Nummer tio av svenska Galaxy från juni 1959 är inte något av de starkare.
Den första novellen ”En kista åt Jakob” är en medioker space opera. Med tanke på att författaren Edward W. Ludwig (såvitt jag kunnat utröna) inte bevärdigas några som helst referat av sina verk på nätet är förmodligen resten av hans produktion av samma kaliber. Richard Wilson spelar med novellen ”Bluff lönar sig alltid” idé- och hantverksmässigt i samma division som Ludwig.
Richard Matheson – som har skrivit sf-klassiker som ”The Shrinking Man” och ”I am Legend” – bidrar med ”Sällsamt hus att hyra”, en typisk kalla kriget-sf om förklädda, ondskefulla främlingar mitt ibland oss. Godkänd, men knappast någon höjdpunkt i Mathesons produk-tion. Motsvarande omdöme kan man ge Robert Silverbergs ”Ärans tecken i skyn”
Att Erik Nyhléns ”Den eviga 50-årsdagen” finns med tolkar jag som helt och hållet ett utslag av redaktionens ambition att ha med ett svenskt bidrag i varje nummer.
Klicka på omslagsbilden för att se en något större version av den.