att Jonas skrev ännu ett inlägg, där han påpekar att dåliga datasystem finns i alla branscher, inte enbart i den offentliga sektorn.

Jonas menar att skälen till att dåliga datasystem överlever i arbetslivet är att användarna har för lite makt över de interna adminstrativa systemen och att IT-företagen har varit duktiga på att skapa integerade lösningar som gör det svårt att företagen att byta system. Det är ett sätt att se på saken, min analys är (delvis) en annan.

Att det är svårt att utrota dåliga datasystem i arbetslivet har komplexa och samverkande orsaker. En av de mer grundläggande orsakerna är hur näringslivet i praktiken fungerar. I teorin strävar företagen hela tiden efter att maximera sin vinst, en teori som främst omfattas de allra mest världsfrånvända marknadsliberalerna och väldigt många på den vänstra sidan av den politiska skalan. I själva verket strävar de flesta företag efter någon form av resultatoptimering, där man försöker väga olika intressen mot varandra för att tillfredsställa tillräckligt mycket av intressenternas behov. Om man lyckas med det så får man fortsätta att bedriva sin verksamhet i fred. Man effektiviserar och ökar sin produktivitet så mycket som krävs för att förbättra, eller åtminstone försvara, sin marknadsposition och sälja sina produkter med en budgeterad vinst. I de flesta fall betyder det att man kan kosta på sig att ha ”knackiga” administrativa system, så länge de inte ger några störningar i kundledet. Det finns alltså inte något stort tryck på att förbättra administrativa system så länge man uppnår de optimerade resultaten.

En annan aspekt är det är bekvämt för användarna att arbeta med ett inkört system som man är väl förtrogen med. Ett sådant system kan man dessutom skylla många störningar på. Systemet blir en legitim ursäkt för störningar av icke-kritisk natur. Generellt sett är användarnas intresse för att effektivisera administrativa rutiner lågt. Man är tvungen att överge eller förändra väletablerade rutiner och arbetssätt, i förlängingen kan effektiviseringen till och med hota den egna eller arbetskamraternas anställning.

Användarnas maktlöshet är till stora delar en chimär. Det finns inga förändringsprojekt där medarbetarna är lika väl representerade och där deras synpunkter har samma avgörande betydelse som när det gäller IT-system. Det gör att man oftast fastnar i existerande arbetssätt och rutiner som man kompletterar med ny funktionalitet (som ökar systemets komplexitet och sårbarhet). Ifrågasättande och nytänkande uteblir. Den nya teknikens möjligheter tas inte till vara eftersom IT-konsulternas verksamhetskunnande är för dåligt och deras förmåga att sälja in nya lösningar är otillräcklig. Om man spetsar till det kan man säga att användarnas stora inflytande, inte deras maktlöshet, är ett avgörande hinder för effektiva datasystem i arbetslivet.